Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket

Paradiset, men måste lära sig acceptera begränsningarna
i jordelivet.
I den muslimska rörelsen är kravet på social
rättvisa centralt. Det kan också omfatta kravet
på miljörättvisa, det vill säga att miljörisker och
naturens resurser skall fördelas rättvist bland
jordens befolkning. Miljöfrågan har mer och
mer kommit att handla om rättvis global handel
i dagens miljörörelse.
Många muslimer upplever sig vara kritiserade
för sin tro i det svenska samhället och känner
därför en stor press på sig att förklara och försvara
olika fenomen i den muslimska världen.
Dessa ”anklagelser” handlar exempelvis om
könsrelationer, terrorism och hedersvåld; frågor
som utgör konflikthärdar i integrationsprocessen.
Jag skulle vilja påstå att naturen, liksom
sporten, kan fungera som en neutral arena för
integration i framtiden för Sveriges muslimer.
I naturen kan ett kulturmöte ske som inte är
laddat med förutbestämda meningar om ”Den
Andra”.
Det finns flera tendenser som pekar på ett
ökat miljöengagemang hos muslimer. Många
muslimska organisationer har i dag mycket
verksamhet ute i naturen, exempelvis läger- och
”skogs-mulle”-verksamhet. Den tidigare diskuterade
intressegemenskap mellan miljörörelsens
idéer och de centrala frågorna i den muslimska
rörelsen, kan utgöra en grund för muslimers
engagemang i olika miljögrupper och föreningar.
Jag har också sett ett ökande intresse
bland muslimer att engagera sig politiskt, och
44
många har faktiskt valt miljöpartiet. Ett viktigt
användningsområde av naturen bland många
invandrade muslimer är att man plockar och
fortfarande använder sig av olika medicinalväxter
från hemlandet. Jag har också upplevt
ett ökande intresse för alternativ naturmedicin.
Fler och fler invandrare skaffar sig kolonilotter
och intresserar sig för fiske. Detta är typiska aktiviteter
som vittnar om en vana att vilja kunna
ha nytta av naturen i sin livsmedelsförsörjning.
En viktig aspekt för ett miljöengagemang är
att känna en lokal platsanknytning. I traditionella
samhällen är människans referenspunkter
oftast konkreta, såsom det lokala landskapet,
bygemenskapen och släkten, medan den moderna
människans referenspunkter oftast är
mer abstrakta och frikopplade från den lokala
platsen. Många invandrare längtar tillbaka till
sin gamla miljö och känner nostalgi för den.
För dem gäller utmaningen här dels att skapa en
platsanknytning till en helt ny miljö, men också
att överkomma den moderna människans alienation
och återanknyta till naturen.
Kan vi då förvänta oss att ”blågul islam”
kommer att bli grön? Ja, säger jag, eftersom ”islam”
förändras i de kontexter muslimer flyttar
till, och för att ”islam” historiskt har visat sig
vara tillräckligt flexibel för att kunna absorbera
majoritetssamhällets värderingar. Om naturen
är viktig för den svenska identiteten, kommer
den med all sannolikhet också att bli det för den
svenska muslimska identiteten. Om naturen är
en plats där muslimer kan möta svenskar utan
att muslimen känner sig anklagad för ”fel”