Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket

sentanter för en viss grupp med vissa egenheter,
där de förväntas bidra till helheten genom att
tillhandahålla en viss typ av kunskaper, erfarenheter,
perspektiv eller förhållningssätt. Diskriminering
kan ske både genom hänvisningar till
förväntningar och krav på att vara annorlunda
eller likadana. Att motverka att människor diskrimineras
handlar därmed först och främst om
att inte acceptera att de ställs utanför.
I en lite annorlunda vinklad samhällskontext
handlar mångfaldsbegreppet inte om samhället
som en äng med många sorters fina blommor,
utan om rättvisa och jämlikhet. I den kontexten
blir frånvaron av mångfald ett tecken på segregering,
orättvisa och misslyckande. Bristen på
mångfald blir då i första hand inte en varning
för en ”monokultur” som är ”improduktiv” och
”ofruktbar”, utan är ett tecken på en orättvisa,
nämligen att de som redan har makt och inflytande
har ”kvoterat in” människor som liknar
dem själva och genom segregering gynnar den
egna gruppen (Pripp, Plisch & Printz Werner
2005).
I diskussionerna om kulturell mångfald används
alltså dels ett nyttoargument och dels ett
rättviseargument, ibland omväxlande, ibland på
samma gång. Rättvisa är ju inte en kategori som
finns i naturen, utan ett värde som människor
bestämmer sig för att tillämpa. I det fallet kan
man istället se att det finns influenser från det
samhälleliga rättvisebegrepp och rättsuppfattningar
när man talar om biologisk mångfald,
en influens som exempelvis gått via djurrätt och
djuretik, och som kommit att påverka hur man
15
ser på växter, ekotyper och landskap. Det är en
kulturellt framvuxen naturuppfattning, och att
begrunda om och på vilket sätt den kommer
till uttryck när vi använder begreppet biologisk
mångfald bör också ingå i en kulturrelativistisk
reflektion över olika sätt att se på naturen.
Biologisk och kulturell mångfald är alltså inte
samma sak, men det är ändå uppenbart att begreppen
influerar och påverkar varandra. Det är
alltså akut påkallat att man tänker kritiskt när
man använder de båda begreppen, i synnerhet
om man gör det parallellt, i ett sammanhang.
Som avslutning på denna inledning följer
här en kort presentation av bokens artiklar.
Etnologen Magnus Öhlander är den förste forskaren
ut, med en artikel som sätter in bilden av
svensk naturkärlek och invandrares eventuellt
annorlunda förhållningssätt i en större samhällskontext.
Kärlek till naturen har förvisso en
viktig roll i den svenska nationella självbilden.
Statistik om faktiskt utövat friluftsliv och de
olika ekonomiska förutsättningar som finns i
olika samhällsskikt visar dock på några grundförutsättningar
som är viktiga att ta med i den
fortsatta läsningen. Vi som bor i Sverige vistas
överhuvudtaget sällan i skog och mark. Bortsett
från promenader, utövar färre än var tredje
person ett aktivt naturintresse – oavsett etnisk
härkomst.
Anders Unosson från Skärgårdsstiftelsen redovisar
ett praktiskt projekt som pågått i flera år i
hans organisations regi. Efter tre års ”Skärgårdsdagar
på Björnö” har endagsutflykten blivit ett