Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Bilden av en katastrof
Efter Estonias förlisning natten mellan den 27 och 28 september 1994 engagerades uppemot
20 forskare för att studera hur katastrofen hanterades av myndigheter, medier och andra aktörer
i Sverige, Estland och Finland samt hur svenskar och ester fick reda på och reagerade inför det
inträffade. Studierna stöddes av myndigheter som ÖCB och Räddningsverket, medan Estlands
medverkan möjliggjordes genom medel för suveränitetsstöd från det svenska Utrikesdepartementet.
I antal sidor räknat var det SPF:s största forskningsprojekt. Totalt publicerades sju
skrifter (Rapport 168:1-7, 1996).
”Det ser verkligen illa ut” skrevs av en forskargrupp under ledning av Larsåke Larsson och
Stig Arne Nohrstedt. Den berörde kommunikationsproblemen mellan de ansvariga organen i
Finland och Sverige under räddningen samt kontakterna mellan svenska myndigheter och
anhöriga efter katastrofen.
Några av slutsatserna var att det borde finnas automatisk larmradio på alla fartyg som alla i
besättningen kan utlösa, att räddningspersonal borde kunna bättre engelska för flernationella
insatser och att det borde inrättas något slags central för krisinformation. I ”Mediernas Estonia”
tog Pentti Raittila vid Tammerforsuniversitetet upp myndigheternas
och massmediernas roll som informatörer i Finland. Där hade
räddningsledaren Raimo Tillikainen en central roll i nyhetsförmedlingen
och kom att upplevas som en trygg fadersfigur. Efter
olyckan var finska myndigheter och journalister eniga om att ”det
här skötte vi sällsynt bra”. Dock avslöjades brister, exempelvis var
larmsystemet för långsamt. Trots enstaka övertramp fick även de
svenska massmedierna godkänt i ”Estonia i nyheterna” av Stig
Hadenius, Lowe Hedman och Kjell Nowak m.fl. De diskuterade
mediernas strävan att personifiera en svårfattbar olycka genom att
utnämna hjältar och skurkar och antyda en romans kring två ungdomars
gemensamma kamp för livet. Historien om Kent och Sara
togs upp också i ”Estonia. Bilder av en katastrof” av Gert Z Nordström m.fl., som behandlade
bildspråket i mediernas rapportering. Principiellt intressanta för honom var de oavsiktliga bil-
Rapporteringen av
Estonia-katastrofen
föranledde en stor
forskningssatsning med
deltagande av forskare
i tre länder.
Den finska rapporten
(nr 168-2) hette
Mediernas Estonia.
Den skrevs av Pentti
Raittila, forskare vid
Tammerforsuniversitetet.
FÖRFÄRAS EJ
117