Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

stödde väpnat motstånd, 14 procent gjorde det inte. I Lettland, som återfick sin självständighet
så sent som 1991 och där 40 procent av befolk-ningen har ryska som modersmål, svarade två
tredjedelar ja på frågan om väpnat motstånd, medan 21 procent svarade nej och 14 procent
avstod att svara.
I augusti 1989 tillfrågades 32 000 människor i 32 länder om de var villiga att slåss för sitt
land om det blev ett nytt världskrig. Mest försvarspositiva, om man slår ihop ja- och det beror
på-svaren, var israeler (92 procent) och chilenare (91 procent), medan österrikare (48 procent)
och belgare (46 procent) hamnade längst ner på listan.
Danskar och finländare låg mitt i tabellen med 79 respektive 77 procent. Norge och Sverige
var inte med i undersökningen.
Ett annat sätt att mäta en befolknings försvarsvilja är att fråga om landet behöver en försvarsmakt.
I mitten på 90-talet svarade 88 procent jakande i Norge, 88 procent i Danmark, 78 procent
i Schweiz och 81 procent i Sverige.
Det är således mycket som tyder på att den svenska försvarsviljan inte är något unikt. Kanske
är ”hög försvarsvilja” helt enkelt ett slags yttring av samhällssolidaritet som är typisk för små,
väl utvecklade och relativt homogena demokratiska länder.
Upplevd samhällstillhörighet
SPF:s forskningschef Göran Stütz, som under många år svarande för mätningarna, konstaterade
i en av de senaste studierna att:
Det är av många skäl svårt att mäta försvarsviljan i ett fredstida samhälle. En orsak är att begreppet
rymmer en känsla i vilken en befolkning är kraftigt ”programmerad” och svaret blir nästan självklart:
visst ska vi försvara oss om vi blir angripna!
När man som tillfrågad ställs inför frågan om väpnat motstånd finns därför risk för, att svaret
snarare blir ett mått på den medborgerliga dygden än på något annat, dvs att man bör hysa en viss
uppfattning i denna fråga. Därav följer, att det blir tämligen oklart hur ett opinionsläge – försvarsviljeläget
– egentligen skall tolkas. Det blir svårt att i mätningarna skilja mellan ideal och verklighet.
Befolkningens svar på frågan om väpnat motstånd kan ses som ett uttryck för dess grundinställ-
FÖRFÄRAS EJ
133