Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Informationstomrum<br />
Men även sedan räddningsoperationen <strong>och</strong> identifieringen avslutats visade det sig att myndigheterna<br />
stod in<strong>för</strong> ett stort <strong>och</strong> svårlösligt informationsproblem. Regeringen, Sjöfartsverket,<br />
Statens haverikommission <strong>och</strong> andra agerande fick möta sorg, <strong>för</strong>tvivlan <strong>och</strong> vrede från anhöriga<br />
till dem som omkommit i olyckan.<br />
Frågorna hopades. Hur var det möjligt att ett så stort, modernt <strong>och</strong> till synes säkert fartyg<br />
plötsligt kunde sjunka i hårt, men inte extremt hårt väder? Var<strong>för</strong> kunde inte fler ha räddats?<br />
Var<strong>för</strong> började inte myndigheterna genast att bärga fartyget eller på annat sätt få upp de döda?<br />
Det dröjde inte länge <strong>för</strong>rän frågorna började ändra karaktär. Var<strong>för</strong> vidtogs olika åtgärder<br />
utan att de anhöriga tillfrågats? Var<strong>för</strong> sveks politikernas löften om bärgning? Hade myndigheterna<br />
något att dölja? Vad var den egentliga orsaken till att fartyget sjönk?<br />
Den <strong>för</strong>sta stöten togs av polisens telefonpanel, som engagerade cirka 80 personer. Antalet<br />
trappades efter hand ner, men panelen fanns kvar under tre månader. Totalt ringde cirka<br />
10.000 människor. Samma människor kunde ringa 10-15 gånger eftersom de hade ett starkt<br />
behov av att få prata med någon. Ett antal krisgrupper med läkare, psykologer <strong>och</strong> präster sattes<br />
upp <strong>för</strong> de <strong>för</strong>sta kontakterna med anhöriga. Ersta sjukhus i Stockholm fortsatte frivilligt att ge<br />
psykosocialt stöd i flera år efter olyckan.<br />
Inom regeringskansliet handlades olyckan av Kommunikationsdepartementet.<br />
Departementet ansåg sig inte ha något direkt ansvar <strong>för</strong> informationen, men <strong>för</strong>sökte ändå tillgodose<br />
en del av behoven genom att skicka ut flera brev till de anhöriga, undertecknade av<br />
kommunikationsminister Ines Uusmann.<br />
Trots detta uppstod ett informationstomrum, vilket gjorde många besvikna <strong>och</strong> frustrerade.<br />
Statens haverikommission, som många <strong>för</strong>sökte vända sig till, hade ingen anställd informatör.<br />
Sjöfartsverket fick en informationschef <strong>för</strong>st två år efter olyckan.<br />
De ansvariga tjänstemännen på verket var i stor utsträckning så engagerade i andra sakfrågor<br />
att informationen tappades bort.<br />
Statens konstråd, som hade uppdraget att göra en nationell minnesvård, tog brevkontakt<br />
med de anhöriga. Arbetet blev dock av olika anledningar så <strong>för</strong>senat att vården, när den väl<br />
kom till stånd, <strong>för</strong> många verkade överspelad.<br />
FÖRFÄRAS EJ<br />
199
Change language