Mångnatur Friluftsliv och natursyn i det ... - Naturvårdsverket

och natur kan finnas överallt. För naturvetarna
har begreppet biologisk mångfald kommit in,
och sådan kan finnas även i villakomposten eller
i det hårt restaurerade gamla trädet i stadsparken.
För den vanlige medborgaren kan miljöer i
staden såsom elljusspåret, den till skidbacke omgjorda
gamla soptippen eller kanalkanten med
de skuggande träden vara den mest uppskattade
naturupplevelsen.
De ändrade gränsdragningarna mellan natur
och kultur har också på olika sätt med samhällets
ekonomiska och sociala förändring att göra.
När en stor del av samhällets befolkning levde
på jord- och skogsbruk hade en åtskillnad mellan
natur- och kulturlandskap större tyngd och
relevans. Förändringar i levnadssätt har gjort att
många idag med ”naturen” menar ett rekreationslandskap,
platser man rör sig i när man ska
ut på vissa typer av fritidsaktiviteter (Johansson
2001). Dessa landskap kan innefatta skog, odlad,
betad och annan öppen mark eller så kallad
närnatur som parker och grönområden i städer,
ja till och med blomlådorna på balkongen eller
växterna på fönsterbrädan ingår i denna nya
naturuppfattning. Kanske man kan säga att allt
som inte är tättbebyggt och grått, alla landskap
med grönska (och vatten) i allmänhet numera
klassificeras som natur i vardagligt tal. Vidgningen
av naturbegreppet är dock inte bara en
vardagskulturell praxis, utan har bland annat
också med införandet av begreppet biologisk
mångfald att göra. Den ovan skisserade utvecklingen
– både den vetenskapligt förändrade natursynen
och de förändrade brukarperspektiven
12
– har också konsekvenser för hur naturvården
definierar sin uppgift.
Den här boken handlar till stor del om fritids-
och rekreationsnaturen, med den lilla brasklappen
att också dessa begrepp rymmer tolkningar
och normer för hur världen ser ut och hur livet
bör levas. Alla bidrag i denna bok, förutom förordet
från Naturvårdsverket, denna inledning
samt artikeln av Emil Plisch är tidigare publicerade
i tidskriften Invandrare & minoriteter
under redaktion av Nora Weintraub och Lotta
Bolin. Nummer 3/2004 var ett temanummer
kallat ”Natursyn” och i numren 2/2004 och
4/2004 publicerades fler artiklar på temat.
De flesta artiklarna bygger ursprungligen på
presentationer vid ett symposium på Mångkulturellt
centrum, Fittja gård den 15–17 juni 2004,
med namnet ”Migration, kultur, biologi” vilket
kan sägas vara det egentliga upphovet till tematiseringen
av mångkultur och natursyn. Medarrangör
var projektet ”Människan, växterna och
djuren – Etnobiologi i Sverige” och sammankomsten
ingick som den sjätte i en rad av etnobiologiska
symposier. I det etnobiologiska fältet
(liksom i ordet etnologi) står etno- för folk och
folklig och inte för etnicitet. Det handlar alltså i
princip om kunskapsvärldar som ligger utanför
de vetenskapliga, eller på andra sätt väletablerade
kunskapsformer och diskussionsordningar
i det moderna samhället. Observera dock den
poäng Christian Richette gör i sin artikel, att
etno-, en folkmodellaspekt, är ett perspektiv
som är meningsfullt och fruktbart att lägga på