Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket

uppgifter om landets utseende. Geologerna var
kanske den mest karakteristiska gruppen, viktig
inte minst i Svenska Turistföreningens tidiga
skede. En annan institution var förmedlarna,
främst kanske skolan med dess
planscher och läseböcker, som
Folkskolans läsebok (1868). Den
var ju i hög grad topografisk,
slog liksom fast olika platser,
utsåg dem. För att inte tala om
fotograferna. Det är slående
hur stf från allra första början
arbetade mycket medvetet
med fotografin. Konstnärer och författare ingick
också bland förmedlarna.
Friluftslivets organisationer tog människorna
ut på ett slags vallfärder till de viktigaste platserna.
Turismen fungerade på ett liknande sätt.
Resandet blev i hög grad ett slags rutiniserade
rörelser till överenskomna orter. Museer och
nationalparker förvaltade kulturens naturarv,
detta arkiv av utvalda platser och naturmonument.
De bildade till sist en berättelse om landet
som fördes ut från tusen tribuner: skolor,
föreningar, massmedier, konst, litteratur, film.
Den svenska naturen må vila på urberget, den
är likväl både skapad och inlärd. Men som i all
inlärning: vi lär oss olika.
38
Man skulle kunna säga att
naturen har denaturaliserats.
Det finns ingen plats ”därute”
dit människor kan söka sin
tillflykt undan den hårda
civilisationen.
Men om naturen är ett mänskligt påfund,
vart ska vi då vända oss för att finna kriterier
för att bevara vissa stycken av naturen medan
andra restlöst kan offras åt civilisationen? Finns
det överhuvudtaget några ratio-
nella kriterier?
Denna diskussion om naturen
och dess värden har otvivelaktigt
skänkt nya insikter. Det
går inte längre att med samma
självklarhet som tidigare hävda
att det är naturens ursprunglighet
eller äkthet som motiverar
skydd. En överväldigande mängd argument
med skiftande utgångspunkter – från filosofi till
ekologi – har visat att naturen inte är en statisk
kategori utanför människan och kulturen. Man
skulle kunna säga att naturen har denaturaliserats.
Det finns ingen plats ”därute” dit människor
kan söka sin tillflykt undan den hårda
civilisationen.
Är detta början till slutet för naturskyddet
som politiskt projekt? Det behöver det inte
vara. Även om ”naturen i sig” inte skulle finnas,
annat än som idé, kanske vi ändå bör upprätthålla
illusionen? Liksom vi måste tänka oss Sisyfos
lycklig, kanske vi måste tänka oss en natur
utan historia? 6