Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

Det känns hemskt. De stod inte upp bakom mig när jag tyckte att det var för jäkligt
detta, så då i början visste jag att jag hade inte kommunen i ryggen. De på kommunen
de menade mer att ‘Hallå så allvarligt är det inte’. De tyckte att det var pinsamt att det
fick en sådan vidd direkt. Det fick jag en känsla av. De har inte stått på vår sida. Man
kan säga att medierna har tvingat dem över på vår sida till en viss del. (Drabbad)
De drabbade som tog kontakt med Båstad kommun var också negativa till
det bemötande de fick då de under katastrofperioden sökte hjälp, råd och
anvisningar hos kommunen. I intervjuerna berättade många av de drabbade
att man inte hade lyssnat på dem. De drabbade hade känt sig förringade och
negligerade av representanter på kommunen. Nedan följer två exempel på de
drabbades berättelser om möten med Båstad kommun.
Så jag ringde till NN och frågade honom var jag ska hämta vatten. Då sa han rent ut
till mig: ‘Du kan köra hem till din far och hämta vatten om du vill.’ Jaha, sa jag, så du
tycker att jag ska köra hem till min far varje gång jag ska hämta vatten. Han bor visserligen
här på orten, men tänk alla andra som inte kan ta sig någonstans. Ska jag
svänga in hos dem och fråga om de har en dunk så kan jag hämta vatten till dem också
varje gång. Då exploderade jag på alla fyra och skällde ut personen ifråga. (Drabbad)
En annan drabbad ringde till kommunen för att få vissa upplysningar. Den
information intervjupersonen fick upplevdes emellertid inte som trovärdig,
och personen ifrågasatte därför riktigheten i den.
Den förklaringen tror inte jag på, sa jag. Då vill jag ha den skriftligen så att jag kan ha
den till mina barn (om det händer något med dem). Nej, det fick jag inte för det räcker med
ett muntligt svar, menade personen. Men, sa jag, du är faktiskt skyldig enligt kommunallagen
att lämna mig ett besked. Ja, men det är bara på en skriftlig fråga, sa personen i
telefonen. Ja, det är bra. Då faxar jag frågan till dig, sa jag, så får jag svar i eftermiddag.
Nej, den lägger jag i min hög så att tidigast om ett halvår svarar jag på det, sa han/hon.
Men så kan du inte göra för du är skyldig att ge mig ett skyndsamt svar. Men nej, NN
kunde garantera att det inte läckte något gift från bäcken så jag behövde inte oroa mig.
Det var bara att dricka vattnet. Senare visade det sig att han/hon hade fel. (Drabbad)
Endast en av de drabbade intervjupersonerna, som dock inte var en av de värst
drabbade, talade om positiva erfarenheter från ett telefonsamtal med Båstad
kommun. Det är högst troligt att graden av upplevd oro kan ha inverkat på hur
intervjupersonerna uppfattade bemötandet de fick hos kommunen. Ju högre
grad av oro och ju större behov av information desto viktigare blir det för individen
att hon bemöts vänligt, med förståelse, engagemang och empati. På kommunen
tycks man inte ha lyckats förmedla empati för de av de tillfrågade som
tog kontakt med dem. Gemensamma drag i intervjupersonernas berättelser om
bemötandet var snarare: översittarattityd, nonchalans, oförstående och ohörsamhet.
Ett ofta förekommande ord i intervjupersonernas (såväl drabbade som
icke drabbades) beskrivning av Båstad kommun var fega. Det fanns de som
tyckte att kommunen "inte hade kurage" och stod på sig, utan bara "jamsade
med". Att intervjupersonerna var besvikna på kommunen framgick tydligt i
34