slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv

Den unga, blyga och rodnande flickan
som gifte sig med prins Charles utvecklades
under sitt äktenskap och kungafamiljens
hårda prövning till en stark och modig
kvinna, enligt de granskade medierna.
Prinsessan Diana kände sig grundlurad
och allteftersom åren gick bestämde hon sig för
att inte finna sig i det förnäma skräckregementets
arrangemang. 28 Hon accepterade inte den
tysta överenskommelsen om att prinsen skulle
få ha ett eget liv och att drottningen inte ville
höra talas om några klagomål. Prinsessan
gjorde revolt. Först ofrivilligt och privat genom
att bli bulemisk och livstrött. Sedan i
raseri och dödsföraktande målmedvetenhet. 29
En ung kvinna, möjligen naiv och fångad i ett
hörn beredd att slåss — också med list och
beräkning — för att rädda sin värdighet. 30
Att hennes position efter separationen
från prins Charles var utsatt och ovanlig i
den brittiska monarkin, påpekas i flera av
de granskade medierna, men också att hon
medvetet arbetade för att skapa sig en ny
position. Mänsklig och bräcklig men ändå
urstark och modig stod hon ensam inför världen
och krävde att få skapa en helt ny kvinnoroll:
den frånskilda yrkesarbetande prinsessan. 31
När separationen från prins Charles var ett
faktum då började hon en ganska målmedveten
kamp för att skapa sig en egen plattform i
samhället och hon var ganska duktig på det där.
/…/ Fler och fler människor började respektera
henne. Från början uppfattades hon mest som
en manipulativ, neurotisk kvinna som ställde
till problem, men hon gick ur alla de här problemen
med hedern i behåll och vid sin död var hon,
får man nog säga, en ganska omtyckt och i
många fall direkt älskad person. 32
Men dominerande är dock bilden av
den till födseln aristokratiska överklasskvinnan
som revolterade mot kungahu-
28 Aftonbladet 2/9.
29 Göteborgs-Posten 1/9.
30 Arbetet 1/9.
31 Aftonbladet 3/9.
32 Lunchekot 31/8.
33 Expressen 7/9.
34 Svenska Dagbladet 7/9.
35 Expressen 7/9.
117
set och identifierade sig med den vanliga,
ofta sjuka och svaga, människan. Den riktiga
prinsessan som trots att hon förlorade
rätten att kalla sig Kunglig Höghet
ändå var och alltid förblev folkets prinsessa
eller, som det uttrycks i flera artiklar
och inslag, en drottning i människors hjärtan,
”a Queen of Hearts”. Här finns det en
person som har stigit ned från sin tron, ner till
människorna på jorden, hon ömmar för dem. /
…/ Att hon steg ned till människorna och
talade om sin sorg, skuld, miserere, är det
storartade. 33 De talar om hennes värme och
kärlek, hennes inre och yttre skönhet, att hon
lyckats beröra dem, att hon var som en familjemedlem,
att hon gjorde så fantastiska insatser
för andra människor, att hovet behandlade
hennes djupt orättvist. 34 Den gångna veckan
har hundratals hiv-smittade, landmineskadade,
hjärtsjuka, cancerdrabbade och fattigåldrade
vittnat om hur Diana, prinsessa av Wales,
talat till dem som om de var och en betydde
något i sig alldeles själva. En far till ett cancerbarn
berättar hur hon ringde flera gånger i
åratal efter barnets död och sade: – Philip? Det
är Diana. Ringer jag olämpligt? 35 Diana, prinsessa
av Wales, ägde kvaliteter som inga andra
medlemmar av kungafamiljen har. Hon föddes
in i aristokratin, hade pengar, makt, skönhet.
Men hon klev ned från allt det, ner till de
vanliga människorna. Hon var oersättlig. Vi
kommer att sakna Diana. Vi behöver Diana,
någon som Diana, säger en man som bevittnar
begravningskortegen på Londons gator
i TV4s Nyheterna den 6 september.
Endast två artiklar ger en något annan
bild av prinsessan Diana som folkets representant.
Dagens Nyheters TV-krönika
den 3 september är en skarp kritik mot
mediernas sätt att beskriva prinsessan
Diana efter hennes död. Krönikan avslu-