slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv

vinden rörde sig i trädkronorna. Himlen hade
stigit ned på jorden denna lördagsmorgon i
London. /…/ När earlen, med gråten i halsen,
lämnade predikstolen visste alla att nu måste
vi få visa att precis så ville vi att det skulle
sägas. Och just då lyfte alla sina händer från
marken och applåderade och det såg ut som
när hundratusen duvor lyfter i flock och vingarna
fångar solen. ”Goodbye England’s rose,
we will miss the wings of your compassion”.
I Aftonbladet och Expressen publiceras
texten till sången en gång till den 7 september.
Första gången är den 5 september. I
Svenska Dagbladet publiceras den också i
sin helhet. I Aftonbladet är sångtexten placerad
längst ned över två uppslag, som i
övrigt är fyllda med bilder på människor
som gråter och som ber och på Elton John
som sitter vid pianot i kyrkan och sjunger.
Efter begravningshögtiden förs Dianas
kista i en svart limousine till godset Althorp
utanför London. Människomassorna
längs Londons gator rörde sig i en böljande
formation runt bilen. Många viskade ”tack
Diana” och kastade blommor i hennes väg.
Varje blomma – tusen och åter tusen – representerade
en önskning, en dröm. 26 Flera av
medierna beskriver det som om Diana äntligen
”kommer hem” till slut: En sista resa
hem till byn. 27 Lady Diana kommer hem idag. 28
Såväl Nyheterna, Rapport som Aktuellt
avslutar sin rapportering från London med
bilder på den svarta bilen som åker på
blombeströdda gator ut från staden och till
slut anländer till Dianas barndomshem,
där den åker in genom den stora grinden i
smidesjärn. I Rapport och Aktuellt ackompanjeras
färden av Elton Johns sång och
bilder på gråtande människor längs vägen.
26 Göteborgs-Posten 7/9.
27 Rubrik i GT 7/9.
28 Svenska Dagbladet 6/9.
29 Aktuellt 6/9.
30 Göteborgs-Posten 7/9.
31 Aftonbladet 7/9.
101
I Aktuellt är slutbilden en stor grön ek som
speglas i sjön på godsets ägor.
Sorgen efter vår prinsessa
Intrycket av en halvfaktisk berättelse om
ett tragiskt slut på en saga, som påpekats
flera gånger, stärks ytterligare efter en noggrannare
analys av beskrivningarna av händelseförloppets
huvudmoment, själva
olyckan, begravningen och sorgen. De
svenska mediernas bevakning av prinsessan
Dianas begravning var lika mycket en
rapportering om känslor och stämningar
på Londons gator, och en del journalisters
egna känslor, som om det faktiska och
konkreta skeendet. Reportrarnas egna
känslor, spelade eller faktiska, märktes särskilt
tydligt när de befann sig bland vanliga
människor längs kortegevägen eller i
Hyde Park. Radio- och TV-journalisternas
röster var dämpade och högtidliga. Sättet
att rapportera accentuerade sorgen.
”Vi mot dom”-perspektiv återkom hela
tiden. Dom var kungafamiljen, de inbjudna.
Vi var alla de vanliga människorna
som egentligen älskade prinsessan mer
än vad drottningen och prins Charles någonsin
gjort. I flera sammanhang betonades
att hon var folkets prinsessa och att
det var folket som egentligen förstod och
respekterade henne: Folkets prinsessa har
fått en begravning av hela det brittiska folket.
29 I går tog folket makten och krönte sin
egen drottning i ett hav av rosor. 30 – Diana var
den bästa drottningen vi aldrig hade, säger
Gordon Whitehead från Buckingham, som står
bredvid mig på bron. – Förut var det vi och
dom. Kungahuset måste komma ner till folks
nivå. Diana var vår lady, vår vän. 31