Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Jag minns kanske bäst olika forskningsprojekt från den tiden. Och så kom utbildningen i informationsberedskap
i kommunerna igång. Under min tid ändrades också styrelsens uppgifter så
att generaldirektören fick en starkare chefsställning.
Alla verkschefer och ordförande har försökt värja sig emot tanken på psykförsvaret som en sorts ”sanningsministerium”,
som skulle tala om hur det verkligen var med ubåtarna, Palmemordet osv. Hur
såg du på den saken?
På forskningssidan har ju SPF alltid haft ett slags dagstidningsberedskap att rycka in och undersöka
olika fall. Den har ingen annan sociologisk institution kunnat tävla med. När det sedan gäller
att säga sanningen, så kan det kanske vara frestande för politikerna att vilja skjuta ifrån sig
ansvaret på någon utomstående myndighet. Men jag tycker SPF alltid kunnat hävda sin integritet.
Den var ju livsviktig om myndigheten skulle åtnjuta någon trovärdighet i en krissituation.
Jag minns när ”Estonia” sjönk och vi satt på morgonen och pratade om hur vi skulle inleda forskningen.
Vi tog de första kontakterna redan på förmiddagen.
Jo, det fanns en sådan tradition på SPF att genast ställa upp.
Hoten och larmen i det fredstida samhället har blivit allt svårare för enskilda att begripa:
strålning, bequereller, akrylamid i chips, mjältbrandsbakterier...Vad kan och bör psykförsvaret göra
på det området?
Det ligger ju i de västerländska mediernas logik att larmen säljer. Det är alltid tacksamt att ta
upp frågor om liv och hälsa. Vad SPF kan göra är vad resten av informationssamhället ska göra,
att ge sann och relevant information. Det är det enda som kan dämpa oro. Om sedan medierna
är på väg mot ett samhälle där retningströsklarna blir allt högre, så blir ju också svallvågarna allt
högre och hälsolarmen allt mer drastiska. Till slut kan det också vara så att om man jämt ropar
på vargen så är det ingen som lyssnar när den verkligen är där. Dessa saker är väl värda att studera
närmare.
FÖRFÄRAS EJ
37