Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

98 FÖRFÄRAS EJ
Radio Tirana sysslade väl med ganska grov propaganda...
Jodå, men det var gudskelov inte min uppgift att bedöma.
Hur bodde ni, hur var lokalerna där ni övade?
Vi bodde på hotell i Enköping och kördes ut till Vallby för våra pass. Lokalerna där var mycket
små, men fördelen var att vi hade fasta platser och lärde oss tekniken mycket snabbt. De som
hade ledigt stod kanske i köket och pratade – och det hördes genom alla väggar. Som mest åkte
vi ut med två minibussar, så vi var en 10-15 personer samtidigt i övningslokalen. Någon gång
fick vi titta in på radiostationen och se på all gammal utrustning som fanns där. Vår övningslokal
var en barack utanför den egentliga radiostationen.
Ibland höll vi på hela dagen fram till klockan 11 på kvällen, ibland kunde vi åka in till stan
och äta lunch. Jag förstår inte hur Kjell Aggefors och Claes Lundgren bar sig åt – de två som
för mig förkroppsligar radioövningarna. De hade alltid nytt inspelat material med sig på morgonen;
jag vet inte när de sov.
Är du DX-are privat?
Nej, och det var nog inte de andra heller. Många av oss hade en hel del trassel med bandspelare
och rattar.
Berätta om intressanta personer som du träffat på övningarna!
På en av de allra första övningarna i Vallby träffade jag min gamle Uppsalaprofessor i engelska
Johannes Söderlind, som jag hade niat och skakat i knäna för under tentamina. Nu var han
precis lika nervös som jag själv över hur man skulle hantera utrustningen och översätta rätt. Vi
hade många härliga språkdiskussioner. Vi var ju alla intresserade av språk. En av de analyspersoner
jag minns bäst är islamologen Jan Hjärpe från Lund, som alltid kunde sätta saker in i sitt