70 röstresurser. Att vara »grann i målet)) - som rånda kunde vara¹ -var liktydigt med att sjunga i högt läge. Enligt sägnen skall man fordom ha valt klockare i Enviken (s. Dalälven) i den branta Pinnbes backe: samtliga kandidater måste sjungande gå upp<strong>för</strong> branten, och den som ansågs ha största röstresurserna under strapatsen erhöll platsen !² Går vi till det alpina områdets vallmusik, så visar upptagningar med magnetofonband av W. Sichardt i Schweiz, att samtliga sångstycken har ut<strong>för</strong>ts med mer eller mindre tydlig instrumentalisering av stämman, nasalt och med spänd strupmuskulatur.³ I Alperna benämndes denna sångropspraxis <strong>för</strong> »gallen», i Bayern »galnâ», vilket närmast hänvisar på ett läte som från en tupp eller gök, alldeles som det norrländska köka.4 Det ligger nära till hands att sammanställa detta sätt att sjunga med det väst- och nordgermanska uttrycket <strong>för</strong> att <strong>för</strong>edra trollformler, galan, och <strong>för</strong> trollkarlen själv, galder, vilken - som vissa forskare menar - ut<strong>för</strong>t sina trollformler med en falsettartad stämma likt en galande tupp.5 Det är ur den synpunkten beteckningar som »korla» och »köka» har ett alldeles speciellt intresse. <strong>Om</strong> de setukesiska herdarnas och unga sångerskornas jodling hos esterna säger O. Loorits,6 att ehuru jodlingen hos dem eljest <strong>för</strong>lorat varje magisk betydelse, så kunde de därvid rent av råka i extas. <strong>Om</strong> lockropen i kantonen Appenzell skriver Sichardt, att denna sångform ej endast uppenbarar »ett stycke uråldrig herdenyttomusik utan också gömmer på en kärna av gammal magi, på samma sätt som näverlursmelodierna, vilkas magiska, demonavvärjande och välsignelsebringande prägel är betygad på olika sätt.»7 I ett av honom där citerat ____ ¹ ULMA 2018 (Sollerön), s. 97 f. ² Forsslund, Dalälven III, 1 (Enviken o. Svartnäs), 1929, s. 66, efter Anna Höglund, 1923. ³ Teknikens karaktär framgår redan av Toblers citat (i Kühreihen od. Kuhreigen. Jodel und Jodellied in Appenzell, 1890, s. 41) av J. G. Ebels Schilderung der Ge- birgvölker der Schweiz, I, s. 152, Lpz. 1798: »Alle Töne . . , sind einfach und werden meistens in der Stimmritze ohne Beihülfe anderer Theile des Pharyns gebildet. Daher sieht man bei diesem Gesange gar keine oder nur geringe Bewegung der Kinnladen und ihrer Muskeln, daher haben diese Töne fast nichts ähnliches mit denen, welche man sonst aus der menschlichen Kehle zu hören gewohnt ist, sondern scheinen vielmehr Töne eines Blasinstrumentes zu sein, besonders auch, weil mari von dem Athem wenig bemerkt, indem die Sennen bisweilen Minutenlang mit einem Athemzuge singen . . .» 4 Hdwb. d. dt. Aberglaubens, S.V. Singen. 6 Jfr också uttrycket »hon sjöng mycket bättre än göken han gala i en svensk folkvisa, citerad efter <strong>Svenska</strong> fornsånger, I, s. 388 av J. Nordlander i SvLm V, 3, s. 191. 6 Grundzüge des estnischen Volksglaubens I (Skrifter utg. av Kgl. Gustav Adolfs Akad. 18: 1), 1949, s. 227. 7 Sichardt, a. a., s. 52. beläggsställe från 1739 heter det uttryckligen, att varje herde <strong>för</strong>står sig på att »spela på luren <strong>för</strong> att hans hjordar skola blomstra)). Med hänsyn till här an<strong>för</strong>da omständigheter <strong>för</strong>efaller det alltså möjligt, att sångrop och vallsång med <strong>för</strong>ställd röst, med eller utan megafonteknik eller mirliton,¹ både på alpint och skandinaviskt område kan ha haft ett visst samband med utdöende traditioner från germanskfornnordisk galdersång, kanske såsom en i folkdjupet nedsjunken »högreståndskonst», i varje fall som en därmed besläktad teknik. Vi skall längre fram påvisa ytterligare omständigheter, som gör en sådan <strong>för</strong>modan mera sannolik än vad den kanske vid <strong>för</strong>sta påseende tyckes vara. Det extatiska och melismatiska draget är i varje fall framträdande och <strong>för</strong>enar vallsången typologiskt med österlänningens ordlösa, sjungna bedjande.² Men dess ceremoniella <strong>för</strong>bindelse med fäbodväsendets livsviktiga funktioner3 måste givetvis snabbt ha <strong>för</strong>t den över till det profana området i form av ändamålsbunden och nyttobetonad signaloch meddelelseteknik. Så mycket märkligare framstår där<strong>för</strong> de prov på extatisk-melismatisk sång som kunnat inspelas ännu år 1934 i vårt land. Här må följa ett exempel: mel. 16 a.4 - ¹ Hanns in der Gand, a. a., s. 90 71 . . aus Wangen a. d. Aare (Schweiz) wird be- richtet: Schilfröhrchen, dürre, möglichst grossgewachsene Stücke, werden oben und unten zwischen den Knoten, also offen, geschnitten. Dann wird so viel als möglich ca 2-3 em unterhalb Blasseite von Röhrchen bis auf die Bastschicht weggeschnitten, was viel Sorgfald braucht und nur zu oft missglückt. Der kleinste Reiss in der Basthaut zerstört das Instrument . . .» - I Sverige liksom i Sorge (jfr Norsk satertradisjori, 1952, s. 419) är bruket att sjunga eller spela med hjälp av en näverbit välkänt. Jfr i,. Erikssons berättelse i ULMA 14148 (Grangärde och Sävsnäs snr, Dalarna), då han spelade på en näverbit: det var på litet avstånd imitation av klarinett, rätt bra. - Värmländska folkminnen upptecknade av E. Olsson och utg. av D. Arill. Karlstad 1932, s. 87. - Jfr också Forsslund, Dalälven II, 7 (Nås), s. 102, om Rånda, klädd i Nåskullans vanliga jätdräkt, som spelte med munnen som den finaste klanätt (klarinett). ² W. Wiora, a. a., s. 32. ³ Hdwb. d. dt. Aberglaubens, S.V. Melken. 4 Medarbetaren på institutionen <strong>för</strong> <strong>musikforskning</strong> i Uppsala, den välkände saxofonvirtuosen hr Jules de Vries, tackar jag <strong>för</strong> hans utomordentligt skickliga och <strong>för</strong>ebildligt noggranna transkription av inspelningarna till notskrift.
För jäm<strong>för</strong>else må hänvisas till musikex. 16 b, ovan s. 50. - Observera t. ex. det melodiska <strong>för</strong>loppet i notsystem I (efter åttondelspausen fram till radens slut) i 16 b jäm<strong>för</strong>t med senare hälften av system 4 och början av 5 i 16 a. Diakritiska tecken är utskrivna i viss anslutning till Abraham-v. Horn- bostels transkriptionssystem (<strong>för</strong> exotiska melodier). Flerdubbla legato- bågar betecknar sålunda tydligt framträdande, nästan ylande glidning mellan de så bundna tonstegen; ett + (ovan noten el. alterationstecknet) anger en något högre och tecknet - en något lägre ton än den tradi- tionella. Det sistnämnda får sålunda ej här misstolkas som ett tenuto- streck. Utskriften har kontrollerats med ledning av en analys av melodi- <strong>för</strong>loppet på 33-varvs-hastighet.
Change language