Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

14 FÖRFÄRAS EJ
SIS. Folkberedskapen var en fristående organisation under SIS, som skulle stärka folkets motståndsvilja.
Folkberedskapen hade lokalombud i alla landets då cirka 3000 kommuner och länsombud
i varje län. Ombuden hade en kluven roll: dels skulle de föra ut information som
stärkte andan på hemmafronten, dels rapportera om folkstämningen.
Grå lappar
Bland SIS uppgifter var att motverka ”osvensk propaganda”. De rekommendationer, som den
sände ut till pressen, de ”grå lapparna”, väckte med tiden allt mer förargelse. I bakfickan hade
regeringen en ännu mer drastisk åtgärd - en beredskapslag om förhandscensur som hade kunnat
införas om läget blev ännu mer kritiskt. Men den behövde aldrig utlösas. Det räckte med
Informationsstyrelsens metoder för att dämpa den kritik som kunnat tas illa upp utomlands:
transportförbud av tidningar, konfiskationer och kvarstad. Förutom ytterlighetsorgan drabbades
bland annat dagstidningarna Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Eskilstuna-Kuriren och
den antinazistiska tidskriften Trots Allt!. 84 procent av alla beslag som gjordes under åren
1940-43 gällde kritik mot Tyskland eller dess bundsförvanter.
Den självcensur som den svenska pressen tvingades till, var en av de mest djupgående formerna
av censur. Tidningar var då som nu beroende av inkomster, av att de sprids och läses.
Hotet att få upplagan beslagtagen eller hinder att få den distribuerad om ansvarige utgivaren
inte följde myndighetslinjen är värre än att ståta med en vit fläck här och där i spalterna, där
censorn varit framme med saxen.
Nyhetsförmedlingen gick inte bra heller. SIS saknade auktoritet och fick förhandla med
andra intressenter om vad som kunde publiceras. UD och Försvarsstaben hade kvar sina egna
informationsorgan, som inte alltid delade med sig. De föredrog att släppa de goda nyheterna
själva och att lämna de dåliga till SIS. I direktiven till Mossbergska utredningen står det, med
en gliring mot Informationsstyrelsens verksamhet:
Ur militär synpunkt kunde sålunda erinras om att uteblivna, ofullständiga eller till och med vilseledande
informationer vid flera tillfällen kommit att i icke önskvärd riktning påverka andan inom
krigsmakten och motståndsviljan hos vårt folk.