Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Hösten 1998 bildades en grupp som kallades Y2K-generalerna. Efter sitt första möte konstaterade
de att informationen skulle bli väldigt viktig och bjöd in mig. Där fanns folk från regeringskansliet,
stora företag som Volvo, Scania, Ericsson, Telia, Farmacia, Vattenfall och Stora
Enso samt några myndigheter. Vi jobbade med frågorna i drygt två år och träffades minst en
gång i månaden. Jag tog med mina erfarenheter från fältet till gruppen, som tyckte de var
mycket värdefulla. Under 1999 gjorde SPF fem enkätstudier. Oron för den finansiella sektorn
och elförsörjningen ökade markant i april-maj. Jag hjälpte till att lägga upp en stor informationsinsats
och vid nästa mätning kunde vi konstatera att den verkligen hade hjälpt till att minska
oron. Det var kul att en gång få direkt svar på att en aktivitet gett resultat.
Hur kändes det när det inte hände någonting på nyårsafton?
Jag hade inte väntat mig att det skulle bli något heller. Efter varje mätning ville medierna att vi
skulle säga att folk var oroliga. Men de var mer oroliga för brottslighet, arbetslöshet och narkotika
än för 2000-problemet och vi fick göra medierna besvikna.
Gick ni till Krisberedskapsmyndigheten som en sammanhållen enhet?
Ja, och vi ska fortsätta allt som hittills: informationsberedskap, Baltikum, Partnerskap för fred
och så vidare.
Malins svarta lådor
Malin Modh personifierar klyvningen i SPF:s omorganisation. Hon började 1998 för att stödja
medier respektive myndigheter i deras informationsberedskapsarbete – verksamheter som gick åt olika
håll sommaren 2002 – och har ägnat halva tiden var åt dessa uppgifter.
Hur gick arbetet med medierna till praktiskt?
FÖRFÄRAS EJ
165