Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

sig och undrade hur det egentligen stod till. En av de icke drabbade intervjupersonerna
menade att man kunde nästan tro att det var ett nytt Tjernobyl, en
annan talade om hysteri.
Alla blir ju drabbade i och med att medierna blåser upp det för då är det ingen som
köper grönsaker. Ingen som köper morötter som är odlade i Ramsjö och det är två mil
bort och där finns inte en antydan till akrylamid. Hasse i Kvinnaböske band har också
drabbats, läste jag, för pensionärerna åker inte längre och ser hans revyer. Det är liksom
absurt! Det är ju ingen som blir skadad av att åka dit och titta på en revy. (Ej drabbad)
Att giftskandalen fick så stort utrymme i medierna gav också upphov till att folk
drog felaktiga slutsatser om tex giftets utbredning, men också sakförhållanden
om åsen, menade några av intervjupersonerna (såväl drabbade som icke
drabbade).
Ja, jag tycker att medierna har varit bra, men det har ju varit mest om Vadbäcken som
media har skrivit om. Man kan ju nästan tro att Vadbäcken är en älv. Det är ju jättestort,
och sen om man åker bort där och ser den lilla fjuttiga bäcken så tror man ju knappt
att det är sant. (Drabbad)
Budskapen i massmedierna tycktes också för en del av intervjupersonerna
(medborgartyp 1 och 3) ha skapat oro snarare än verkat lugnande. Kanske de
hårt ansatta personernas uttalanden i medierna upplevdes oroande för såväl
drabbade som icke drabbade. Man kan således tänka sig att en del av oron
frambringade medborgarna själva. Det fanns givetvis också de som resonerade
att det var dumt att oroa sig i onödan och som menade att det blivit en höna
av en fjäder.
Måhända att journalisterna varit ute efter en bra historia, måhända att de
varit sensationslystna. Det viktigaste var trots allt att det inträffade på Hallandsåsen
kom fram och genomlystes ingående i massmedierna, ansåg majoriteten av
de tillfrågade. Att "det kanske hade gått lite till överdrift", det var en annan sak.
Några av intervjupersonerna, som innan Hallandsåshändelserna varit kritiska
till massmedierna hade, efter giftkatastrofen, omvärderat sin syn på dem.
Detta berodde främst på nyvunna personliga erfarenheter från möten med
journalister, vilka hade uppfattats som såväl pålästa och duktiga som trevliga
att ha att göra med. Upplevelser av den här typen av möten med medierepresentanter
kan givetvis också ha bidragit till intervjupersonernas positiva
inställning till mediebevakningen i stort, men stärker också förtroendet för
aktören inför framtiden. Man kan inte utesluta att den positiva inställningen
till mediernas information också hade att göra med att myndigheterna använde
medierna i stor utsträckning för att sprida sin information (jfr Palm, 1998).
"VEM KAN MAN LITA PÅ?"
Intervjupersonerna tillfrågades om vem de litade på i samband med den
uppkomna situationen på Hallandsåsen. Frågan om vem man kunde lita på
gav upphov till visst bryderi. Intervjupersonerna var mycket angelägna om
44