Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

plastpåse", som någon uttryckte det. Plastförpackningen rimmade illa med den
miljökris som uppstått, och uppskattades inte utan spädde bara på irritationen
hos mottagaren. Tidningen sågs mer som reklam och marknadsföring än ett
ärligt försök att kommunicera med kommuninvånarna.
Den ende av intervjupersonerna (en drabbad) som sade något positivt om
tidningen uttryckte ändå visst tvivel ifråga om Skanskas goda intentioner och
funderade kring eventuella baktankar med produkten. Med hänsyn till vad
som framkommit i samtalen med intervjupersonerna tycks tidningen ha ställt
till med mer skada än nytta för Skanskas del.
Syndabockar
När en kris av dylikt slags inträffar dröjer det inte länge förrän människan
börjar leta efter syndabockar. För att avreagera sig och lätta på ångesten riktar
individen sin ilska och frustration mot något eller någon.
Skuldfrågan dök upp under intervjuerna. För många var det viktigt att
någon pekades ut som ansvarig för det inträffade för att markera att "man
kan inte bära sig åt hur som helst". Det rådde ingen "lynchstämning", men
intervjupersonerna (såväl drabbade som icke drabbade) kände sig kränkta
och ville att någon skulle ta ansvar och ta på sig skulden för att ha åsamkat
dem och Bjärebygden denna skada. Vid kriser och katastrofer söker vanligtvis
de berörda människorna rättvisa och därför är det av vikt att finna någon som
kan göras ansvarig för det som hänt. Det finns dessutom de som menar att om
det inträffade får rättsliga efterspel kan delar av bearbetningen av katastrofen
inte ske förrän rättsprocesserna är avslutade (Dyregrov, 1992). En av intervjupersonerna
som dock inte var drabbad tyckte likväl att det kändes hopplöst
eftersom det så sällan finns någon som är ytterst ansvarig. De tillfrågade påpekade
också att det värsta scenariot var att inget hände och att saken tycktes bero.
UPA fungerar i allt nästan, Utan Personligt Ansvar. Det ser man ibland. Det är inte
alla som vet vad det står för, utan personligt ansvar, men så är det på många ställen
idag. (Ej drabbad)
Intervjupersonerna var noga med att påpeka att "den skyldige skulle vara
någon som verkligen hade påverkat skeendet". Lägre chefer och tunnelarbetare
som skött sitt jobb och bara gjort som de blivit tillsagda hade ingen skuld i det
inträffade. Tunnelarbetarna var de som man upplevde stod en själv närmast.
Flera var från trakten och bland dem hade man bekanta och vänner. De höga
cheferna däremot, inom Banverket och Skanska, kom inte från orten. De kom
utifrån och intervjupersonerna hade ingen personlig relation till dem. Likväl
blev Skanskas tunnelarbetare offer för omständigheterna och kom inledningsvis
att tjäna i någon mån som syndabockar.
Arbetarna blev väldigt glada för det var någon privatperson som hade kört ut tårtor
till dem och bjöd. Det hade tydligen gjort gott i dem för det var ju inte arbetarna som
kunde hjälpa det. Det var ju de som stod värst i skottlinjen. Då blir det ju fel, men folk
slår väl på dem de ser. Det är väl typ som med växeltelefonisten. Hon får ta emot skället
även om hon inte kan hjälpa det. (Ej drabbad)
49