Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket

till har växlat. I England, Holland och Frankrike
växte museer, parker och zoologiska trädgårdar
ut till nationella manifestationer av geografisk
erövrarlusta och ekonomisk framgång. De europeiska
huvudstäderna höll sig
med storslagna samlingar där
trädgårdarna var så viktiga, och
synliga.
En av de främsta, Kew Gardens
utanför London, blev under
1800-talets första hälft en symbolisk miniatyr
av det ekonomiska välde britterna förfogade
över, med produktiva arter som bananer, kaffe,
te, kakao, sisal, gummi. Också dessa samlades.
Forskningen vid Kew Gardens syftade till att utveckla
arterna och omplantera dem i kolonierna
runtom i världen. Britterna hade visionen att
bokstavligen omskapa världens utseende, ”förbättra”
den, som Cambridgehistorikern Richard
Drayton visat i en fascinerande studie, Nature’s
Government: Science, British Imperialism and the
”Improvement” of the World (2000).
I Paris fanns Jardin des Plantes (före 1789
Jardin du Roi), som utökades med naturalhistoriskt
museum och mot 1700-talets slut också
blev zoologisk trädgård med tillgång för allmänheten.
Även i Leiden, Amsterdam, Madrid,
Berlin växte botaniska trädgårdar fram med en
blandning av vetenskapliga, utilistiska och representativa
motiv, och med örter och djur från
de fyra världsdelarna.
Mindre nationer gick in för en blygsammare
skala. I Sverige består ”naturminnena” först
37
Vilka platser ska,
när allt kommer omkring,
räknas som natur?
och främst av de landskap som vi genom en lång
kulturhistorisk process av kanonisering och
införståddhet bestämt ska tillhöra nationallandskapet:
Kvikkjokk, Siljansbygden …
Vi kan tala om detta som na-
turens nationalisering. Landskap
och platser görs till nationella
reliker, bilder och berättelser
sätts i omlopp. Kunskap samlas,
besökare anländer. På detta sätt
avgörs också strider om det förflutna. Naturen
har på detta sätt ingått i en så kallad identitetspolitik,
där det gällt att ”nationalisera massorna”
(Hitlers famösa uttryck). Det har skett i praktiskt
taget alla stater i ett moderniseringsskede.
I Sverige blev Skansen, Hazelius effektiva
pedagogiska bedrift, det kanske mest utpräglade
exemplet, som åt svenskarna gav såväl nationaldag
som krigiska fester. Nationaliseringen av
landet genom namn, bilder och berättelser sker
på ett sätt som påminner om konstruktionen av
det historiska minnet och dess platser och monument,
det som av den franske historikern Pierre
Nora kallats ”les lieux de mémoire”. Minne
formas genom urval, tradering och förankring av
berättelserna i landskapsrummet. Många platser
– Ales stenar, Birka, Nasa-fjäll – är bekanta just
därför att de ingår i den kanoniserade historien.
Konstruktionen av landet sker i allt väsentligt
från mitten av 1800-talet. Viktiga institutioner i
denna process går att urskilja. En var insamlarna.
På samma sätt som Nils Månsson Mandelgren
och Leonard Rääf samlade sägner och artefakter,
åkte naturforskare runt i landet och samlade