Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

192 FÖRFÄRAS EJ
Det är nog för tidigt att säga. Vilken målgrupp du än tar så får den för lite information - det är
ett universellt problem.
Vi kunde under några år mäta vilka som hade tagit del av skolmaterialet och kunde konstatera
att det fanns på alla skolor och att det också användes av ganska många.
Vi vände oss totalt till cirka 100.000 personer varje år. Jag har aldrig förr jobbat med en så
stor målgrupp. Jag tycker att vi jobbade metodiskt och byggde upp en kunskap om skolan och
hur unga människor fungerar. Vi frågade också andra myndigheter och institutioner om hur de
vände sig till ungdom. Men vi hade inget att lära av dem. Sämst är nog riksdagspartierna, som
jobbar väldigt traditionellt.
Vad hände mer under din tid som informationschef?
Det skedde en ganska ordentlig brytning med det gamla. Det var inga lätta år. Men jag tyckte
att det var fel uppgift när en så liten myndighet skulle ge sig ut och utbilda kommunfolk.
Myndigheten borde titta efter vad som sker ute i samhället och vilken förmåga det finns att
hantera kriser. Sedan ska den överlåta åt andra att ge verktygen.
Det är väl precis det som hänt i och med omorganisationen?
Det sker överallt. Ett annat aktuellt exempel är delningen av Skolverket, där en myndighet ska
ha ett tillsynsansvar och den andra sköta pedagogisk utveckling. Dessa roller går inte att riktigt
kombinera. Jag är en av dem som menade att det var jättebra att vi fick Estonia-uppdraget. Jag
tycker att myndigheten lärde sig oerhört mycket av det.
Var du själv engagerad i projektet?
Johanna Enberg jobbade ensam och var motarbetad av vissa personer. Så vi bildade en grupp
som kunde stötta henne och vara ett bollplank för idéer. Och vi behövde ibland fler som kunde
svara i telefon.