Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

tidskrifter från alla de stora veckotidningsföretagen och för fackpress med anknytning till fackliga,
politiska och ideella organisationer. Planeringen gällde även Pressbyrån, Presam, Tidningarnas
telegrambyrå och dess regionkontor. Distributionen var inte minst viktig. Med hjälp av fältpostorganisationen
gjordes beräkningar av var i landet olika inkallade värnpliktiga skulle hamna
vid beredskap, så att de skulle kunna nås av lokaltidningar från sin hemort. Veckopressen
ansågs ha en viktig uppgift för att upprätthålla moralen – såväl soldater som hemmafronten
behövde ett mått av tröst och förströelse medan bomberna föll.
För svåra problem
Mitt i denna detaljerade planering kunde det hända att viktiga omständigheter förbisågs eller
sopades under mattan. Under oljekrisen 1973 var det nära att hela den svenska tidningsdistributionen
lamslagits på grund av brist på den krympplast som användes för att slå in tidningsbuntarna.
Enligt SPF-veteranen Göran Boberg var det inte möjligt att utan vidare gå över till
andra metoder att slå in tidningar.
Men den verkliga Akilleshälen var elförsörjningen. Problemet var helt enkelt för svårt. Det
skulle kosta orimligt mycket att förse tidningstryckerierna med så mycket reservkraft att de
kunde fortsätta trycka om de stora kraftnäten slogs ut.
Hur allvarligt problemet verkligen är visade sig senare när Stockholms stora tidningstryckerier
flyttat till Kista, där en kabelbrand klippte av elförsörjningen år 2001. Reservkabeln hade
lagts i samma trumma som huvudkabeln. Tryckerierna var strömlösa och prenumeranterna blev
utan tidning. Nu skulle väl problemet lösas. Men ett år senare hände precis samma sak och det
fanns fortfarande ingen fungerande reserv. För att tryckerierna skulle bli självförsörjande hade
det krävts ett eget kraftverk. Att bygga ett sådant var inte samhällsekonomiskt motiverat.
När SPF bildades ändrade pressgruppen namn till pressrådet. Den tidigare detaljerade planeringen
övergavs och ersattes av allt mera begränsade och översiktliga planer. Det direkta ansvaret
lades över på länsstyrelser och länsarbetsnämnder. Den nya myndigheten ÖCB började
arbeta efter nya och mer flexibla scenarier. Den dyra lagerhållningen av olja och andra importerade
insatsvaror avvecklades. Det gällde också tidningarnas lager av plåtar, filmer och färg.
Den snabba datoriseringen inom tidningsvärlden innebar att mängder av traditionella arbets-
FÖRFÄRAS EJ
155