slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
dramatisk upplösning där alla berörda aktörer samlades och stod till svars. Berättelsens alla trådar knöts ihop och den bild som framträdde gav åtminstone en illusion av att begravningen inte enbart markerade slutet på en kvinnas liv utan också var avslutningen på en stel och omodern monarki — om än inte på den brittiska monarkin — och att en ”försoning” mellan brittiska kungahuset och brittiska folket var möjlig. Prinsessan Dianas död fick i svenska medier mest uppmärksamhet i Aftonbladet, Expressen och GT, både mätt i antal artiklar och i utrymme. Bilder upptog här större andel av utrymmet än text. I de fyra morgontidningarna var förhållandet mellan text och bild det motsatta. TV2s Rapport visade flest inslag och ägnade mest tid åt prinsessan Diana av de granskade TV-programmen. Bland dessa fick nyheten minst utrymme i TV4s Nyheterna. Rapport och Aktuellt sände sammanlagt, i tid räknat, nästan fyra gånger så mycket material om prinsessans död som Nyheterna. Ekots bevakning var i tid mätt jämförbar med Rapports, men utgjorde en mindre andel av den totala sändningstiden; knappt en femtedel. Den dominerande andelen artiklar och inslag i de granskade medierna var nyhetsrapporter om händelseutvecklingen. I SvTs Rapport, Aktuellt och i radions Ekot fanns även kommenterande och analyserande inslag medan denna typ av rapportering saknades i TV4s Nyheterna. I tidningarna utgjordes en inte obetydligt andel av artiklarna av kommentarer, krönikor, ledare och analyser, i morgontidningarna rörde det sig sammantaget om en femtedel av artiklarna, i kvällstidningarna om en dryg tiondel. De aspekter på prinsessan Dianas död som fick mest uppmärksamhet i rapporteringen under veckan som följde olyckan 154 är de samma i samtliga granskade medier. Det handlade mest om mediernas ansvar, sörjandet och begravningen. Beskrivningar, dvs en slags personporträtt av prinsessan Diana, förekom ofta och fick relativt stor andel av det totala utrymmet. De aspekter som fick minst utrymme i mediernas rapportering var beskrivningar av prinsessan Dianas vän Dodi al-Fayed och hans familjebakgrund samt uppgifter om olyckans mer långvariga följder för livvakten och de i olyckan inblandade fotograferna. Den kategori aktörer som förekom mest i de svenska medierna var brittiska kungahuset/hovet, antingen i egenskap av källor till uttalanden etc eller som omnämnda. Fotografer och journalister, samt allmänheten hörde till de aktörer som alltså förekom mycket ofta. I kvällstidningarna och TV-programmen var allmänheten dessutom den största kategorin källor, i morgontidningarna och Ekot var det fotografer och journalister som toppade den listan. Det var alltså i stor utsträckning ett faktiskt eller konstruerat allmänhetens perspektiv som framhölls. De kungliga var däremot föremål för rapportering snarare än att de själva uttalade sig. En stor andel av källorna i de undersökta medierna var vaga och otydliga. Inte sällan presenterades dessa källors uttalanden i tidningsartiklarna med pratminus eller anföringstecken, trots att det snarast rörde sig om journalistens spekulationer. Detta sätt att skapa illusioner av verklighet var särskilt vanligt i kvällstidningarna. Grafiska framställningar förekom i tidningarna och användes för att återge olycksförloppet samt begravningsprocessionens sammansättning och ordningsföljd. Fotografier var emellertid den i särklass vanligaste typen av bilder i tidningarna. Över tre fjärdedelar av tidningsbil-
derna hade personmotiv. Näst efter prinsessan Diana var medlemmar ur kungafamiljen, samt artister och ”kändisar”, de kategorier av personer som förekom på flest bilder. Vanligaste motiv i TV-programmens bildscener var intervjuade personer. Nästan lika vanliga motiv var gatumiljöer och en sörjande allmänhet. ”Vanliga” människor var den kategori av personer som förekom mest i TV-nyheternas bilder. Dessa personer framträdde emellertid som en anonym massa. De enskilda och namngivna personer som i bild förekom i flest antal inslag tillhörde nästan uteslutande någon slags elit. Prinsessan Dianas död och den nyhetsspiral den utlöste var ett mycket bildmässigt skeende. Det fanns mängder av bilder på prinsessan i olika situationer och på andra kända människor, på olycksplatsen och från begravningen. I TV dominerade förstås bilderna och reportrarnas texter tjänade här främst till att ange kronologin i utvecklingen och till att förtydliga bildernas budskap. Det var enkelt att göra nyheter eftersom det fanns ett överflöd av bilder. Det språk som användes i rapporteringen om prinsessans död låg långt ifrån traditionella journalistiska ideal om saklighet, balans och opartiskhet. Värdeladdade ord och associationsrika metaforer bidrog till att måla den tragiska och starkt dramatiserade bilden av händelserna, såväl i nyhetsrapporterna som i krönikorna, ledarna och debattartiklarna. Mediernas dramaturgi En halvfaktisk bild, dvs en bild som innehöll såväl sakliga som betydande inslag av osakliga uppgifter, av prinsessan Dianas död kom att förmedlas. Man kan bland annat ifrågasätta hur representativa allmänhetens reaktioner som redovisades var, 155 om bilder på prinsessan faktiskt föreställde vad de påstods förställa och inte minst sanningshalten hos många uppgifter. Intrycket av en halvfaktisk berättelse om ett tragiskt slut på en saga stärks ytterligare efter en analys av beskrivningarna av händelseförloppets huvudmoment, själva olyckan, begravningen och sorgen. De svenska mediernas bevakning av prinsessan Dianas begravning var lika mycket en rapportering om känslor och stämningar på Londons gator, och en del journalisters egna känslor, som en rapportering om det faktiska och konkreta skeendet. Det klassiska retoriska perspektivet ”vi” mot ”dom” återkom hela tiden. ”Vi” var alla de vanliga människorna som egentligen älskade prinsessan mer än vad drottningen och prins Charles någonsin gjort. I flera sammanhang betonades att hon var folkets prinsessa och att det var folket som egentligen förstod och respekterade henne. ”Dom” var det brittiska kungahuset. Rapporteringen tog fasta vid allt som var ovanligt, som aldrig inträffat förut. Flaggan på Buckingham Palace halades så småningom på halv stång. Drottningen stod utanför slottets grindar, inte på balkongen, och väntade på prinsessans kista, drottningen bugade när den passerade förbi. Det applåderades i Westminster Abbey när kungafamiljen öppet kritiserades i broderns, Charles Spencer, tal. Detta är en klar illustration av det faktum att nyheter främst handlar om avvikelser, inte om det konstanta eller normala. De granskade medierna gav en tämligen likartad övergripande bild av olycksförloppet. Den vanligaste orsaken till olyckan uppgavs vara de förföljande fotografernas jakt på den bil prinsessan och hennes sällskap färdades i. Näst vanligaste orsak var chaufförens promillehalt. Fotografernas skuld till det inträffade framhölls och upprepades framför allt
- Page 104 and 105: PORTRÄTT AV DIANA Prinsessan Diana
- Page 106 and 107: de Diana, men vad är alternativet?
- Page 108 and 109: hennes person och liv kan lyftas fr
- Page 110 and 111: Paparazzibild på prinsessan Diana
- Page 112 and 113: I mitten på sommaren 1997 blev pri
- Page 114 and 115: där nämns skumraskaffärer i form
- Page 116 and 117: Prinsessan Diana med sönerna Willi
- Page 118 and 119: tas: Allt emedan ingen ifrågasatte
- Page 120 and 121: dömen som fälls om Diana många g
- Page 122 and 123: KÄNDISJOURNALISTIK OCH MEDIERNAS A
- Page 124 and 125: eller …, säger chefredaktören p
- Page 126 and 127: Paparazzi I samband med en del stor
- Page 128 and 129: Tabell 31. Vanligaste omdömen om f
- Page 130 and 131: Tabell 33. Källkategorier som utta
- Page 132 and 133: Uppslag i Expressen 31/8. Paparazzi
- Page 134 and 135: fick en uppmärksamhet som till omf
- Page 136 and 137: Tabell 36. Vanligaste omdömen om k
- Page 138 and 139: klockan 18.30. I Ekot kommenteras t
- Page 140 and 141: arrogant etablissemang med monarkin
- Page 142 and 143: till att bli aktiva aktörer i den
- Page 144 and 145: Språkliga känslor Emotionella ord
- Page 146 and 147: Det var en gång en prinsessa... Or
- Page 148 and 149: har att göra med den redaktionella
- Page 150 and 151: ningarna, de tre TV-redaktionerna o
- Page 152 and 153: SAMMANFATTANDE SLUTSATSER Den britt
- Page 156 and 157: under början av veckan som följde
- Page 158 and 159: aldrig den egna verksamheten. Själ
- Page 160 and 161: lan olika redaktioner, de dramaturg
- Page 162 and 163: SUMMARY AND CONCLUSIONS The End of
- Page 164 and 165: was responsible. The accident was t
- Page 166 and 167: actually loved the Princess more th
- Page 168 and 169: case; according to them, there are
- Page 170 and 171: A changed media world Why did Princ
- Page 172 and 173: ge-based factual information. The p
- Page 174 and 175: P och Kline G (red): Strategies for
- Page 176 and 177: Wallin, U (1991): Bilden av EG. Ins
- Page 178 and 179: Morgontidningar Kvällstidningar TV
- Page 180 and 181: SPFs SENASTE MEDDELANDEN 140 Bereds
derna hade personmotiv. Näst efter <strong>prinsessan</strong><br />
Diana var medlemmar ur kungafamiljen,<br />
samt artister <strong>och</strong> ”kändisar”, de<br />
kategorier av personer som förekom <strong>på</strong><br />
flest bilder.<br />
Vanligaste motiv i TV-programmens<br />
bildscener var intervjuade personer. Nästan<br />
lika vanliga motiv var gatumiljöer <strong>och</strong><br />
en sörjande allmänhet. ”Vanliga” människor<br />
var den kategori av personer som<br />
förekom mest i TV-nyheternas bilder.<br />
Dessa personer framträdde emellertid som<br />
en anonym massa. De enskilda <strong>och</strong> namngivna<br />
personer som i bild förekom i flest<br />
antal inslag tillhörde nästan uteslutande<br />
någon slags elit.<br />
Prinsessan Dianas <strong>död</strong> <strong>och</strong> den nyhetsspiral<br />
den utlöste var ett mycket bildmässigt<br />
skeende. Det fanns mängder av bilder<br />
<strong>på</strong> <strong>prinsessan</strong> i olika situationer <strong>och</strong> <strong>på</strong><br />
andra kända människor, <strong>på</strong> olycksplatsen<br />
<strong>och</strong> från begravningen. I TV dominerade<br />
förstås bilderna <strong>och</strong> reportrarnas texter<br />
tjänade här främst till att ange kronologin<br />
i u<strong>tv</strong>ecklingen <strong>och</strong> till att förtydliga bildernas<br />
budskap. Det var enkelt att göra<br />
nyheter eftersom det fanns ett överflöd av<br />
bilder.<br />
Det språk som användes i rapporteringen<br />
om <strong>prinsessan</strong>s <strong>död</strong> låg långt ifrån<br />
traditionella journalistiska ideal om saklighet,<br />
balans <strong>och</strong> opartiskhet. Värdeladdade<br />
ord <strong>och</strong> associationsrika metaforer<br />
bidrog till att måla den tragiska <strong>och</strong> starkt<br />
dramatiserade bilden av händelserna, såväl<br />
i nyhetsrapporterna som i krönikorna,<br />
ledarna <strong>och</strong> debattartiklarna.<br />
Mediernas dramaturgi<br />
En halvfaktisk bild, dvs en bild som innehöll<br />
såväl sakliga som betydande inslag av<br />
osakliga uppgifter, av <strong>prinsessan</strong> Dianas<br />
<strong>död</strong> kom att förmedlas. Man kan bland<br />
annat ifrågasätta hur representativa allmänhetens<br />
reaktioner som redovisades var,<br />
155<br />
om bilder <strong>på</strong> <strong>prinsessan</strong> faktiskt föreställde<br />
vad de <strong>på</strong>stods förställa <strong>och</strong> inte minst<br />
sanningshalten hos många uppgifter.<br />
Intrycket av en halvfaktisk berättelse om<br />
ett tragiskt slut <strong>på</strong> en saga stärks ytterligare<br />
efter en analys av beskrivningarna av händelseförloppets<br />
huvudmoment, själva<br />
olyckan, begravningen <strong>och</strong> sorgen. De<br />
svenska mediernas bevakning av <strong>prinsessan</strong><br />
Dianas begravning var lika mycket en<br />
rapportering om känslor <strong>och</strong> stämningar<br />
<strong>på</strong> Londons gator, <strong>och</strong> en del journalisters<br />
egna känslor, som en rapportering om det<br />
faktiska <strong>och</strong> konkreta skeendet.<br />
Det klassiska retoriska perspektivet ”vi”<br />
mot ”dom” återkom hela tiden. ”Vi” var<br />
alla de vanliga människorna som egentligen<br />
älskade <strong>prinsessan</strong> mer än vad drottningen<br />
<strong>och</strong> prins Charles någonsin gjort. I<br />
flera sammanhang betonades att hon var<br />
folkets prinsessa <strong>och</strong> att det var folket som<br />
egentligen förstod <strong>och</strong> respekterade henne.<br />
”Dom” var det brittiska kungahuset.<br />
Rapporteringen tog fasta vid allt som<br />
var ovanligt, som aldrig inträffat förut.<br />
Flaggan <strong>på</strong> Buckingham Palace halades<br />
så småningom <strong>på</strong> halv stång. Drottningen<br />
stod utanför slottets grindar, inte <strong>på</strong> balkongen,<br />
<strong>och</strong> väntade <strong>på</strong> <strong>prinsessan</strong>s kista,<br />
drottningen bugade när den passerade<br />
förbi. Det applåderades i Westminster<br />
Abbey när kungafamiljen öppet kritiserades<br />
i broderns, Charles Spencer, tal. Detta<br />
är en klar illustration av det faktum att<br />
nyheter främst handlar om avvikelser, inte<br />
om det konstanta eller normala.<br />
De granskade medierna gav en tämligen<br />
likartad övergripande bild av olycksförloppet.<br />
Den vanligaste orsaken till<br />
olyckan uppgavs vara de förföljande fotografernas<br />
jakt <strong>på</strong> den bil <strong>prinsessan</strong> <strong>och</strong><br />
hennes sällskap färdades i. Näst vanligaste<br />
orsak var chaufförens promillehalt.<br />
Fotografernas skuld till det inträffade<br />
framhölls <strong>och</strong> upprepades framför allt
Change language