Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket
Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket
Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Naturen <strong>och</strong> hur vi umgås med den i form av<br />
friluftsliv är en del av samhällslivet <strong>och</strong> kan på<br />
många sätt uppfattas som en kultursektor. Den<br />
är, utifrån ett mänskligt perspektiv, ett materiellt<br />
<strong>och</strong> immateriellt arv som formats <strong>och</strong> omformats<br />
under lång tid. Liksom med kulturlivet<br />
handlar <strong>det</strong> om upplevelser <strong>och</strong> intryck som kan<br />
berika <strong>och</strong> problematisera vår tillvaro <strong>och</strong> även<br />
om att intresse, kunskap <strong>och</strong> tillgång är beroende<br />
av sociala <strong>och</strong> kulturella processer. En viktig<br />
uppgift för naturvårdare är att nå ut till alla<br />
<strong>och</strong> väcka ett intresse för naturen. Det är ett sätt<br />
att maximera skydd <strong>och</strong> hänsyn, men också ett<br />
arbete för dess demokratiska användande som<br />
en tillgång i människors liv. Precis som vad gäller<br />
traditionell kulturproduktion behöver därför<br />
utbud, tillgång, inflytande <strong>och</strong> rekrytering<br />
problematiseras i en mångfaldskontext. (Pripp,<br />
Plisch & Printz Werner 2005)<br />
Man kan inte ta för givet att människor<br />
upplever en vacker, välgörande <strong>och</strong> intressant<br />
natur bara för att de vistas i naturområden. Lika<br />
lite kan man ta för givet att <strong>det</strong> finns särskilda<br />
grupper som behöver uppfostras för att lära<br />
sig att uppskatta <strong>och</strong> umgås på ”rätt” sätt med<br />
naturen. Det relativt stora intresse för naturen,<br />
som funnits under kanske hundra år i vårt land,<br />
har till stor del varit en uppfostrings- <strong>och</strong> inlärningsfråga.<br />
Det slags respekt <strong>och</strong> vördnad man<br />
upplever för naturen i Sverige eller Nordeuropa<br />
är kulturspecifik <strong>och</strong> har vuxit fram <strong>och</strong> förändrats<br />
genom historien. Den har sett ut på olika vis<br />
<strong>och</strong> burits upp mer eller mindre av olika skikt i<br />
samhället. En etnologisk forskare bad skolelever<br />
9<br />
författa uppsatser om skogen <strong>och</strong> om friluftsliv<br />
i skogen. Det visade sig att barnen var väl inskolade<br />
i skogspromenaden som ideal. De allra<br />
flesta kunde, på ett ganska ensartat men också<br />
varmt <strong>och</strong> entusiastiskt sätt, beskriva en idyllisk<br />
söndag i skogen med familjen. Kunskapen om<br />
<strong>det</strong> rätta <strong>och</strong> goda sättet att tillbringa en söndag<br />
var förankrad i skolmiljön. Barnen visste att<br />
skogpromenaden är norm för hur en lyckad söndag<br />
med familjen bör se ut, men <strong>det</strong>ta betydde<br />
ändå på intet sätt att <strong>det</strong> var så man levde. Det<br />
handlade om en snarast litterär <strong>och</strong> genremässig<br />
kunskap, som var oberoende av om eller hur<br />
ofta familjen verkligen brukade använda söndagarna<br />
till skogspromenader (Fredriksson 1997).<br />
Kan man alltså verkligen inte ta för givet att<br />
naturen är ett gott värde? Det finns ju vetenskapliga<br />
studier som exempelvis visar att sjuka<br />
<strong>och</strong> utbrända personer tillfrisknar fortare om de<br />
får vistas i grönska <strong>och</strong> arbeta i trädgårdar. Man<br />
skulle kanske vilja ta fasta på att mänskligheten<br />
mestadels levt i bra mycket mer naturlika landskap<br />
än vad dagens städer <strong>och</strong> tätorter representerar.<br />
Borde vi inte alla därför trivas bättre<br />
ute i skog <strong>och</strong> mark? Borde <strong>det</strong> inte gå att skapa<br />
en gemensam nämnare i naturen, där alla människor<br />
skulle kunna mötas? Borde <strong>det</strong> kort sagt<br />
inte vara naturligt att vi trivs i naturen? I dagens<br />
moderna samhällen som är präglade av internationell<br />
migration <strong>och</strong> globalisering, där de som<br />
bor på samma plats inte delar en gemensam<br />
historia, kan man ju inte utan vidare förvänta<br />
att den nationella <strong>och</strong> lokala historien eller kulturarvet<br />
kan utgöra en bas för solidaritet. Skulle
Change language