Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
En av Beredskapsnämndens<br />
mest uppmärksammade<br />
studier<br />
handlade om<br />
Katastrofen i Barsebäck,<br />
som inte var någon<br />
katastrof alls utan en<br />
“f<strong>ej</strong>kad” nyhetssändning<br />
från radions ungdomsredaktion.<br />
Författarna<br />
var Karl Erik Rosengren,<br />
Peter Arvidsson <strong>och</strong><br />
Dahn Sturesson <strong>och</strong><br />
boken kom ut 1974<br />
(Rapport nr 65).<br />
110 FÖRFÄRAS EJ<br />
Peter Arvidson <strong>och</strong> Dahn Sturesson. Cirka 20 procent av befolkningen i området kring kraftverket<br />
hade lyssnat på programmet <strong>och</strong> hälften av dem hade under någon tid fått intrycket att<br />
det rörde sig om en riktig nyhetssändning. Men bara 7 procent av dem som trodde så, hade<br />
vidtagit någon åtgärd som exempelvis att kontakta anhöriga eller bekanta. Många samtal ringdes,<br />
men polisens, massmediernas <strong>och</strong> alarmcentralernas telefonnummer blev aldrig blockerade<br />
<strong>och</strong> ingen <strong>för</strong>sökte fly. Kvällspressens historier om panik var gripna ur luften. Händelsen gav<br />
flera lärdomar: det är farligt att ”leka radio” samt att fiktiva nyhetsprogram kan skada <strong>för</strong>troendet.<br />
Allmänhet samt myndigheter bör ha en källkritisk inställning till massmedierna.<br />
När statsminister Olof Palme mördades 1986 hörde 40 procent av allmänheten nyheten i<br />
radio, enligt en studie av Lennart Weibull. 30 procent fick reda på nyheten via någon annan<br />
person. Anledningen till att radion blev <strong>för</strong>st var <strong>för</strong>stås tidpunkten – mordet skedde kring<br />
midnatt en fredag <strong>och</strong> det fanns på den tiden inga TV-nyheter på natten. På lördagsmorgonen<br />
<strong>för</strong>ekom flera extrasändningar.<br />
Lokalradions roll vid naturkatastrofer <strong>och</strong> olyckor var ett återkommande tema i psyk<strong>för</strong>svarets<br />
studier. När Tuve-raset i Göteborg inträffade den 30 november 1977 med nio döda, många<br />
skadade <strong>och</strong> hundratals hemlösa som följd, hade Radio Göteborg nyligen börjat sin verksamhet<br />
<strong>och</strong> saknade en <strong>beredskap</strong>splan <strong>för</strong> sådana situationer. Berörda myndigheter visade svalt intresse<br />
<strong>för</strong> samarbete. Ändå fungerade informationen relativt hyggligt, enligt den studie som Claes<br />
Lundgren gjorde <strong>för</strong> BN. Den <strong>för</strong>sta kvällen trefaldigades sändningstiden, även om mycket av<br />
tiden ägnades åt svårmodig pausmusik som gav en undergångsstämning åt sändningarna.<br />
Polisen var mest aktiv när det gällde att ge praktiska instruktioner till allmänheten, medan<br />
brand<strong>för</strong>svarets katastrofledning inte brydde sig alls om lokalradion. Studien gav viktiga kunskaper<br />
när lokalradion <strong>för</strong>beredde sitt agerande i kris.<br />
Vid snöovädret i Skåne under nyårshelgen 1979/80 var Radio Malmöhus bättre <strong>för</strong>beredd<br />
<strong>och</strong> fick en central roll när det gällde att ge operativ information till allmänheten. Forskaren<br />
Bertil Flodins studie visade att Radio Malmöhus sedan länge hade arbetat med att informera<br />
allmänheten om lokala olyckshändelser <strong>och</strong> skaffat sig flera av varandra oberoende möjligheter<br />
att ta emot telefonrapporter. Myndigheterna utnyttjade nu i hög grad lokalradion <strong>för</strong> att få ut<br />
information.
Change language