Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket
Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket
Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Dessa frågor är knappast lätta att besvara. Det<br />
finns en stor mängd miljöer, till exempel i eller<br />
nära stora städer, vilka normalt inte brukar räknas<br />
till naturen, men vars processer är minst lika<br />
naturliga som några andras. En artikel behandlar<br />
tvetydigheterna hos de miljöer som skapades<br />
av Frederick Law Olmsted, till exempel hans designade<br />
skog Biltmore Forest i North Carolina,<br />
eller The Fens, en konstgjord våtmark i centrala<br />
Boston. I andra artiklar beskrivs så kallade temaparker<br />
för rekreation <strong>och</strong> utflykter, som San<br />
Diego Sea World eller Mount Rushmore. Det<br />
sistnämnda är ett nationalmonument, en väldig<br />
klippvägg med de tidiga amerikanska presidenterna,<br />
”the founding fathers”, inhuggna en face.<br />
Den danske geografen Kenneth Olwig döpte<br />
sådana platser till ”Double Nature” för att beteckna<br />
denna dubbla upplevelse av såväl natur<br />
som dess kulturella överlagringar.<br />
En artikel beskriver de processer varigenom<br />
naturen blir ett objekt för ”visuell konsumtion”;<br />
naturen som ”simulering”. I vissa fall handlar<br />
<strong>det</strong> om kultur, människoskapade landskap, som<br />
dock kallas ”natur”. I andra gäller <strong>det</strong> platser<br />
som vanligtvis uppfattas som natur men som<br />
förbytts i ”kultur”; nationalparker eller naturmonument,<br />
ofta med tillhörande turistisk rekvisita,<br />
kan utgöra exempel. Oavsett vilket blir <strong>det</strong><br />
alltmer oklart vad som är vad. Gränsen mellan<br />
natur <strong>och</strong> kultur håller genom kommunikationernas<br />
<strong>och</strong> kommersialismens blixtsnabba<br />
införlivning också av jordens mer svåråtkomliga<br />
platser på att bli osynlig, villkorlig, intellektuellt<br />
svårförsvarbar, möjligen även onödig. Samma<br />
36<br />
kultur som en gång upprättade gränsen håller<br />
nu på att omintetgöra sitt eget verk. Cirkeln<br />
sluts på ett ironiskt sätt.<br />
På Öland ligger Södra Greda lövängar, ett<br />
ljuvligt landskap med hagtorn, oxel <strong>och</strong> frodiga<br />
gräsbevuxna strandmarker, som i en svag sluttning<br />
förenar sig med Östersjöns vatten. Det<br />
är visserligen ett kulturlandskap, en hävdad<br />
löväng. Men <strong>det</strong> är också natur. Att bevara lövängar<br />
är ett fenomen från förra århundra<strong>det</strong> <strong>och</strong><br />
kallas sedan någon tid för ”kulturmiljövård”.<br />
Att hålla en löväng levande handlar bara i en<br />
mycket paradoxal mening om bevarande, eftersom<br />
lövängen, om den lämnas åt sig själv,<br />
upphör att vara en löväng <strong>och</strong> på mycket kort<br />
tid övergår till att bli skog.<br />
På de allra senaste decennierna har urskogarna<br />
gått samma väg <strong>och</strong> blivit museala. Argumentet<br />
har i regel varit ekologiskt; naturvården,<br />
inte kulturmiljövården, har hållit i ärendena.<br />
Men de tillhör påtagligt samma idé: utskiljan<strong>det</strong><br />
av ett stycke landskap för att representera<br />
en avsikt med just <strong>det</strong>ta. Det som avskiljts skall<br />
säga något.<br />
Musealiseringens naturhistoria återspeglar<br />
kunskapen om naturens ordning, sådan den<br />
artat sig vid olika tidpunkter i historien. Men<br />
genom denna kognitiva ordning skär en annan<br />
organisationsprincip som har att göra med de<br />
framväxande politiska <strong>och</strong> territoriella gemenskaperna:<br />
nationerna. Varje nationalstat har<br />
därför numera ”sin” natur, eller rättare: varje<br />
nation har skaffat sig en natur. Hur <strong>det</strong>ta gått
Change language