slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv

tas: Allt emedan ingen ifrågasatte den unga
kvinnans beteende. Hon som satte sig i en bil
vars chaufför var berusad. Hon som åkte mitt i
en av världens största städer i en hastighet som
ingen annan människa skulle ha vågat. Hon
som riskerade livet framför att låta några skandalfotografer
ta bilder på henne och hennes
sällskap. Hon som alltid tidigare använt medierna
för att få ut sina “budskap“, bland annat
om sitt intimaste kärleksliv. Inför denna rika
överklassens arrogans föll även SVT på knä.
I GT den 2 september görs på ledarsidan
ett påpekande i slutet på en artikel: Diana
kallades “folkets prinsessa“ i går. Själv levde
hon ett liv som var allt annat än folkligt, men
folket älskade henne i alla fall — eller kanske
just därför. Kärleken är inte alltid rationell.
Men mer nyanserad än så är inte de granskade
mediernas rapportering av prinsessan
Dianas folkliga förankring. I TVs
nyheter och i Ekot görs överhuvudtaget
inget försök att ifrågasätta varför eller
mot vilken bakgrund hon kallats för ”folkets
prinsessa”.
I de granskade mediernas bild av prinsessan
Diana som en ”folkets prinsessa”
syftar begreppet inte enbart på det intresse
hon visade för vanliga människor och för
svaga och sjuka. Snarare förmedlas intryck
av att hon gett avkall på privilegier och
förmåner för att kunna vara med vanliga
människor, för att bli en av dessa. Uttryck
som “stigit ned från tronen“ används för
att beskriva hennes uppoffringar. I själva
verket levde prinsessan Diana på ett sätt
och med en materiell standard som vida
överskred även vad man i vanliga fall brukar
beteckna som rikedom. Bouppteckningen
efter hennes död visade att hon
lämnade en förmögenhet som uppgick till
närmare en kvarts miljard svenska kronor.
Hennes omtanke om och intresse för den
36 Vår översättning.
37 Aftonbladet 1/9.
118
vanliga och speciellt utsatta människan
må ha varit äkta men hennes livsföring den
totala motsatsen till folklig.
Slående i porträtten av prinsessan Diana
är den positiva bild som medierna ger
av henne. Tabell 29 visar att bland de
15 vanligaste omdömena i rapporteringen
finns bara ett negativt, och detta rör
prinsessans relation till massmedierna.
Prinsessan Diana hade fått vänja sig, om
än inte förlika sig, med mediernas uppmärksamhet.
Under 17 år hade hon följts
av journalister och fotografer, något som
på intet sätt minskade, utan snarast ökade,
efter hennes separation från prins Charles.
Lunchekot rapporterar den 31 augusti:
Inte så långt före sin död så beskrev hon i en
uppmärksammad intervju hur jobbigt det kunde
vara, hon beskrev att en normal dag så hade
hon ständigt en sex, sju fotografer runt omkring
sig, hon fick aldrig vara i fred och hon,
det hjälpte inte att hon hade polisskydd, för,
som hon sa, pressen hade bestämt sig för att
hon var en “story“ en “levande story“ som
gav stora pengar. Prinsessan Diana säger:
— En normal dag, när vi kommer tillbaka till
min bil, kan det dyka upp sex frilansfotografer
som hoppar omkring mig. Några kanske skulle
säga att det vore lättare om jag hade med en
polisman. Men det är det inte alls. De har
bestämt att jag fortfarande är ett projekt, efter
15-16 år, som säljer bra. 36
Men mycket tyder också på att hon lärde
sig använda medierna när det passade
hennes syften, särskilt när det gällde att
bygga upp en ny bild av sig själv i allmänhetens
ögon. Diana beskrivs i några av de
granskade medierna som en skicklig
mediemanipulatör. Medierna har utnyttjats
i interna kungliga familjestrider, för att
föra ut och popularisera kungligheternas personligheter
och idéer, inte minst Dianas. 37