Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

SAMMANFATTANDE
KOMMENTARER
Medborgarnas åsikter måste förstås/bedömas utifrån den specifika situation
som rådde då intervjuerna genomfördes under några veckor i november och
december 1997. Flera av de intervjuade befann sig vid den tiden i ett känslomässigt
tumult. Det rådde stor oro och ovisshet inför framtiden, något som
givetvis avspeglas i deras berättelser.
De intervjuade Bjärebornas röster utgör exempel på hur olika människor
kan reagera på en kris/katastrof, men också på informationshanteringen, då
samhället befinner sig i en störningssituation.
De intervjuades reaktioner skiljer sig åt främst beroende på huruvida man
har varit drabbad eller inte drabbad, dvs närheten till hotet har varit avgörande
för hur händelser, aktörer och information har tolkats och upplevts.
De drabbade har naturligt nog oroat sig i högre utsträckning än de icke
drabbade. De har också haft ett större behov av information än de icke drabbade
och därför sökt information mer aktivt. De har även haft behov av sk
HUR-information, dvs råd och anvisningar, och de upplever att detta behov
inte tillgodosetts. Några av de icke drabbade har dock upplevt och reagerat
på det inträffade som om de vore drabbade. Detta var dels människor med ett
mycket stort engagemang för natur-, miljö- och samhällsfrågor i stort och dels
de med en starkt negativ inställning till tunnelbygget i sin helhet.
De drabbade intervjupersonerna var mer kritiska till aktörerna, dessas
informationsinsats och informationsinnehåll under katastrofperioden än de icke
drabbade. De drabbade beskrev Båstad kommun som okunnig och oengagerad.
Kommunen tog inte dem, deras oro, eller det inträffade på allvar, och de
drabbade upplevde att de inte fick det stöd de behövde och inte heller svar på
alla sina frågor.
De icke drabbade medborgarna sympatiserade med Båstad kommun i
dennes kamp mot jättarna Banverket och Skanska och ansåg också att den
information de fick tillfredsställde gott och väl deras informationsbehov. Det
fanns dock även icke drabbade som hade en mer kritisk inställning till såväl
aktörer som informationen.
Informationen beskrevs av de drabbade som bl.a. otillräcklig, motstridig
och opålitlig. De drabbades känslomässiga tillstånd kan ha inverkat på den negativa
bedömningen. Denna omständighet utesluter givetvis inte möjligheten av
faktiska brister i informationen (t ex otydlighet i av kommunen utsänt kartmaterial).
Förtroendet för avsändaren spelade givetvis också in. Båstad kommun
gjorde utan tvivel stora ansträngningar för att trygga informationsförsörjningen
till medborgarna, och utifrån de förutsättningar som rådde hade de
knappast kunnat hantera informationen mycket annorlunda i katastrofperioden,
att döma av de informationsinsatser som Palm (1998) redovisar.
Redan innan giftkatastrofen var känd var intervjupersonerna misstänksamma
gentemot Båstad kommun. De tillfrågade, såväl drabbade som icke
54