Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

lev samtidigt också betydligt mer uppmärksamma på olika signaler i omgivningen
om att det kanske inte stod rätt till. Så här berättar en av de drabbade
om hur han/hon upptäckte att brunnsvattnet var förgiftat efter det att nyheten
hade gått ut:
Jag var ute och tittade i min brunn den ena dagen och då tyckte jag att det såg ut som
om en liten bit slang låg där nere och guppade. Jag tänkte vad konstigt att där ligger
en bit slang. Sedan tänkte jag inte mycket mer på det. Jag får väl försöka få upp den
här slangen eller vad det nu är för något. Så jag tog en pinne och gick ned och fick upp
det. Då visade det sig att det var en liten snigel. Då tänkte jag ajajaj här är något som
inte är bra. Jag tänkte att bäcken är ju där borta och min åder den kommer därifrån så
det hänger säkert ihop. Det är därför som min snigel är död. Jag visste att jag haft en
snigel i brunnen som hade åkt rundor där inne nästan ända uppe vid ytan. Så jag tog
telefonen och ringde och sa att nu vill jag att ni tar prover för nu har jag hittat en död
snigel i min brunn. (Drabbad)
De drabbade började också gå tillbaka i tiden och försöka minnas om de haft
oförklarliga sjukdomar, huvudvärk, allergier, magknip etc tidigare. I intervjuerna
framkom att flera känslor varit aktuella i inledningen av katastrofperioden
– ilska, bestörtning, ledsnad och uppgivenhet. Den dominerande
känslan som intervjupersonerna uttryckte var emellertid oro. Därför kommer
oro att analyseras närmare i avsnitten som följer.
BEGREPPET ORO
Innan medborgarnas oro beskrivs kan det vara på sin plats med en precisering
av orosbegreppet. Enligt Nationalencykopledins ordbok (1996) är oro ett försvagat
uttryck för rädsla – en känsla av olust.
Oro och risk är två begrepp som kan vara svåra att särskilja. Nohrstedt och
Nordlund (1993) definierar en risk som en av individen upplevd föreställning
eller medvetenhet om att ett möjligt hot – om det realiseras – kan leda till negativa
konsekvenser för individen själv, för andra personer, för grupper och/eller
för samhället. Oro skulle kunna betraktas som en emotionell upplevelse av hotet.
Oron kan i sin tur vara drivkraft till olika – mer eller mindre – ändamålsenliga
beteenden i syfte att dämpa oron och/eller reducera eller "undanröja" hotet.
Oron kan vara personlig och specifik (jag oroar mig för den sjukdom jag
har), personlig men av mer generell karaktär (oro för en sjukdom jag läst om).
Oron kan också vara samhällelig och specifik (oro för försurning av sjöar och
vattendrag) eller samhällelig och mer generell (oro för medlemskapet i EU).
Människor kan självfallet oroa sig för risker men det finns även kända risker
som människor inte oroar sig för (Dahlgren & Höijer, 1997). Händelser där
riskerna är stora för att människor dör är ofta inte desamma som de man faktiskt
oroar sig för. Därmed inte sagt att man är ointresserad av risker men man förlitar
sig på att samhället signalerar om riskerna är överhängande och omedelbart
förestående. Tilltron till experter och myndigheter är då av stor betydelse
(Nordlund, 1996). Samhällsförändringar av olika slag och i synnerhet oväntade
händelser som ligger utanför individens kontroll kan leda till stor oro.
27