slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv

Charles Spencer: Hon talade ständigt och
jämt om att lämna England, framför allt på
grund av pressens behandling av henne. Den
enda förklaring jag har är att äkta godhet är
hotande till den som befinner sig i moralens
andra ände. Det är värt att minnas att av alla
ironier med Diana så var kanske den här den
största: att en flicka uppkallad efter jaktens
gudinna till slut blev vår tids mest jagade
person.
Reporter: Applåder till och med i kyrkan,
och applåder i Hyde Park , och tårar och sorg.
Bildscenerna växlar mellan de två skådeplatserna,
kyrkan och parken. Aktuellt
använder sig av en klippteknik som i vanliga
fall endast är bruklig i spelfilm och
TV-dramatik. Genom att varva bildklipp
från olika platser på detta sätt, ger man
intryck av parallella händelseförlopp och
samtidighet, dvs att Aktuellts reporter
befinner sig på båda ställena samtidigt,
vilket givetvis är en oriktig bild. Vanligare
i nyhetssammanhang är att bildförloppet
presenteras kronologiskt, dvs följer reporterns
förflyttningar mellan olika skådeplaster.
Eller också har man två olika
reportrar på plats, så att tittaren förstår att
de varit på var sitt ställe och bevakat
händelser som utspelats samtidigt. I just
detta fall har antagligen Aktuelltredaktionen
köpt in bildmaterial från gudstjänsten
i Westminster Abbey. Det är inte troligt
att Sveriges Television varit bland de
medier som ackrediterats till kyrkan, utan
dessa platser har sannolikt reserverats för
de brittiska TV-bolagen och internationella
bild- och nyhetsbyråer. Sedan har speakertext
lagts över det inköpta bildmaterialet.
Utöver att rapportera om händelserna
i Westminster Abbey och Hyde Park
har Aktuellt i detta inslag regisserat och
dramatiserat händelseutvecklingen.
Klipptekniken som används skapar spänningsfält
mellan överheten, de särskilt inbjudna,
i kyrkan å ena sidan och de vanli-
100
ga människorna som självmant begett sig
till parken å den andra. Frågan är om
denna spänning fanns i verkligheten eller
om den skapades på redaktion för att
dramatisera händelseförloppet. Det absolut
troligaste är att det handlar om ett
typexempel på vad medieforskaren Gert
Z Nordström kallar för en iscensättning av
medierna.
Charles Spencers tal, som väckte stor
uppmärksamhet med sitt välformulerade
och bitvis skarpa innehåll, citeras i alla de
elva medierna. I Expressen, Aftonbladet,
GT, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet
publiceras det i sin helhet. Charles
Spencer beskrivs som den som vågar sätta
sig upp mot medierna och mot kungafamiljen,
som vågar kritisera och som åtar sig
att skydda Dianas söner från mediebevakning
och att ge dem ett liv också utanför det
kungliga protokollet. Men den store tunge
mannen som talade direkt ur deras hjärtan rev
upp en känslostorm utan like. /…/ Många
uppfattade hans ord om hovet och kungafamiljen
som en krigsförklaring. I så fall har han
folkets flertal på sin sida och har stora chanser
att segra, skriver Expressens utsände reporter
den 7 september, som lyssnade till talet
i Hyde Park. Så talade Dianas bror, earl Spencer,
och inte ett ord gick förlorat. Han sa allt som
man egentligen inte säger i ett sammanhang
som detta. Han lät känslorna tala och han talade
väl. Därför lyssnade alla och tänkte: Just det
skulle jag själv ha kunnat säga. Detta kan man
läsa i Göteborgs-Posten den 7/9. Talet beskrivs
i flera av de granskade medierna
som oerhört och förutspås i Rapport den
6/9 ge eko lång tid framöver.
Göteborgs-Postens reporter följer gudstjänsten
via storbildskärm tillsammans
med människorna i Hyde Park: Det var en
fantastisk upplevelse när John Eltons vackra
sång tonade ut över Hyde Park; ”Goodbye
England’s rose, from a country lost without
your soul”. Vi satt där på marken och solen och