Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Efter den sista övningen skänkte vi bort både satellitmottagare och antennutrustning till S 1,
för att använda för eget behov eller låta värnpliktiga titta på satellitprogram på fritiden.
Mycket jobb lades ned på formulären utifrån frågan vad som var viktigt att notera i en TVsändning
och hur mycket den enskilde kan uppfatta som ska följa bild och ljud samtidigt.
Men allt spelades förstås in, så att man kunde gå tillbaka och kontrollera.
Berätta om några färgstarka personer i organisationen!
Den första man tänker på var Oscar Lazar. Han var ungrare, hade kommit till Sverige 1956,
jobbade på universitet i Uppsala och kunde många språk. En oerhört hängiven människa, duktig
och trevlig. När vi började med arabiska i början på 1980-talet började Jan Hjärpe på Lunds
universitet som avlyssnare. Han gled snabbt över till analyssektionen.
Rekryteringen skedde praktiskt taget helt och hållet genom att någon kände någon. Ett par
gånger vände vi oss till några språkinstitutioner, men det blev få napp den vägen. Avlyssnarna
var dels infödda svenskar som lärt språk genom universitetsstudier – de flesta var gymnasielärare
– dels invandrade svenska medborgare. På estniska, ungerska och polska hade vi bara invandrare.
På språk som finska och grekiska kunde det vara både svenska språkexperter och invandrare.
Analyspersonal plockades ut på ungefär samma sätt. Från 1990 började vi mer systematiskt
att ta ut personer med ekonomisk-historiska kunskaper om olika regioner i världen.
Nästan alla av dem har varit kommentatorer i radio och TV.
Tror du att psykförsvarets krigsorganisation hade fungerat om det blivit allvar?
Ärligt talat tror jag att den enda biten som hade gått igång tillräckligt snabbt var radiobevakningen.
Det beror på att vi övade så nära ett skarpt läge som möjligt. Ursprungligen hade vi
målet att avlyssnarna skulle vara inne vartannat år. Med de radioapparater som vi hade tidigare
så behövdes det nog, de kunde lätt tappa frekvensen. Men med de apparater som vi bytte till
omkring 1980, blev det lättare att jobba. Åtminstone i Vallby hade det fungerat bra, på den
skarpa uppehållsplatsen hade vi sämre antennmöjligheter. Vi hade också skrivit frivilligavtal
FÖRFÄRAS EJ
95