slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv

trala frågor för att överhuvud taget förstå
mediernas betydelse för människor och
medieindustrins centrering på enskilda
personer av vilka vissa blir mediala superstjärnor.
Kring detta finns en del teorier
och forskningsresultat. Några centrala
uppfattningar ska kortfattat återges här.
En uppfattning rör människors behov
av avkoppling, tidsfördriv, underhållning
eller eskapism. Det kan handla om ett
mänskligt behov av omväxling, främst att
på ett ställföreträdande plan leva flera liv.
Detta behov kan uppstå genom att människor
upplever sina liv som mer eller
mindre otillfredsställande i någon bemärkelse.
Mot denna bakgrund föds bland
annat behov av berättelser. Genom att vi
lever oss in i dessa berättelser kan vi leva
i andra världar, leva andra människors liv
och även fly från en pressande vardag.
Önskan om att i varierande grad leva i
berättelsernas världar finns hos alla människor,
men mer hos vissa. Det är rimligt
att tro att ju mer påfrestande vardagen är
för en människa, desto större blir hennes
behov att fly in i berättelsernas värld för
kortare eller längre tid.
Det är givet att vissa genrer i medierna,
vissa medier och i synnerhet TV, har större
förutsättningar än andra att tillhandahålla
underlag för att tillfredsställa mer
eller mindre eskapistiska behov. Underhållning
i vid bemärkelse är ju främst
avsett för detta. Det samma gäller för den
typ av fiktiv underhållning som kallas
såpoperor, men samtidigt kan mycket i de
genrer som innehåller faktabaserat material
också tillfredsställa eskapistiskt orienterade
behov. Mediernas nyhetsinnehåll
är ett exempel och det var den egenskapen
som bidrog till att bygga sagan om
prinsessan Diana och som i synnerhet
beskrev slutet på denna saga.
Sagor är berättelser om gott och ont,
hjältar och skurkar, hopp och fruktan. För
27
det mesta utspelas de i världar som ligger
långt borta från människors vardag eller
som få människor har tillträde till. Det är
bland annat prinsarnas och prinsessornas
värld. Verklighetens prinsessa Diana
levde i en sådan värld.
Sagoberättelser handlar vanligen om
fiktiva personer som lever i mer eller mindre
fiktiva världar, vilket ställer frågan
om relationen mellan fakta och fiktion i
mediernas innehåll. Ett enkelt antagande
är att fiktiva berättelser är effektivare underlag
för eskapistisk användning än verklighetsbaserade
berättelser då den fiktiva
formen ger större frihet att berätta. De
restriktioner som verklighetskoppling
medför finns ju inte. Men det är också
möjligt att de mest spännande berättelserna
är de som handlar om verkligheten och
där huvudpersonerna är verkliga levande
personer. Inslag av bland annat trovärdighet
och faktiska konsekvenser för inblandade
— och ibland även mediepubliken
eller delar av denna — skapar dramer
som inte fiktionen kan tillhandahålla.
Denna studie handlar om stora svenska
mediers nyhetsutbud i samband med prinsessan
Dianas död. Nyheter gör anspråk
på att förmedla fakta; en gammal myt är
att de ”speglar” verkligheten. Det senare
har givetvis aldrig varit något annat än
just en myt. Medierna i sig har, som påpekats,
begränsningar, de beskriver urval av
och ur händelser och förhållanden med
hjälp av text, bild och ljud. Nyhetsmediernas
källor, oftast människor som berättar,
har otillräckliga kunskaper eller insikter
och är ofta partiska. Nyheternas språk
och berättarteknik påverkas av olika kontexter;
de bildar en nyhetsdiskurs. Ett
numera vanligt påstående är att nyheter
är konstruktioner och att de därför har
föga med en faktisk verklighet att göra.
Det senare är måhända överdrivet men
under alla omständigheter bör nyheter