Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

samtalen med dem. Störst besvikelse uttryckte givetvis de som hade drabbats
personligen av giftutsläppet. Även om de inte hade trott det bästa om kommunen
så litade de i alla fall på att man bevakade såväl kommunens som
kommuninvånarnas bästa. De förväntningar som fanns på Båstad kommun
hade m a o inte uppfyllts.
De icke drabbade medborgarna
sympatiserade med Båstad kommun
De av de tillfrågade som inte var drabbade sympatiserade i större utsträckning
än de drabbade med kommunen, och menade att Båstad kommun nog hade
gjort så gott de kunnat när katastrofen var ett faktum. När de talade om kommunens
agerande beskrev de det i termer av Davids kamp mot Goliat. De talade
om den lilla kommunens kamp mot de stora verken och företagen, en kamp i
förväg dömd att förloras – en kamp mot månghövdade vidunder.
Kämpar man mot hydror så är det bara att knata på och försöka. /…/ Det är stora herrar
att kämpa emot Banverket och Skanska. (Ej drabbad)
Jag tror nog att de har haft det svårt att hävda sig i början. Lilla Båstad kommun och
Banverket och Skanska som är två jättar. Det är inte lätt att knäcka nötter ihop med
dem. Det är alltid den störres villkor som gäller. (Ej drabbad)
De drabbade såg Båstad kommun som en fiende som de hade mot sig, dvs Båstad
kommun hamnade på samma sida som Banverket och Skanska. Bland dem
som inte var drabbade var Båstad kommun däremot en vän eller allierad i kampen
mot Banverket-Skanska. Därmed inte sagt att kommunen fråntas ansvar
för det som hänt. I den tidigare refererade enkätstudien framkom att 35%, av de
svarande Bjäreborna, ansåg att Båstad kommun hade ett mycket stort ansvar
för att det gått fel (Arvidson, 1998).
Drabbade och icke drabbades syn på Banverket och Skanska
Inställningen till de bägge aktörerna Banverket och Skanska var enhetligt
negativ bland de tillfrågade efter det att förgiftningen blivit känd. Här fanns
alltså inga märkbara skillnader mellan drabbade och icke drabbade.
Intervjupersonerna talade dock betydligt mer om Banverket än om Skanska.
Att Banverket hade ställt till det hade man också svårare att acceptera och förstå
då det är en statlig myndighet som förväntas vara på medborgarnas "sida" och
värna om dem. Banverket betraktades därför som förrädare. Privata företag
såsom Skanska drivs av kommersiella intressen därför var det enklare för
intervjupersonerna att förstå Skanskas beteende. "För dem gäller det bara att
roffa åt sig så mycket som möjligt till så låg kostnad som möjligt", sa en av de
tillfrågade. Vinstintresset ligger förvisso i företagandets idé, men intervjupersonerna
påtalade att det var oacceptabelt att storföretagen hade fått så stor
makt och inflytande i samhället.
35