Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Det var viktigt att budskapet var jordnära. Överlöpare och ”omvända” krigsfångar användes
gärna som talare. Budskapet kunde börja med en noggrann redogörelse för förband och namn
på chefer för att bevisa att talaren visste vad han pratade om. Slutklämmen var given: situationen
är hopplös, kom över till oss, ni blir väl mottagna!
Sändningarna drog ofta på sig eld. Det var viktigt för högtalarteamet att gå in obemärkt i
ställningarna och undvika risken för egna förluster. Kabeln mellan högtalaren och sändarbilen
fick å andra sidan inte bli för lång, ljudkvalitén försämrades och risken ökade att kabeln bröts
vid granateld. Ofta fick man skarva under eld. Ryssarna brukade skicka fram två speakers med
var sin högtalare. Om en besköts, så fortsatte den andre att läsa upp samma text.
Högtalarna kunde också användas taktiskt genom att exempelvis sända stridsvagnsbuller för
att skrämma eller vilseleda. Tyskarna fäste en anordning på Stuka-planen, ”Jerikobasuner”, som
gav ifrån sig ett öronbedövande tjut under dykning. Ett äldre attackplan, Hs 123, gav ifrån sig
ett kulspruteliknande smatter, som visade sig effektivt mot det polska kavalleriets hästar.
Radion var ett mycket viktigt medium i andra världskriget. Sovjetradion gick in på samma
frekvenser som den tyska med syrliga kommentarer till nazisternas nyhetsförmedling. Tyskarnas
Lord Haw-Haw och japanernas Tokyo Rose hade många lyssnare på den allierade sidan, även om
många skrattade åt budskapet. BBC:s utlandssändningar stod för den enda något så när objektiva
nyhetsförmedlingen till det ockuperade Europa. En särskild finess var att engelsmän framträdde
i de tyskspråkiga sändningarna - en lätt främmande accent ökade trovärdigheten. Det
var i alla fall inte förrädare som talade. En enkät efter kriget visade att
hälften av den tyska befolkningen lyssnat på allierad radio, trots konfiskation
av radiomottagare, risken för angivare och drakoniska straff.
Nazisterna försökte också att skärma av befolkningen genom mottagare
som bara tog in de tyska stationerna, Volksempfänger.
Men engelsmännen var heller inte främmande för svart radio.
Den brittiska publicisten Sefton Delmer fick i stort sett fria händer
för svart psykologisk krigföring.
Han samlade kring sig tyska motståndsmän, avhoppare och förfalskare
för att på alla sätt underminera andan i Tyskland. Hans kort-
Under det andra
världskriget var radiopropaganda
en viktig
del av de psykologiska
operationerna. Både
britter och tyskar
använde ”svart” radio,
d.v.s. stationer med
falskt ursprung.
FÖRFÄRAS EJ
57