slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
etraktas som mer eller mindre rättvisande berättelser om verkligheten som i varierande grad av saklighet framställer faktiska förhållanden. När det gäller mediebevakningen i allmänhet, och i synnerhet nyhetsbevakningen om prinsessan Dianas liv, har fakta flätats samman med rykten, välvilliga och fientliga påståenden har blandats. Allt detta har erhållit sin form genom mediernas sätt att berätta, med allt vad detta innehåller av berättartekniska knep och tänjande på fakta. Journalistiskt önsketänkande har spunnit en väv där fakta och fiktion går in i varandra. Mediernas saga om Diana är semifaktisk, fakta är svåra att urskilja samtidigt som sagan gör anspråk på att inte vara saga, utan verklighet. Genom denna brygd av klassisk berättarteknik, en mix av faktiska och fiktiva element samt uttalade verklighetsanspråk framträder ett slags såpopera, med alla dennas ingredienser, som erbjuder en intressantare drömvärld än det mesta medierna kunnat tillhandahålla av fakta och fiktion under senare år. En bra berättelse handlar om få personer och har ofta endast en (1) huvudperson, den handlar nästan aldrig om kollektiv. Mediesagan om prinsessan Diana var naturligtvis extremt personfixerad. Personifiering är dessutom en journalistisk arbetsprincip som har två delar: för det första prioriteras händelser som handlar om enskilda personer och för det andra framhålls dessa personer ytterligare under den journalistiska bearbetningen. Varje nyhetshändelse, dvs varje nyhetsberättelse, tenderar att endast ha några få huvudpersoner, oftast endast en, som dessutom blir mycket framträdande. 2 Denna personifieringsprincip varierar mellan olika 2 Personifiering diskuteras i relation till bl a nyhetsvärde senare i detta kapitel. 3 Horton och Wohl 1956 samt t ex Levy, 1979, Rubin, Perse och Powell, 1985. 28 medier och redaktioner med olika policy och olika publiker. Mest framträdande är personifieringsprincipen hos medier som vänder sig till en bred publik, exempelvis kvällstidningar, och det var till stor del dessa som, bland nyhetsmedierna, förmedlade sagan om Diana. Den nära vännen Diana Prinsessan Diana blev alltså huvudrollsinnehavare i en såpopera med verklighetsanspråk och denna såpopera mötte tveklöst en stor och förmodligen engagerad publik, även om vi inte vet hur stor och hur engagerad den var. Intresset för just Diana kan i hög grad förklaras utifrån teorier om att medierna tillhandahåller ställföreträdande umgänge, s k para-social interaktion. Begreppet lanserades ursprungligen 1956 av amerikanerna Horton och Wohl och har sedan följts upp av andra forskare. 3 Teorin om para-social interaktion går i korthet ut på att mediernas publik utvecklar relationer med personer i medierna som liknar de relationer man har med människor i verkliga livet. Publiken, eller delar av denna, lär sig att känna igen och sympatisera med vissa mediepersoner och interagerar med dessa. Men det är inte med verklighetens mediepersoner som publiken interagerar utan med de stereotypa roller som dessa personer själva spelar eller framställs spela i medierna. Det kan utvecklas band av intimitet mellan människor i publiken och mediepersoner. Denna känsla grundar sig bland annat på att man upplever sig ha varit med om händelser tillsammans med mediepersonen genom att man varit involverad i samma händelseförlopp i den värld som medierna tillhandahåller. Genom att publiken regelbundet mentalt vis-
tas i denna medievärld, och speciellt uppmärksammar någon eller några personer i denna, blir mediepersonens karaktär allt mer känd. Man kan säga att mediepersonen blir känd på samma sätt som en vän i den verkliga världen. 4 En del studier visar att para-social interaktion är ett funktionellt alternativ till verklig interaktion. 5 Detta innebär att det i princip kan gå lika bra att umgås med personer via medierna som att umgås med verkliga personer i det verkliga livet. Dessutom är vissa mediepersoner mer attraktiva, dvs inbjuder mer till para-social interaktion än andra. 6 Mediepersoner kan också vara mer attraktiva att interagera med än vänner i verkliga livet. Nära begreppet para-social interaktion ligger begreppet identifikation, dvs man känner samhörighet med eller föreställer sig under kortare eller längre tid att man själv är en medieperson. I det senare fallet kan man via identifikationen med en person interagera med andra personer i mediernas värld. 7 Identifikation med exempelvis en hjältinna i en såpopera medför interaktion med andra personer i denna såpopera. 8 Dessa tankebanor kan utvecklas. Mediepersonerna, eller närmare bestämt de roller i vilka dessa framträder i medierna, blir intressantare än de personer vi umgås med i verkliga livet. Vi föredrar i varierande utsträckning mediernas och berättelsernas värld framför verklighetens värld. Rimligen är det denna dragningskraft som ligger bakom mycket av människors mediekonsumtion liksom också intresset för prinsessan Diana. 29 Mediepersonerna kan vara av vitt skilda slag. De är fiktionens hjältar och hjältinnor men också de faktabaserade genrernas huvudpersoner. De är ibland kungligheter som umgås med andra kungligheter, lever i ett internationellt jetset och upplever medgång och motgång. De intressanta sidorna — goda som onda — hos mediepersonerna förstärks genom mediedramaturgin. Mediepersonernas liv kan också upplevas som mer nära än de personer som man omges av i verkliga livet. De kan bli mediepublikens bästa vänner eller största fiender. Prinsessan Dianas liv och död torde vara ett utmärkt exempel på denna teoribildnings giltighet. Diana var en av världens mest kända personer, kanske till och med den mest kända. Publiciteten kring henne blev en industri. Ibland spelade hon med i den roll hon tilldelades, ibland jagades hon. Hon var den vackra sagoprinsessan i medierna som levde ett intressant liv med många av världens stora som miljoner människor trodde att de kände och kunde interagera eller identifiera sig med. Hennes liv var inte en dans på rosor utan framställdes också som en problemfylld vardag. Hon beskrevs inte sällan som vanlig, inte utan fel och brister, som om hon var en av oss men på ett annat plan, fram till det tragiska slutet då hon trädde in i helgonets roll. Många engagerade sig i hennes liv och trodde sig känna henne som ett barn de inte längre hade kontakt med eller som den drömmänniska de själva önskade vara. Men hur stark människors involvering i Dianas liv faktiskt var vet vi inte. Med 4 Jfr Nordlund, 1996:95. 5 Rosengren och Windahl, 1972. 6 Rubin och McHugh, 1987. 7 Jfr Nordlund,1978. 8 Dramatisk spänning skapas vanligen genom att publiken identifierar sig med någon huvudperson och därmed på ett ställföreträdande plan upplever denna persons med- och motgångar, fruktan och lättnad.
- Page 1 and 2: Styrelsen för PSYKOLOGISKT FÖRSVA
- Page 3 and 4: INNEHÅLLSFÖRTECKNING SPFs FÖRORD
- Page 5 and 6: SAGANS SPRÅK 143 Språkliga känsl
- Page 7 and 8: FÖRFATTARNAS FÖRORD Ämnet för s
- Page 9 and 10: nyhetsbevakning som alltså trolige
- Page 11 and 12: Kistan bärs av hedersvakt. Foto: R
- Page 13 and 14: Sörjande vid Buckingham Palace. Fo
- Page 15 and 16: Diana får ”unik” begravning 18
- Page 17 and 18: Drottningen möter allmänheten. Fo
- Page 19 and 20: pekt för allmänhetens reaktioner.
- Page 21 and 22: Elton John sjunger i Westminster Ab
- Page 23 and 24: • Vilka dramaturgiska grepp känn
- Page 25 and 26: tifiera kvalitativa observationer.
- Page 27: trala frågor för att överhuvud t
- Page 31 and 32: torer som är de mest väsentliga.
- Page 33 and 34: tio förekommer ett utbrett samarbe
- Page 35 and 36: Den extrema rapporteringen om prins
- Page 37 and 38: medierna som dessa uppfattas av pub
- Page 39 and 40: för nyhetstexterna typiska bristen
- Page 41 and 42: landen och ageranden fick stor geno
- Page 43 and 44: olika sätt konsonanta med journali
- Page 45 and 46: av en skadad Diana i detta — en b
- Page 47 and 48: Aftonbladet, minst artiklar har Dag
- Page 49 and 50: Tabell 4. Placering på förstasida
- Page 51 and 52: Tabell 6. Typer av artiklar i rappo
- Page 53 and 54: Diagram 3. Text- och bildutrymme i
- Page 56 and 57: VAD, VILKA OCH HUR Den flodvåg av
- Page 58 and 59: Den aspekt, som mätt i antal artik
- Page 60 and 61: den tredje största aspekten utrymm
- Page 62 and 63: framför allt om skeenden som utspe
- Page 64 and 65: Den kategori aktörer som förekomm
- Page 66 and 67: samma händelseförlopp. 19 En grun
- Page 68 and 69: Tabell 14. Källkategorier i rappor
- Page 70 and 71: detta sätt är däremot inte omöj
- Page 72 and 73: inte är specialintresserad. 33 Bil
- Page 74 and 75: Tabell 16. Bildmotiv i tidningars r
- Page 76 and 77: ats dels med avseende på vilka per
tas i denna medievärld, <strong>och</strong> speciellt uppmärksammar<br />
någon eller några personer<br />
i denna, blir mediepersonens karaktär allt<br />
mer känd. Man kan säga att mediepersonen<br />
blir känd <strong>på</strong> samma sätt som en vän i<br />
den verkliga världen. 4<br />
En del studier visar att para-social interaktion<br />
är ett funktionellt alternativ till<br />
verklig interaktion. 5 Detta innebär att det<br />
i princip kan gå lika bra att umgås med<br />
personer via medierna som att umgås med<br />
verkliga personer i det verkliga livet. Dessutom<br />
är vissa mediepersoner mer attraktiva,<br />
dvs inbjuder mer till para-social interaktion<br />
än andra. 6 Mediepersoner kan också<br />
vara mer attraktiva att interagera med<br />
än vänner i verkliga livet.<br />
Nära begreppet para-social interaktion<br />
ligger begreppet identifikation, dvs man<br />
känner samhörighet med eller föreställer<br />
sig under kortare eller längre tid att man<br />
själv är en medieperson. I det senare fallet<br />
kan man via identifikationen med en person<br />
interagera med andra personer i mediernas<br />
värld. 7 Identifikation med exempelvis<br />
en hjältinna i en såpopera medför<br />
interaktion med andra personer i denna<br />
såpopera. 8<br />
Dessa tankebanor kan u<strong>tv</strong>ecklas. Mediepersonerna,<br />
eller närmare bestämt de roller<br />
i vilka dessa framträder i medierna,<br />
blir intressantare än de personer vi umgås<br />
med i verkliga livet. Vi föredrar i varierande<br />
utsträckning mediernas <strong>och</strong> berättelsernas<br />
värld framför verklighetens värld.<br />
Rimligen är det denna dragningskraft som<br />
ligger bakom mycket av människors<br />
mediekonsumtion liksom också intresset<br />
för <strong>prinsessan</strong> Diana.<br />
29<br />
Mediepersonerna kan vara av vitt skilda<br />
slag. De är fiktionens hjältar <strong>och</strong> hjältinnor<br />
men också de faktabaserade genrernas<br />
huvudpersoner. De är ibland kungligheter<br />
som umgås med andra kungligheter,<br />
lever i ett internationellt jetset <strong>och</strong><br />
upplever medgång <strong>och</strong> motgång. De intressanta<br />
sidorna — goda som onda —<br />
hos mediepersonerna förstärks genom<br />
mediedramaturgin. Mediepersonernas liv<br />
kan också upplevas som mer nära än de<br />
personer som man omges av i verkliga<br />
livet. De kan bli mediepublikens bästa<br />
vänner eller största fiender.<br />
Prinsessan Dianas liv <strong>och</strong> <strong>död</strong> torde vara<br />
ett utmärkt exempel <strong>på</strong> denna teoribildnings<br />
giltighet. Diana var en av världens<br />
mest kända personer, kanske till <strong>och</strong> med<br />
den mest kända. Publiciteten kring henne<br />
blev en industri. Ibland spelade hon med<br />
i den roll hon tilldelades, ibland jagades<br />
hon. Hon var den vackra sago<strong>prinsessan</strong><br />
i medierna som levde ett intressant liv<br />
med många av världens stora som miljoner<br />
människor trodde att de kände <strong>och</strong><br />
kunde interagera eller identifiera sig med.<br />
Hennes liv var inte en dans <strong>på</strong> rosor utan<br />
framställdes också som en problemfylld<br />
vardag. Hon beskrevs inte sällan som vanlig,<br />
inte utan fel <strong>och</strong> brister, som om hon<br />
var en av oss men <strong>på</strong> ett annat plan, fram<br />
till det tragiska <strong>slutet</strong> då hon trädde in i<br />
helgonets roll. Många engagerade sig i<br />
hennes liv <strong>och</strong> trodde sig känna henne<br />
som ett barn de inte längre hade kontakt<br />
med eller som den drömmänniska de själva<br />
önskade vara.<br />
Men hur stark människors involvering i<br />
Dianas liv faktiskt var vet vi inte. Med<br />
4 Jfr Nordlund, 1996:95.<br />
5 Rosengren <strong>och</strong> Windahl, 1972.<br />
6 Rubin <strong>och</strong> McHugh, 1987.<br />
7 Jfr Nordlund,1978.<br />
8 Dramatisk spänning skapas vanligen genom att publiken identifierar sig med någon huvudperson <strong>och</strong> därmed <strong>på</strong> ett<br />
ställföreträdande plan upplever denna persons med- <strong>och</strong> motgångar, fruktan <strong>och</strong> lättnad.
Change language