Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

De som hade ringt för att tala med Banverket upplevde att de viftades bort.
Man fick svar efter hur man pratade och om man verkade bildad bemöttes
man annorlunda, påstod en drabbad intervjuperson. Det handlar om att
kunna öppna låsen, sa densamme, och alla sitter inte inne med rätta nycklar.
Flera intervjupersoner talade om dåligt bemötande när de varit i kontakt med
Banverket under förperioden. Talade de inte om egna erfarenheter så berättade
de om andras, och det tycktes vara en utbredd uppfattning bland de tillfrågade
att Banverket uppträdde illa mot gemene man.
I intervjupersonernas berättelser om Banverket ingick också en framställning
av verket som utpressare. Huruvida detta stämmer kan inte avgöras men det
fanns icke drabbade intervjupersoner som menade att Banverket hade inte
bara hotat Båstad kommun utan samtliga kommuner längs Västkustbanans
sträckning för att få igenom sin vilja – tunnelprojektet. Trots den "hårda tonen"
så förlitade intervjupersonerna sig inledningsvis på Banverkets och Skanskas
kompetens under förperioden. De förutsattes vara experter på det verksamhetsområde
som de höll på med. Medborgarnas väl och ve låg i deras händer.
NATUREN VARNAR
När byggandet av mellanpåslaget inleddes började också miljöproblemen.
Allt eftersom bygget fortskred blev naturens varningar allt fler. De tillfrågade
vittnade om torrlagda branddammar, sinade bäckar, källor och brunnar.
Ja, vi har ju varit oroliga nu i nästan ett par år för att vattnet skulle försvinna, känns
det som i alla fall, och sedan har de åkt runt och mätt med jämna mellanrum. Då när det
började sjunka fick man kramp i magen över vad som skulle hända. När det var nere
på 14 meter så började vi bli lite småskrajsna för hur vi skulle ordna vatten. Sedan så
tycker vi att vattenkvalitén har blivit sämre och sämre. Allt eftersom vattnet har sjunkit
har kvalitén på vattnet blivit sämre. Dessutom har vi haft problem med djuren. Det har
vi haft i princip hela våren. (Drabbad)
Banverket borrade nya brunnar till dem vars vatten sinat, men även en del av
dessa sinade och de drabbade började oroa sig för vad som skulle hända härnäst.
De blev även uppmärksamma på vattnets kvalitet.
Några av de boende på åsen som drabbats av sinade brunnar fick problem
med sina djur. Mjölken fick anmärkningar, katter och hundar blev sjuka,
dessutom drabbades de själva och deras barn av diarréer och allergier. Någon
berättade till och med om psykisk påverkan. De misstänkte vattnet eftersom
flera symptom försvann när kommunen installerade en vattentank. Ovissheten
var ett återkommande tema i dessa intervjuer.
De Bjärebor som under våren och sommaren 1997 blev av med sitt brunnsvatten
var sannolikt de som först upplevde ett behov av information och började
söka svar på sina frågor. Vad händer egentligen och varför får vi inte veta något,
undrade de. Lantbrukare som vanligtvis kontaktar veterinär eller LRF när
han/hon har problem med eller frågor om sina djur upplevde att dessa inte
hade några klargörande besked att ge. De visste inte vart de skulle vända sig
för att få ytterligare information och oron ökade.
20