Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

man valde att "dra in" vissa livsmedelsprodukter kan också vittna om de breda
säkerhetsmarginaler myndigheterna vill ha i en krissituation och kan således
betraktas som positiv omsorg om medborgarens väl och ve.
Något annat som ansågs dubbelbottnat var exempelvis budskapen kring
huruvida man kunde duscha i sitt vatten eller inte samt huruvida giftet
kunde sprida sig eller inte.
Det var en massa konstiga grejer för det stod först att man kan ju duscha i vattnet bara
man inte dricker det, men ibland stod det att man ska inte duscha i det och ibland stod det
att man kan dricka det. En del sa att det skulle komma ut i grundvattnet och en del sa
att det var inte farligt alls så det var ju förvirrande för man visste ju inte. (Ej drabbad)
Det fanns ingen centraliserad informationsfunktion som hade överblick och
kunde samordna alla budskapen i det akuta skedet, påstod några intervjupersoner,
därav de dubbla budskapen.
Den ene säger en sak och den andre en helt annan sak. Jordbruksverket säger det och
Livsmedelsverket det och sedan nickade Länsstyrelsen till när det gällde det. Det är
ingen som har hållit i det... Men man får kanske finna sig i lite skilda meningar,
men det har varit lite för mycket. (Drabbad)
Drabbade mest kritiska till informationen
De intervjupersoner som blivit personligen drabbade och oroade av skeendet
kring Hallandsåsen var de som var mest kritiska till sändarna, informationsinsatsen
och informationens innehåll. De upplevde att de inte fick den information
de behövde. Deras tolkning av informationen präglades sannolikt av
närheten till hotet och den oro de upplevde. Det som hade hänt upplevdes i
sig mycket starkt negativt. Att informationen och informationshanteringen
upplevdes som bristfällig på flera punkter kan kanske också ha berott på att
vissa individer färgades dels av det negativa innehållet i informationen ("ditt
vatten är förgiftat!"), dels av de tråkiga händelserna runt omkring i sig.
Vad de drabbade och oroade dock uttalade sig positivt om var den personliga
öga mot öga-kommunikationen med kommunen, vilket skedde främst
genom den speciella stödgrupp som aktiverades i samband med förgiftningen,
POSOM-gruppen (POSOM står för Psykologiskt och Socialt Omhändertagande;
se Palm, 1998). Även personlig information från kommunen uppskattades,
men efterfrågades också i betydligt större omfattning. Information som är så
pass allvarlig att den berör ens liv och hälsa ville de drabbade få i första hand
personligen av de ansvariga och inte via massmedierna, påtalade de.
Men sen var de ju jättesnabba då när de hade uppmätt den här lilla mängden i brunnen.
Då kom ju den där NN hit personligen för det var ingen som svarade på telefon. Så då
meddelade de oss, och det var ju bra. Då kändes det som att de ansträngde sig i alla fall
lite för att man skulle få information. (Drabbad)
De intervjupersoner som var minst kritiska till informationen innehållsligt sett
och informationsinsatsen var de som inte drabbats personligen av giftutsläppet
41