Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket

under upplysningstiden med Rousseau som,
intressant nog, kom från Alperna, ett landskap
som har mycket gemensamt med Sverige. Romantiken
och kärleken till naturen spred sig
snabbt över hela Europa under 1800-talet. Men
i ett land som Frankrike stannade känslan för
naturen kvar i utkanten av vardagen och ingen
motsvarighet till allemansrätten utvecklades.
Svenskarna föds inte till naturälskare, de
uppfostras att bli det. Det är ett led i ett hälsoinriktat
uppfostringsprogram som kräver
kontroll över såväl kroppen som den fysiska
omgivningen. Frykman kopplar ihop 30-talets
idéer om en sund kropp, gymnastik och vistelse
i naturen, med förvandlingen av Sverige från ett
fattigt land till ett modernt välfärdssamhälle.
Enligt honom innebar det en rationalistisk ”reorganisering
av sinnena” som ledde till en ny
kulturell identitet. Men i förändringen kan man
spåra band till pietismen och folkrörelserna.
”Här fanns en färdig form för tankar att gå in i”,
fortsätter Frykman.
Drömmen om stugan vid sjön präglar den
svenska folksjälen. Ordet stuga frammanar
enkelhet och anspråkslöshet. Italienarna drömmer
mera om eleganta villor och fransmännen
om pampiga maison de campagne. Den svenska
söndagsutflykten sker i skidspåret, i rad efter
varandra, eller i skogen för att plocka svamp.
Mera sällan träffar man en hel familj inpackad i
en bil på väg till en restaurang – som så ofta vid
Medelhavet. Den svenska fritiden har en starkare
koppling till naturen och fysisk träning än
52
till socialt umgänge. I Norden knöts de traditionella
berättelserna till tomtar, troll, vittror och
skogsrån, varelser som sades härska över naturen
och som länge skrämde resenärer och vandrare.
I Södra Europa handlade motsvarande historier
om onda ögat, nasare och lösdrivare, fenomen
med direkt anknytning till människor. Mörkret
upplevs också annorlunda. På de nordliga
breddgraderna lär man sig att leva med mörkret
under dagen på vintern och att på sommaren
sova med ljuset. Söderut är man rädd för natten,
rädd för främlingen som hotar runt hörnet, rädd
för den mörka skogen där farliga varelser, människor
eller djur, gömmer sig. För att inte tala
om odetonerade bomber och granater!
I början av 1990-talet framförde ett antal motståndare
till Europa den fara som Öresundsbron
representerade för den svenska naturen. ”Uppemot
20 000 motorfordon/dygn” skulle rulla
in i Sverige och göra det möjligt för ett myller
av folk att ”på några timmar från kontinenten
nå ett hägrande Sverige med allemansrätt” skrev
en arg läsare i Dagens Nyheter (15/6 1991). Invasionen
har uteblivit och de nordiska semesterfirarna
fortsätter att åka söderut och sommarkolonisera
trakter med mildare klimat. Än så länge
har inga utländska charterbolag lagt beslag på de
fantastiska skärgårdsöarna utanför Stockholm
eller Västervik och etablerat billiga hotellkedjor
för medelhavsmänniskor som vill semestra långt
från hettan och turistinvasionen. För det kan vi
tacka en och annan kylig vecka mitt i juli.
Att njuta av Sverige och dess natur kräver en
viss uppfostran. Det börjar på dagisgårdarna