Förfäras ej.pdf - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Både elverkets växel och larmnumret SOS 90 000 kraschade. Saken förvärrades av att elverket
trodde att avbrottet skulle bli kortvarigt och nöjde sig därför med ett kort meddelande i radio,
som bara de som hade batterimottagare eller bilradio hade möjlighet att ta emot. Till sist tvingades
man köra runt med högtalarbilar för att informera. Lärdomarna var att det är viktigt att
göra en katastrofplan med information som ett viktigt led, och att inte lova för mycket.
Det stora avbrottet 1983 varade mindre än en halvtimme på vissa platser och mer än fem
timmar på andra. Den här gången gjorde BN en hel rad studier, där opinionsinstitutet Sifo,
forskningschefen Törnqvist, docent Örjan Hultåker och forskaren Sverker Syrén engagerades.
BN:s kanslichef Per-Axel Landahl invaldes i en arbetsgrupp för informationsfrågor som utsetts
av regeringens undersökningskommission för elförsörjningens sårbarhet.
Det visade sig att mer än hälften av hushållen fick information genom batteriradio. En stor
del av informationen spreds dock genom direkta personliga kontakter. Bara 4 procent tog till
telefonen, vilket emellertid räckte för att blockera växlarna. En lärdom för el-distributörerna var
att skaffa extra telefoner, om inte annat så för att själva kunna kontakta massmedierna.
Radion tystnade plötsligt den 5 september 1987 på grund av ett kabelfel. SPF gav dåvarande
universitetslektor Stig Arne Nohrstedt i uppdrag att kartlägga händelseförloppet och se hur allmänhet,
massmedier och myndigheter reagerade.
Nu tog det en och en halv timme innan länsalarmeringscentralerna kontaktades, vilket var
alldeles för länge. De inblandade aktörerna Sveriges Radio, Televerket och TT blev osäkra i sitt
agerande och lämnade oklar information.
Radions viktiga roll
1938 gjorde den amerikanske demonregissören Orson Welles sin berömda radiodramatisering
om en invasion från planeten Mars. En del lyssnare drabbades av panik. Det var förstås inte
meningen. Inte heller den ungdomsredaktion som 1973 sände ett fiktivt nyhetsprogram om en
olycka vid Barsebäck, hade någon ond avsikt. Den ville bara skapa debatt om kärnkraftens
säkerhet. Barsebäck var vid den tiden inte ens laddat. Men programmet ledde tydligen till oro
och enligt vissa massmedier också till en panikartad flykt. ”Katastrofen i Barsebäck, en fingerad
nyhetssändning och dess följder” (Rapport nr 65 och 66, 1974) skrevs av Karl Erik Rosengren,
Samarbetet med forskare
i Estland kom
igång redan före befrielsen
i augusti 1991. Ett
ryktes anatomi
(Meddelande nr 132)
handlade om den panik
som uppstod i Estland
när ett satiriskt TV-program
meddelade att finska
100-marksedlar
skulle dras in. Den estniska
opinionsforskaren
Andrus Saar bidrog
med grundmaterialet,
som kompletterades av
Göran Stütz och Eino
Tubin.
FÖRFÄRAS EJ
109