slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv

tio förekommer ett utbrett samarbete i
form av exempelvis gemensamma projekt.
16 Mediekonglomeraten är i sin tur
knutna till de största investerarna på Wall
Street, alltså de som investerar i sådant
som ger vinst, oavsett om det är bilföretag,
olja, valutor eller medier.
Under de tio globala konglomeraten
finns mellan 30 och 40 nationella eller
regionala koncerner som i stort sett dominerar
sina marknader. Mellan dessa regionala
och nationella koncerner, liksom
med de tio stora, finns kopplingar i form
av ägande och samarbetsprojekt. Via de
nationella och regionala koncernerna når
de tio stora effektivare nationella och regionala
marknader.
Herman och McChesney menar att public
servicesystemen tynar bort liksom
också den traditionella offentliga sfären.
Det offentliga samtalet består i sådant som
är marknadsmässigt. De stora mediekonglomeraten
använder sitt medieägande
till att i princip styra innehållet så att
det stöder deras egna, i hög grad gemensamma,
intressen. Reklam är vad det
egentligen handlar om; publiken är en
produkt som medieföretagen säljer till sina
kunder, som är annonsörerna. Det senare
ska ses mot bakgrund av att reklamens
roll i medieindustrin växer med blixtrande
hastighet.
En av Herman och McChesneys poänger
är att medieverksamhetens villkor, som
företagsamhet finansierad av en alltmer
gigantisk reklammarknad, får dessa konsekvenser.
Medieindustrin har totalt sett
blivit allt mer omfattande och vinstgivande
samt övergått från ägare med kulturella
eller demokratiska ambitioner till ägare
som betraktar medieföretag som goda investeringsobjekt.
Traditionella kvalitets-
33
aspekter får då stå tillbaka för material
som är billigt att producera och lockar
största möjliga publik. Med tanke på den
stora mängd allmänt material om prinsessan
Diana som fanns att tillgå vid tidpunkten
för hennes död torde det ha varit
billigt att producera nyheter kring olyckan.
Dessutom är olyckor arketypiska nyheter
när de drabbar kända personer och
utarbetade mallar finns för hur dessa ska
behandlas, även om det denna gång handlade
om en unikt känd person. Det var
helt enkelt billigt att producera nyheter
om prinsessan och hennes död samtidigt
som dessa nyheter är mycket intressanta
för en världspublik. Prinsessan Diana var
samtidigt den nära vännen som människor
kände genom medierna och sagoprinsessan.
Hon hade — förmodligen mot sin
vilja — blivit en del av den globala medieindustrin.
Det var god affär att publicera
nyheter, helst med bilder, om Diana.
Likartade tankar om journalistikens
ekonomiska grundvalar företräds bland
annat av McManus som visar hur, vad
han kallar, den marknadsstyrda journalistiken
inverkar på nyheternas innehåll.
Hans tes är att journalistiken allt mer styrs
av ekonomiska överväganden vilket torde
innebära att den blir en vara som alla
andra varor. 17 En grundläggande uppfattning
hos McManus är att det inte längre
enbart är annonsmarknaden som styr
utan också investerare som vill ha avkastning
på sitt kapital. Detta i sin tur återverkar
på journalistikens innehåll. Traditionella
journalistiska värderingar kommer i
konflikt med investerarnas krav. Om journalisterna
kan sägas ha upplysnings- och
informationsideal, har investerarna endast
avkastningen som ideal. Det journalistiska
innehållet underordnas detta och
16 Detta enligt Herman och McChesney, 1997. Det är emellertid vanskligt att mäta koncerners och konglomerats
storlek. Ibland nämns t ex japanska Sony och holländska Polygram bland de tio största (Carlsson 1998:212).
17 McManus, 1994.