slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
Rapporteringen tog fasta på allt som var ovanligt, som aldrig inträffat förut. Flaggan på Buckingham Palace halades på halv stång. Drottningen stod utanför slottets grindar, inte på balkongen, och väntade på Dianas kista, drottningen bugade när den passerade förbi. Det applåderades i Westminster Abbey när kungafamiljen öppet kritiserades i Charles Spencers tal. Inte minst var de vanliga människornas stora eller enorma uppslutning och den sorg som visades offentligt mycket ovanlig, enligt medierna. 32 Ingen visste förrän nu att England kan gråta, som Göteborgs-Posten beskrev det inträffade. 33 Sammantaget gav de granskade medierna en relativt likartad bild av olycksförloppet. Endast när det gäller några uppgifter skiljde sig framför allt tidningarna åt. I Expressen uppges exempelvis att prinsessan Diana upplevde smärtor, något som strider mot de övriga mediernas uppgifter om att hon under hela räddningsarbetet var medvetslös. Också när det gäller att beskriva bilvraket varierade tidningarnas uppgifter. Beskrivningarna var olika detaljerade och dramatiska. Vad som inte framkom i någon artikel var att ingen representant för de granskade medierna rimligen närvarit vid olycksplatsen och bevittnat räddningsarbetet eller bilvraket timmarna efter olyckan. Rapporteringen torde således grunda sig på inhämtade uppgifter, dvs olika källors vittnesmål — och spekulationer. Den vanligaste orsaken till olyckan uppgavs vara de förföljande fotografernas jakt på bilen. Näst vanligaste orsak var chaufförens promillehalt. Fotografernas skuld 32 Egentligen vet vi inte hur stor uppslutningen var. Huruvida den ska beskrivas som enorm eller inte är både en bedömningsfråga och en semantisk fråga. Under alla omständigheter följde knappast majoriteten av Londonborna och än mindre britterna begravningen ute på Londons gator. 33 Göteborgs-Posten 7/9. 102 framhölls och upprepades framför allt under början av veckan som följde på prinsessan Dianas död. De sakuppgifter som framkom i artiklarna och inslagen kring olyckans omständigheter varierade. Särskilt gäller detta bilens hastighet och chaufförens promillehalt. Flera av de uppgifter som lämnades om chauffören, hans dryckesvanor och omdöme var mycket spekulativa och saknade källhänvisningar. Det är tveksamt om rapporteringen på denna punkt sett ut på samma sätt om det rört sig om en svensk medborgare eller om händelsen inträffat i Sverige. Det faktum att chauffören inte längre var vid liv och att han inte hade anknytning till Sverige satte i några av de granskade medierna pressetiska hänsyn åt sidan. Rapporteringen om de reaktioner som prinsessans död väckte i London, både bland allmänhet och hos olika kända personer, gav bilden av en stad och en nation i sorg. Både beskrivningarna av stämningarna bland människor, som påstods strömma in till Londons centrum, och de kommentarer och krönikor som skrevs var mycket känsloladdade. I samtliga granskade medier kom vanliga människor till tals med uttryck för sorg och saknad. Statsminister Tony Blairs korta och gripande minnestal över prinsessan Diana, som han höll under förmiddagen den 31 augusti, refererades eller visades i samtliga analyserade etermedier. Det är möjligt att just detta tal kom att slå an tonen i den kommande rapporteringen. Bilderna på sörjande personer och på de uttryck för sorg som de lämnar efter sig, utanför bland annat prinsessans bostad,
var många i tidningarna. Var fjärde bild på enskilda sörjande personer i morgontidningarna och var femte i kvällstidningarna visade barn, oftast en liten flicka, som lägger ned blommor, gråter eller ber. Också de tre TV-programmen visade barn bland de sörjande. Flest uttalanden och kommentarer om sorg och saknad gjordes av allmänheten. Vanligast var dessa i TV-nyheterna där tre fjärdedelar av alla som uttalade sig om detta är vanliga människor. I tidningarna varierade det mera. Flest personer med olika bakgrund kom till tals i kvällstidningarnas artiklar. Bland dessa var många internationellt kända statsmän, politiker och artister. Begravningen markerade i medierna 103 slutet på ett tragiskt ödesdrama av klassiskt snitt. Sorgen efter en prinsessa som aldrig blev drottning blev snarast sorgen efter ett helgon. Prinsessan utan någon fläck, som stod på folkets sida och i det godas tjänst, hade ryckts bort utan att få fullborda sin mission. Hon hade förlorat i kampen mot dom — kungahuset. Men kungahuset hade lärt sig sin läxa och drottningen bugade. Mediebilden av verkligheten växte samman med verkligheten. Bilder på sörjande människor skapade med största sannolikhet fler och mer sörjande människor att ta bilder på. Den speciella och storslagna begravningsceremonin hade säkerligen blivit mer blygsam om inte mediernas tryck funnits. Sagan växte in i verkligheten.
- Page 51 and 52: Tabell 6. Typer av artiklar i rappo
- Page 53 and 54: Diagram 3. Text- och bildutrymme i
- Page 56 and 57: VAD, VILKA OCH HUR Den flodvåg av
- Page 58 and 59: Den aspekt, som mätt i antal artik
- Page 60 and 61: den tredje största aspekten utrymm
- Page 62 and 63: framför allt om skeenden som utspe
- Page 64 and 65: Den kategori aktörer som förekomm
- Page 66 and 67: samma händelseförlopp. 19 En grun
- Page 68 and 69: Tabell 14. Källkategorier i rappor
- Page 70 and 71: detta sätt är däremot inte omöj
- Page 72 and 73: inte är specialintresserad. 33 Bil
- Page 74 and 75: Tabell 16. Bildmotiv i tidningars r
- Page 76 and 77: ats dels med avseende på vilka per
- Page 78 and 79: förekomst i bildmaterialet redovis
- Page 80 and 81: egravning där personer medverkade
- Page 82 and 83: Grafisk rekonstruktion av olycksög
- Page 84 and 85: är det rimligt att tro att om en r
- Page 86 and 87: En viss förvirring råder kring up
- Page 88 and 89: Flicka som lägger ned blommor. Fot
- Page 90 and 91: Tabell 23. Källkategorier som utta
- Page 92 and 93: Ung kvinna: Det känns som jag vuxi
- Page 94 and 95: Nyhetsgrafik över prinsessan Diana
- Page 96 and 97: Blombukett på prinsessan Dianas ki
- Page 98 and 99: Kvinnor längs kortegeväge. Foto:
- Page 100 and 101: Charles Spencer: Hon talade ständi
- Page 104 and 105: PORTRÄTT AV DIANA Prinsessan Diana
- Page 106 and 107: de Diana, men vad är alternativet?
- Page 108 and 109: hennes person och liv kan lyftas fr
- Page 110 and 111: Paparazzibild på prinsessan Diana
- Page 112 and 113: I mitten på sommaren 1997 blev pri
- Page 114 and 115: där nämns skumraskaffärer i form
- Page 116 and 117: Prinsessan Diana med sönerna Willi
- Page 118 and 119: tas: Allt emedan ingen ifrågasatte
- Page 120 and 121: dömen som fälls om Diana många g
- Page 122 and 123: KÄNDISJOURNALISTIK OCH MEDIERNAS A
- Page 124 and 125: eller …, säger chefredaktören p
- Page 126 and 127: Paparazzi I samband med en del stor
- Page 128 and 129: Tabell 31. Vanligaste omdömen om f
- Page 130 and 131: Tabell 33. Källkategorier som utta
- Page 132 and 133: Uppslag i Expressen 31/8. Paparazzi
- Page 134 and 135: fick en uppmärksamhet som till omf
- Page 136 and 137: Tabell 36. Vanligaste omdömen om k
- Page 138 and 139: klockan 18.30. I Ekot kommenteras t
- Page 140 and 141: arrogant etablissemang med monarkin
- Page 142 and 143: till att bli aktiva aktörer i den
- Page 144 and 145: Språkliga känslor Emotionella ord
- Page 146 and 147: Det var en gång en prinsessa... Or
- Page 148 and 149: har att göra med den redaktionella
- Page 150 and 151: ningarna, de tre TV-redaktionerna o
Rapporteringen tog fasta <strong>på</strong> allt som<br />
var ovanligt, som aldrig inträffat förut.<br />
Flaggan <strong>på</strong> Buckingham Palace halades<br />
<strong>på</strong> halv stång. Drottningen stod utanför<br />
slottets grindar, inte <strong>på</strong> balkongen, <strong>och</strong><br />
väntade <strong>på</strong> Dianas kista, drottningen bugade<br />
när den passerade förbi. Det applåderades<br />
i Westminster Abbey när kungafamiljen<br />
öppet kritiserades i Charles<br />
Spencers tal. Inte minst var de vanliga<br />
människornas stora eller enorma uppslutning<br />
<strong>och</strong> den sorg som visades offentligt<br />
mycket ovanlig, enligt medierna.<br />
32 Ingen visste förrän nu att England kan<br />
gråta, som Göteborgs-Posten beskrev det<br />
inträffade. 33<br />
Sammantaget gav de granskade medierna<br />
en relativt likartad bild av olycksförloppet.<br />
Endast när det gäller några uppgifter<br />
skiljde sig framför allt tidningarna<br />
åt. I Ex<strong>press</strong>en uppges exempelvis att <strong>prinsessan</strong><br />
Diana upplevde smärtor, något som<br />
strider mot de övriga mediernas uppgifter<br />
om att hon under hela räddningsarbetet<br />
var medvetslös. Också när det gäller<br />
att beskriva bilvraket varierade tidningarnas<br />
uppgifter. Beskrivningarna var olika<br />
detaljerade <strong>och</strong> dramatiska. Vad som<br />
inte framkom i någon artikel var att ingen<br />
representant för de granskade medierna<br />
rimligen närvarit vid olycksplatsen <strong>och</strong><br />
bevittnat räddningsarbetet eller bilvraket<br />
timmarna efter olyckan. Rapporteringen<br />
torde således grunda sig <strong>på</strong> inhämtade<br />
uppgifter, dvs olika källors vittnesmål —<br />
<strong>och</strong> spekulationer.<br />
Den vanligaste orsaken till olyckan uppgavs<br />
vara de förföljande fotografernas jakt<br />
<strong>på</strong> bilen. Näst vanligaste orsak var chaufförens<br />
promillehalt. Fotografernas skuld<br />
32 Egentligen vet vi inte hur stor uppslutningen var. Huruvida den ska beskrivas som enorm eller inte är både en<br />
bedömningsfråga <strong>och</strong> en semantisk fråga. Under alla omständigheter följde knappast majoriteten av Londonborna<br />
<strong>och</strong> än mindre britterna begravningen ute <strong>på</strong> Londons gator.<br />
33 Göteborgs-Posten 7/9.<br />
102<br />
framhölls <strong>och</strong> upprepades framför allt<br />
under början av veckan som följde <strong>på</strong><br />
<strong>prinsessan</strong> Dianas <strong>död</strong>.<br />
De sakuppgifter som framkom i artiklarna<br />
<strong>och</strong> inslagen kring olyckans omständigheter<br />
varierade. Särskilt gäller detta<br />
bilens hastighet <strong>och</strong> chaufförens promillehalt.<br />
Flera av de uppgifter som lämnades<br />
om chauffören, hans dryckesvanor<br />
<strong>och</strong> omdöme var mycket spekulativa <strong>och</strong><br />
saknade källhänvisningar. Det är <strong>tv</strong>eksamt<br />
om rapporteringen <strong>på</strong> denna punkt<br />
sett ut <strong>på</strong> samma sätt om det rört sig om en<br />
svensk medborgare eller om händelsen<br />
inträffat i Sverige. Det faktum att chauffören<br />
inte längre var vid liv <strong>och</strong> att han inte<br />
hade anknytning till Sverige satte i några<br />
av de granskade medierna <strong>press</strong>etiska<br />
hänsyn åt sidan.<br />
Rapporteringen om de reaktioner som<br />
<strong>prinsessan</strong>s <strong>död</strong> väckte i London, både<br />
bland allmänhet <strong>och</strong> hos olika kända personer,<br />
gav bilden av en stad <strong>och</strong> en nation<br />
i sorg. Både beskrivningarna av stämningarna<br />
bland människor, som <strong>på</strong>stods strömma<br />
in till Londons centrum, <strong>och</strong> de kommentarer<br />
<strong>och</strong> krönikor som skrevs var<br />
mycket känsloladdade. I samtliga granskade<br />
medier kom vanliga människor till<br />
tals med uttryck för sorg <strong>och</strong> saknad. Statsminister<br />
Tony Blairs korta <strong>och</strong> gripande<br />
minnestal över <strong>prinsessan</strong> Diana, som han<br />
höll under förmiddagen den 31 augusti,<br />
refererades eller visades i samtliga analyserade<br />
etermedier. Det är möjligt att just<br />
detta tal kom att slå an tonen i den kommande<br />
rapporteringen.<br />
Bilderna <strong>på</strong> sörjande personer <strong>och</strong> <strong>på</strong> de<br />
uttryck för sorg som de lämnar efter sig,<br />
utanför bland annat <strong>prinsessan</strong>s bostad,
Change language