Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Sverige en expeditionsministär. Såväl den avgående statsministern Carl Bildt som den blivande
statsministern Ingvar Carlsson menade att Estonia borde bärgas och de omkomnas kroppar tas
om hand; i varje fall uppfattades det så av de anhöriga. Besvikelsen blev stor när de senare
genom massmedierna fick veta att fartyget inte skulle bärgas.
Det var planerat att de anhöriga skulle få ta del av detta beslut innan det blev offentligt, men
något gick snett. Detta ökade ytterligare misstron mot myndigheterna. Misstron förvärrades
genom att den internationella haverikommissionens rapport flera gånger försenades och att den
nationella minnesvården drog ut på tiden.
Att återskapa förtroende
Mot slutet av 1990-talet började kontakterna med anhöriga och överlevande minska i omfattning.
Detta kan bero att de berörda förstått att de frågor som gått att besvara också blivit besvarade,
men även att vissa frågor inte kunnat besvaras oavsett hur mycket de än utretts och analyserats.
Det är också möjligt att vissa har resignerat. De inser att det kanske aldrig går att få svar
på de frågor som de vill ha svar på och har då bestämt sig för att ”gå vidare”.
Det är ingen överdrift att säga att Estoniauppdraget var mycket komplicerat, säger SPF:s
informationschef Göran Lindmark. SPF började arbetet vid en tidpunkt då förtroendet för den
offentliga hanteringen i allt väsentligt var förbrukat.
Att återskapa ett förlorat förtroende var inte lätt. Även om SPF kan sägas ha lyckats med viktiga
delar av uppdraget, så finns fortfarande misstro och bitterhet kvar hos många som känner
sig svikna. De tycker att de inte tagits på allvar varken av politikerna eller de andra aktörer som
medverkat i utredningar och information.
På våren 2000 började uppgifter cirkulera om att en amerikansk miljonär, Gregg Bemis jr.,
och en tysk journalist och filmproducent, Jutta Rabe, under sommaren skulle genomföra dykningar
vid Estonias vrak. Syftet skulle vara att skapa klarhet i orsakerna till haveriet och bland
annat pröva hypotesen att fartyget blivit sprängt. Detta ledde omgående till en ökning av kontakterna
mellan SPF och anhöriga, överlevande samt andra intresserade. Frågorna gällde i första
hand syftet – huruvida Bemis och Rabe var seriösa eller om de enbart ville utnyttja
Estoniakatastrofen kommersiellt. Frågan slogs upp stort i medierna. De som trodde att Bemis
FÖRFÄRAS EJ
203