Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

hade kontakt med varandra, men det visade sig att så inte var fallet. Det fanns syskon som inte
pratade med varandra och det fanns föräldrar som inte berättade för sina barn att Estoniainformationen
fanns.
Det vanligaste var dock att den avlidnas hustru, make eller sambo inte hade kontakt med
den avlidnas syskon. Vi trodde att dessa skulle föra vidare information om verksamheten, informationsbladet
och telefonnumret till varandra, men så var det inte alltid.
Det är viktigt att träffa människor personligen för att etablera en kontakt. Vi åkte runt och
träffade anhöriggrupper och bjöd in dem som hade överlevt förlisningen. Det var viktigt att få
träffa de människor som man annars ofta bara pratade i telefon med. Liksom telefonsamtalen
var ju detta mycket ansträngande och psykiskt påfrestande. Vid ett anhörigmöte kom en fråga
upp som också hade väckts vid tidigare telefonsamtal. Frågan var varför inte de överlevande
omfattades av uppdraget från regeringen.
Efter diskussioner både med Kommunikationsdepartementet och Statsrådsberedningen kom
vi fram till att vi skulle kontakta en av dem som företrädde de överlevandes organisation
Neptunus.
Vi skickade ett brev med en förfrågan om de kunde vara intresserade, men fick aldrig något
svar. När vi sedan fick kontakt med några av de överlevande och återigen frågade om de hade
något intresse av att få information tog det ett tag att få svar. Slutligen kom vi överens om att
skicka ut ett brev med en förfrågan till alla överlevande i september 1997. Det visade sig att en
del var intresserade och andra inte.
Senare har vi förstått att det var ett misstag att inte skicka ut en sådan förfrågan till alla överlevande
redan i februari 1997. Vid ett flertal tillfällen har det kommit fram att de som hade
överlevt inte kände sig omfattade av uppdraget eftersom de inte varit med från början.
Vara ödmjuk och ha distans
Hur ska man då vara som människa för att orka med att arbeta med så många arga och ledsna
människor? Det finns inget enkelt svar på en sådan fråga.
Det är viktigt att man är ödmjuk och har distans till sig själv. Man bör ha en empatisk förmåga
och kunna leva sig in i människors svårigheter samtidigt som man måste hålla en viss dis-
FÖRFÄRAS EJ
209