Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

210 FÖRFÄRAS EJ
tans till sitt arbete för att kunna orka själv. Det gäller att man har möjlighet att skaffa sig en bra
utbildning i hur man möter människor i sorg och kris.
Man bör få möjlighet till avlastningssamtal, vilket har börjat bli vanligt bland brandmän,
poliser och vårdpersonal.
Tyvärr har byråkrater sällan tillgång till det. Och det beror ofta på att det finns mycket fördomar
mot att prata med en professionell terapeut, t.ex. en psykolog. Inför framtiden är det
också viktigt att tänka på att de personer som arbetar med sådana här frågor kan få någon form
av avbyte. Det sliter i längden att arbeta med arga och ledsna människor.
En av de viktiga delarna i Estonia-projektet har varit en pedagogisk uppgift: att kunna förmedla
information på ett enkelt och okomplicerat sätt. En annan del har varit att successivt få
människor att gå vidare i sina liv.
Därmed inte sagt att de ska komma över det som har hänt utan att de ska lära sig leva med
det. Information är bara en del av detta. Det handlar om att skapa en känsla av sammanhang så
att människor får bygga upp sin värld igen.
När man lägger upp ett sådant här arbete är det viktigt att också planera för framtiden. För
att kunna göra detta måste ha någon form av kunskap om krishantering och inse att en kris
kan pågå under mycket lång tid.
Idag kan vi se att Sverige inte var berett att hantera en olycka av denna omfattning.
Självklart måste man fundera över hur en liknande olycka ska hanteras, speciellt när det gäller
bemötandet av de människor som drabbas. Vi måste hitta ett sätt att kommunicera med dessa
människor och möta dem i deras sorg och förtvivlan.