Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

Skumraskaffärer
Massmediernas framställning av politiska affärer har gett upphov till vissa
berättarstrukturer och återkommande mönster, vilka bidrar dels till att vi får
en viss kunskap om den här typen av "affärer", dels till att vi känner igen dem
när vi stöter på dem i vårt vardagsliv. Det är därför inte förvånande att även
de tillfrågade talar om "politiska affärer" och "skandaler" när de beskriver sin
lokala politiska värld, Båstad kommun.
Ett mönster som framkom i de tillfrågades berättelser och som även präglade
deras inställning och attityder till (och därmed förtroende för) kommunen var
oegentligheter som man ansåg hade skett eller åtminstone som man pratade
om. (Inget har dock framkommit som tyder på att dessa konspirationsteorier
motsvaras i verkligheten.) Såväl drabbade som de som inte var drabbade
talade om "hemlighållande av saker och ting" och att "mycket hade pågått i
det fördolda bortom kommuninvånarnas insyn". De talade om "kohandel"
och "under-bordet-affärer" och de beskrev kommunens agerande i termer av
"maskopi" och "insyltning". En informant sa att kommunens verksamhet
"luktade skumt" och misstänkte att det var något som inte gick rätt till.
Det är klart att man tyckte att det var jobbigt. Dels kommunen som var så enastående
egendomlig att de inte kunde inse det hela och sålde ja ... Vi har en ovanligt jobbig
kommunstyrelse. Båstad är ju känt för det. /.../ För att vara ett så här litet samhälle så
är det väldigt mycket affärer så att säga. Ni vet hur det är med kommunpolitiker.
Man skulle ha en sådan herre som han Johansson i Göteborg. Han verkar väldigt reko,
och kunnig, duktig. /.../ Här i Båstad är de fenomenala på att borsta varandra på ryggen
tycker jag. (Ej drabbad)
Kommunens och Banverkets avtal angående mellanpåslaget nämnde så gott
som samtliga intervjupersoner mer eller mindre i detalj. Inställningen till
detta avtal tycks ha varit avgörande för om man skulle tappa förtroendet för
sin kommun eller inte. I och med detta avtal tycks kommunen i åtminstone de
intervjuades ögon ha förlorat all heder, och de talade om att kommunen
"sålde ut sig". Intervjupersonerna var kritiska mot cheferna på kommunen
och anklagade dem för att ha haft "suspekt samarbete" med Banverket.
Kommunen hade enbart försökt att "förvilla", "ljuga" och "slå blå dunster i
ögonen på kommuninvånarna". Båstad kommun hade inte lyssnat på sina
invånare, menade en intervjuperson, och berättade vidare:
Båstad kommun tänkte bara på arbetstillfällen och att det skulle bli en station där hos
dem. De var i maskopi med ett par kommunalråd i Ängelholm. De kom överens om
hur den här järnvägen skulle gå och det var inte mer med det. (Ej drabbad)
Flera av de tillfrågade hade uppenbart ett lågt förtroende för Båstad kommun
under förperioden. Kommunens agerande innan förgiftningen blev känd beskrevs
av intervjupersonerna närmast i termer av en politisk skumraskaffär.
Detta kan också vara ett uttryck för sk syndabockssökande (se kapitel Avklingningsperioden)
och därmed en slags efterkonstruktion, något som vi dock inte
18