LÄRARHANDLEDNING 14.10 2006 - 14.01 2007 - Moderna museet

AFRICA
REMIX
14.10 2006 - 14.01 2007
LÄRARHANDLEDNING
Materialet riktar sig främst till HÖGSTADIET och GYMNASIET
INNEHÅLL
Faktablad
Introduktion
Chefscurator Simon Njamis katalogtext (sammandrag)
Konstnärspresentationer med diskussionsfrågor:
Willie Bester
Hassan Musa
Samuel Fosso
Wangechi Mutu
Ghada Amer
Bodys Isek Kingelez
El Anatsui
Berry Bickle
Jane Alexander
1
2-3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13

FAKTABLAD
VALDA VERK
Handledningen utgår ifrån 9
konstnärer i utställningen. Vi
har fokuserat på konstnärer
som arbetar i olika tekniker
och material. Utställningen
visas på plan 4 och plan 2.
Utställningen består sammanlagt
av ett hundratal
konstverk. I utställningen
finns tre teman: Identitet och
historia [I & H], Stad och
Land [S & L], Kropp och själ
[K & S]. De markeras på
verkskylten intill varje konstverk
i utställningen med
respektive förkortning inom
klammer.
UPPSLAGSDEL
På vår hemsida kan du även
ladda ner utställningskatalogens
uppslagsdel. Ett bra
verktyg att sätta sig in i
Africa Remix med.
LÄSHÖRNA
Till utställningen hör en
läshörna som bland annat
innehåller litteratur om
Afrika, information om några
av konstnärerna som medverkar
i utställningen och
skönlitteratur av afrikanska
författare. Möblerna i läshörnan
är gjorda av Cheick
Diallo från Mali. De speglar
en blandning av kulturer och
förenar tradition med det
samtida. Använd gärna
läshörnan och litteraturen
vid ert besök. I entrén på
plan 4.
PLANERA DITT BESÖK
Besöker du museet på egen
hand med din klass – vänligen
anmäl er vid skoldisken.
Där kan du även få information
om vår skolverksamhet.
BOKADE VISNINGAR
Vill du att en konstpedagog
från Moderna Museet visar
utställningen? Kontakta
bokningen via
Tel 08-5195 5264
(telefontid tis-fre 10-12)
Fax 08-5195 5201
publik@modernamuseet.se
När du kontaktar oss via fax
eller mail, vänligen invänta
en bekräftelse från Moderna
Museet att vi tagit emot din
förfrågan.
VID KONTAKT
vänligen ange:
- Namn, e-post, telefon och
bekräftelse-/fakturaadress
- Deltagarnas antal och
ålder/årskurs
- Datum och tid för besök
(gärna några alternativ)
- Utställning eller temavisning
Bokningen är bindande.
Avbeställning/ändring måste
göras senast 10 dagar innan
bokat besök.
LÄRARKVÄLL
18.10 kl 17.30
Africa Remix och den pedagogiska
verksamheten
presenteras. Kostnadsfritt.
Begränsat antal platser.
Obligatorisk föranmälan. Se
www.modernamuseet.se
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
FOLDER OCH KATALOG
En folder med korta konstnärspresentationer
och
verken i utställningen finns
tillgänglig i biljettkassan.
Till utställningen produceras
en rikt illustrerad katalog
med texter av bland andra
Simon Njami och David
Elliot. Den kommer att finnas
till försäljning i Butiken på
Moderna Museet för 280 kr.
Som lärare har du 20%
rabatt.
CINEMAFRICA
Moderna Museet samarbetar
med filmfestivalen Cinem-
Africa under utställningen.
Bland annat anordnas
12.11, 19.11, 3.12, 10.12 kl
14 matinévisningar av kortfilmer,
dokumentärer och
spelfilmer av afrikanska
regissörer. Plats: Biografen.
Obs! Filmerna visas med
engelsk text. Kostnadsfritt. I
samarbete med CinemAfrica.
Via CinemAfrica finns även
möjlighet att låna filmer.
Information på hemsidan
www.cinemafrica.se
ÖPPETTIDER
Tisdag - onsdag 10-20
Torsdag - söndag 10-18
Måndagar stängt
HITTA TILL MUSEET
Museet ligger på Skeppsholmen,
Stockholm
Buss 65 från T-centralen
T-bana: Kungsträdgården
Djurgårdsfärjan
1

INTRODUKTION
Afrika är en kontinent med 53 länder. Dessa länder har alla många olika traditioner, kulturer,
religioner och språk. Afrika känns både långt borta och nära. I medierna rapporteras återkommande
från afrikanska länder, men då ofta om hungerkatastrofer, epidemier som hiv/aids,
inbördeskrig och politisk korruption. Afrika har också en historia med kolonialism, rasism och
slaveri. Uttrycket ”den mörka kontinenten” användes förr som en beskrivning av hela Afrika,
en världsdel som européerna skulle upptäcka, kartlägga, exploatera och civilisera. Ur västerländsk
synpunkt är det här negativa aspekter som får utgöra hela bilden av Afrika utan att vi
kanske ens tänker på det. Det gör att det kan bli svårare att tänka på allt i kontinentens samhällen,
deras historia och kultur som både är likt och olikt det liv och de kunskaper vi själva
identifierar oss med.
Idag talar man om det postkoloniala Afrika, det vill säga ett Afrika med självständiga stater,
den avkolonisering som skett efter andra världskriget. Det moderna Afrika är ungefär fyrtio år
gammalt. De yngsta staterna är Namibia och Eritrea som blev självständiga 1990 respektive
1993. Men en form av kolonialism, så kallad nykolonialism eller neokolonialism, utövas även
idag och som inte har med nationsgränser att göra utan med politisk dominans och ekonomisk
exploatering.
Frågor om att definiera en afrikansk identitet har varit betydelsefull kulturellt och politiskt
under andra hälften av 1900-talet, till exempel genom ”négritude”-rörelsen, där syftet var att
förändra bilden av afrikaner genom att framställa ”den andre” som något positivt. En diskussion
förs även idag om kulturell identitet, men som då ses som föränderlig snarare än stabil
och som anknyts till diasporabegreppet. Med det menas ursprungligen att leva i förskingringen
och med religiös koppling, till exempel som i den judiska erfarenheten. Men begreppet
används också för att utifrån en etnisk aspekt tala om grupper av människor som tvingats leva
utanför sina hemländer – så som de afrikanska slavarna fick göra. Det man vill synliggöra med
den så kallade diasporiska identiteten är att den skapas dels av ett ursprung och dels av
erfarenheten av att leva någon annanstans, att den formas av flera platser och flera historier. I
den här identitetsdiskussionen används ytterligare ett begrepp, hybridisering, det vill säga
tanken att något helt nytt kan uppstå ur en, till synes, åtskild motsättning. Vare sig kulturer
eller identiteter är slutna och enhetliga, de påverkar varandra i en fortlöpande process.
”Afrikansk konst är ett kolossalt etiskt missförstånd som jag försöker dra nytta av utan att förvärra det,
men detta ger mig ett ytterst snävt manöverutrymme. För mitt personliga vidkommande, som konstnär
född i Afrika men utan någon längtan efter att axla den afrikanska konstnärens ok, vet jag att min enda
möjlighet att ställa ut min konst utanför Afrika är olika ’etniska’ sammanhang, där man tillskriver mig
rollen av ’den afrikanske andre’ inom ramen för säsongbetonade ritualer där det finns ’efterfrågan’ på
en viss sorts Afrika. Det är en tämligen kluven situation, som ger mig känslan av att vara tagen som
gisslan av denna märkliga apparat som införlivar afrikanskfödda konstnärer i konstvärlden på samma
gång som den sätter dem på undantag genom att hänföra dem till en särskild kategori…”
Hassan Musa citerad i David Elliots katalogtext Afrika, konstutställningar och mörkrets fasor
I Africa Remix möter vi flera konstnärer med denna dubbla och ambivalenta erfarenhet och
som förenar motsägelsefulla kulturella drag i sina verk. ”Remix” är därför ett väl valt begrepp i
utställningstiteln. Det är en musikterm som innebär en alternativ version av en inspelad låt.
Originalet sammanställs på ett annat sätt. I Africa Remix rör sig de individuella verken bort
från eller ifrågasätter tidigare stereotyper och förutfattade meningar för att lyfta fram nutida
afrikanskt liv och konstliv och visa dess komplexitet och dynamik.
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
2

Simon Njami urskiljer i sin text Kaos och förvandling i utställningskatalogen tre etapper i de
afrikanska konstnärernas uttrycksprocess under andra hälften av 1900-talet. Den första
gällde den ibland överdrivna hyllningen av rötterna och motsvarade tiden direkt efter självständigheten.
Konstnärerna ville visa upp och bekräfta det afrikanska, och att de var befriade
från allt kolonialt inflytande. Den andra etappen, som pågick mellan sjuttiotalet och slutet på
nittiotalet, kännetecknas av att konstnärerna kände sig instängda i ursprungets snäva ramar.
”Jag är inte afrikan. Jag är konstnär”, var ett vanligt uttalande då, enligt Njami. Viljan fanns
att inte uppfattas som en exotisk människa utan på samma sätt som vem som helst som deltar
i det konstnärliga skapandet i världen. Den tredje etappen handlar inte om att bevisa något.
Insatsen är inte i längre i huvudsak etnisk, även om ingen kan förneka ursprunget, utan estetisk
och politisk i ordens konkreta betydelse. Sökandet kvarstår men det har ändrat karaktär,
och det är vad den här utställningen vill illustrera, skriver Njami.
Salong hos viktoriansk filantrop 1996-97
[Victorian Philanthropist's Parlour], © Yinka Shonibares, Collection
Eileen Harris-Norton and Peter Norton, Santa Monica, California
Utställningen väcker många frågor: vem har tolkningsföreträdet och makten att formulera
definitionerna kring vad Afrika och det afrikanska är? Vad är samtida afrikansk konst och vad
kan vi säga och visa kring den, utifrån den erfarenhet Europa har idag? Finns det någon
definition som klarar sig på egen hand? Ligger den nära eller långt ifrån ett västerländskt
förhållningssätt och i vilken mening i sådant fall? Det finns inga tvärsäkra svar, men Africa
Remix kan fungera som en introduktion till kunskaper om dagens Afrika och en utgångspunkt
för att få veta mera om dess konst, kultur och människorna som lever där.
I utställningen finns ett hundratal konstverk av 84 konstnärer från 25 länder.
En så stor utställning med nutida afrikansk konst har inte gjorts tidigare och
den består av många olika konstnärliga uttryckssätt och tekniker som till exempel
måleri, teckning, skulptur och video. David Elliot, chef för Moderna museet
1996-2001, är initiativtagare till Africa Remix. Urvalet av verk har gjorts av
Simon Njami, bosatt i Paris, chefredaktör för tidskriften Revue Noire. Utställningen
har visats i Düsseldorf, London, Paris och Tokyo. Under 2007 kommer
Africa Remix att visas i Johannesburg.
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
“Jag ser inte Afrika som ett enhetligt monolitiskt
fenomen. Vem som helst som utbildats i England
och samtidigt talar sitt modersmål hemma – som
jag gjorde, och som de flesta i Nigeria gör – har
handskats med två kulturella territorier från en
mycket tidig ålder. Den tidigare generationen av
afrikanska konstnärer försökte fastställa en
essentiell Afrikansk identitet som en protest mot
kolonialismen. Men jag är mer intresserad av att
dekonstruera det där”.
Yinka Shonibare, uttalande i samband med
utställningen på Hayward Gallery i London
3

SIMON NJAMI OM AFRICA REMIX
Afrika är både långt borta och nära. Det är en kontinent
bestående av 53 olika länder – som är en del i
världens kollektiva minne – nationer som koloniserades
av samma makter som utkämpat egna befrielsekamper.
Det moderna Afrika är cirka fyrtio år gammalt och i
vissa länder, många länder, är de flesta invånarna äldre
än sin nation. De går igenom en förtätad tid i vilken det
måste skapa sig en framtid. Allt ska göras, byggas upp
och upplevas samtidigt som ett minne, en identitet
måste skapas.
Städerna har inget centrum. Ytterkvarteren är inga
riktiga kvarter. Till och med språken är hybrider där till
exempel franskan, portugisiskan och engelskan
”koloniserats” fullständigt av de infödda. Afrika är en
kontinent i ständig förändring. Det är med all nödvändighet
ett exempel på kulturell sammanjämkning som
är grunden för all samtid.
I en världsdel där rösten och den muntliga berättelsen
är de främsta uttrycksmedlen talar inte skapandet. Eller
åtminstone vägrade det länge att tala. Vad är egentligen
en mask som vägrar dansa om inte en vacker skulptur?
Det finns ett inneboende missförstånd i varje tolkning.
Den tysta masken skulle inte kunna säga emot uttolkaren.
Detta tusenåriga missförstånd har nått sin kulmen
med försöket att tyda världen genom en enda läsart: den
(västerländska) konsthistorien.
Konstnärens vägran att göra sin röst hörd bland alla
andra är en medveten vilja att behärska rummet. Detta
mycket dyrbara och unika rum är brännpunkten för allt
skapande värt namnet. Denna tystnad som varit
bortglömd alltför länge nu, är det absolut bästa sättet
att närma sig det afrikanska skapandet. Allt börjar och
upphör med denna tystnad.
När det handlar om samtida konstnärer kanske de inte
längre kan dela det språk som de bär inom sig med sin
omgivning. Då blir det absolut nödvändigt att någon
annanstans hitta en tystnad som stämmer överens med
sig själv. Det är antagligen det som är samtid. Konstnärer
delar samma slags tystnad. Ibland kan det vara
lättare att komma överens med en fullkomlig främling
än med dem som man har växt upp med. Migrationen
blir då ett nödvändigt ont som väcker det förflutnas eko
till liv och gör det möjligt att bättre förstå det som
ibland orsakar förvirring.
Varje rörelse har ett ursprung. Den plats där man
älskar, skrattar och gråter är råmaterial ur vilka den
första rörelsen har uppstått. Platsen bidrar helt och
hållet till att den konstnärliga gärningen mognar och
blomstrar. Den förutbestämmer och formar verket på
något sätt. Och det går att hitta dess inflytande i
obetydliga men avgörande detaljer.
Frågor om afrikansk samtida konst har funnits sedan
början av 1990-talet. Den historiska utvecklingen och
innehållet i diskussionerna går tillbaka till de
afrikanska självständighetsrörelserna då de unga
staterna försökte fastställa en egen estetik.
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
Åtskilliga utställningar har visats i USA, Europa och
Japan vilka uppenbarat ideologiska skillnader mellan
de utställningsansvariga vilka även varit afrikaner. De
utställningar som prytt det senaste årtiondet har främst
ägnats åt att fastställa de historiska och tematiska
ramar där sammanhanget snarare än estetiken eller
inspirationskällorna och de politiska problemställningarna
snarare än skapandeprocesserna har varit den
röda tråden. Nu är det dags att titta på den samtida
konsten i sig, det vill säga utgå från verket för att sedan
betrakta den intellektuella miljön som har skapat den.
Konstnärerna i Africa Remix redogör för dessa
identitetsmässiga, estetiska och intellektuella förändringar.
Därför får vi inte använda oss av de västerländska
klassificeringar som delar in skapandet i skilda
discipliner. Att redogöra för det samtida Afrika utan
musiken, filmen och litteraturen vore att inskränka sig
till att iaktta ett globalt fenomen genom en lornjetts
trånga hål. Utställningen är tvärvetenskaplig eftersom
skapandet är det och eftersom Afrika sedan urminnes
tider alltid har betraktat skapandet som en helhet där
alla former och discipliner är införlivade i en sorts
kosmisk enhet.
Hemligheten med ett konstverk som uppnår sitt syfte
är att det talar till oss. Vilket språk än konstnären väljer
att använda sig av, vilket personligt tonfall verket än har
kommer det att beröra den del av oss som definierar
mänsklighet. Antagligen är det därför som det inte
alltid är så lätt att behandla den samtida konsten i
Afrika. Det handlar inte om former utan om en historia
av tonfall.
Sökandet idag är existentiellt. Ett sökande där
rummet, territoriet som bildare av en egenart, kommer
in på ett naturligt sätt. Men varken rummet eller
territoriet motsvarar längre några konkreta gränser.
Dessa begrepp kan inte längre tillämpas på ett slutet
politiskt eller geografiskt utrymme. Det är därför som
utställningen delats in i tre delar: kropp och själ, stad
och land och historia och identitet. Det handlar inte om
att klassificera utan att fånga in en rörelse i den samtida
konsten.
Att beröra samtiden i Afrika innebär oundvikligen att
omtolka historien. Det innebär också att man skapar en
teoretisk ram som gör de olika aspekterna i utställningen
tillgänglig för en bredare publik. Därför är valet
av konstnärerna och deras verk det mest intressanta.
Individerna lyfts fram och genom verken kan svaren
komma att dyka upp eller åtminstone ledtrådarna till
ett nytt sätt att tänka.
(Texten är en förkortad och bearbetad version av Simon
Njamis text Kaos och Förvandling i katalogen till
utställningen Africa Remix)
4

WILLIE BESTER
Född 1956 i Kapstaden, Sydafrika
Bor och arbetar i Kapstaden, Sydafrika
[I & H]
Willie Bester har ingen formell konstutbildning.
Han kom i kontakt med konsten i och med ett
”Community Arts Project” där han lärde känna
människor som kreativt uttryckte sina politiska
åsikter. 1991 började Bester arbeta professionellt
som konstnär, och han blev en av 90-talets
viktigaste sydafrikanska motståndskonstnärer
mot apartheid. Han använder ofta upphittade
1
material i sina målningar, assemblage och
skulpturer. Innehållet i Besters konst är centrerat
kring mänskliga rättigheter och orättvisor.
Sydafrika
Verket För de efterlämnade [For those left
behind] från 2003 föreställer en tungt beväpnad
polis och hans hund. Materialet är återanvända vapen och annan metall. Verket refererar
till en nationell skandal: År 2000 cirkulerade en video som visade hur en vit polis hetsade
hundar mot en grupp svarta män. Polisen såg sedan på medan männen attackerades.
Verket är tillverkat av material Bester har hittat på soptippar och i gathörnen, något som
speglar den fattigdom som plågar landets svarta befolkning.
Vilka är då de efterlämnade? Är det offren för den tidigare regimen? Eller är det de som
ville ha apartheid kvar efter att det systemet avskaffades och Nelson Mandela tillträdde
som president 1994? Verket är möjligt att tolka på flera sätt.
Bester har i ett uttalande sagt: ”Vad jag försöker att komma underfund med är varför det
är så svårt för människor att förändra sina gamla sätt att vara. Det har inte fungerat så
som jag tänkte mig det. Människor som tidigare trott att de var överlägsna har egentligen
inte ändrat på sig. Jag försöker förstå genom att studera historia, vad det är som ger
människor rätt att tänka på det sättet. Jag försöker finna en lösning, att inte bli besviken,
att nå förståelse. Sanningskommissionen 2 tycktes vara ett av svaren, men nu har jag
kommit fram till att Sanningskommissionen är en fälla. Den har gjort mer skada än nytta,
3
eftersom ANC favoriserades framför afrikaner. Jag vill göra en serie om det”.
FRÅGOR
• Hur påverkar skulpturens material din upplevelse av polismannen och hans hund?
• På vilka olika sätt kan konst vara politisk?
• Vad krävs för att du ska kunna förändra ditt sätt att tänka? Kan konsten påverka?
1, Sammanställning av natur- eller maskintillverkade föremål som inte varit avsedda att tjäna som konstverk.
2, Sannings- och försoningskommissionen bildades i Sydafrika efter avskaffandet av apartheid. Både offer och våldsutövare fick avge
vittnesmål och be om amnesti. Kommissionen leddes av biskop Desmond Tutu.
3, African National Congress, ett parti som bildades 1912 med syfte att ena alla sydafrikaner oavsett hudfärg. Från början öppet
kommunistiskt, men sedan 70-talet mer socialdemokratiskt.
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
ENTRÉ
För de efterlämnade, 2003
© Willie Bester. Courtesy of the artist
5

HASSAN MUSA
Född 1951 i Sudan
Bor och arbetar i Domessarues, Frankrike
[I & H]
Hassan Musa är utbildad på konstskola i Khartoum,
Sudan, och är doktor i konsthistoria på universitetet
i Montpellier, Frankrike. Musa arbetar med måleri,
kalligrafi, performance och har också varit verksam
som skribent, grafisk designer och barnboksillustratör.
Enligt Musa är hans målning Stor amerikansk
nakenstudie [Great American Nude] från 2002 en
sorts sammanfattning av olika perspektiv i konst
historien – en skandalomsusad målning av den
franske 1700-talsmålaren Francois Boucher (den nakna kvinnokroppen) kopplas samman
med den amerikanske popkonstnären Tom Wesselmans bildserie ”Great American Nude”.
Till detta läggs en bit från vår egen tid i form av Bin Laden. Verket handlar enligt Musa om
historiska såväl som nutida ikoner. Han frågar om inte USA har skapat ett slags Frankensteins
monster genom att först förse Bin Laden med vapen för att senare kunna föra krig
mot en gemensam fiende. USAs vapen vänds nu mot dem själva. Det som intresserar
Musa mest är att Bin Laden framför allt är en gestalt sprungen ur den amerikanska krigsapparatens
logik. Det är så han velat gestalta honom.
Den amerikanska flaggan är en av vår tids mest laddade symboler, säger Musa. Som barn
såg han de första anti-amerikanska demonstrationerna i Sudan, men förstod inte vad de
betydde. Senare insåg han att flaggan utgjorde demonstrationens kärna. Musa deltog
själv i demonstrationer, bland annat mot Vietnamkriget, då den amerikanska flaggan
brändes. Han såg även den amerikanske konstnären Jasper Johns och andra konstnärer
som arbetade med den amerikanska flaggan och dess ikonstatus i sin konst.
Målningen kommenterar USAs och omvärldens kamp mot terror. Det är en osannolik sammanställning
av bildelement som i en politisk satir. Med bilder ur konsthistorien belyser
Musa aspekter som rör politik och religion såväl som genus och identitet.
Musa ser sin konst som ett vapen, som inte bara handlar om Afrika utan om hela vår värld
och dess angelägenheter. Han hävdar att komplexiteten och mångfalden på den afrikanska
kontinenten och dess konst inte kan definieras, summeras eller ordnas i en
behändig förpackning. Om man försöker är det inte något annat än drömmen om att –
återigen – kontrollera Afrika och alla dess identiteter.
FRÅGOR
• Är Musas verk skändande? Vad skändas i så fall - USA, Bin Laden, kvinnokroppen?
• Musa vill använda konsten som vapen. Tror du konst fungerar som vapen?
• Är det rätt att använda andra konstnärers bilder som Musa gör?
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
Sudan
Great American Nude, 2002
© Hassan Musa
ENTRÉ
6

SAMUEL FOSSO
Född 1962 i Kumba, Kamerun
Bor och arbetar i Bangui,
Centralafrikanska Republiken
[I & H]
Centralafrikanska
Republiken
Samuel Fosso växte upp i Kamerun och i Nigeria
och är idag verksam som fotograf i Bangui,
Centralafrikanska republiken. Redan i tioårsåldern
började han som lärling i en fotostudio. När han
var tretton år hade sin egen fotoateljé. Under
lediga stunder och för att använda upp all film i
filmrullarna började han efter att kunderna gått
att experimentera med självporträtt. Han fotograferade
sig själv ensam eller tillsammans med
vänner. I de tidiga bilderna möts man av en lite
blyg Samuel Fosso, kort därefter leker han i
självporträtten med olika identiteter. Fosso målade
dekorer med fiktiva moderna stadsvyer. Med
hjälp av kläder och arrangerade miljöer och poser
förskjuter han hela tiden uppfattningen och
betydelsen av vad identitet är.
I Africa Remix visas fotografier ur serien ”Tati” från 1997. Serien tillkom i Paris i samband
med att klädvaruhuset med samma namn firade femtioårsjubileum. Varuhuskedjan är
populär hos många fransmän med bakgrund i afrikanska länder. I fotosviten ingår bilder av
Fosso som golfspelare, livvakt, cyklist, pirat, amerikansk kvinna från 1970-talet m.m.
Serien anspelar på västerländska klichéer och den komplexa relationen mellan dessa
”ideal” och frågor kring afrikansk identitet. Ett exempel är bilden av den afrikanske hövdingen
med titeln Han som sålde Afrika till kolonisatörerna.
Att Fosso arbetade i Paris var ovanligt, han är helst i sin egen ateljé. Dit får uppdragsgivarna
skicka allt material som hör till uppdraget. Fossos arbete har utvecklats helt själv-
1
ständigt i förhållande till samtida västerländsk fotobaserad konst. De till synes dråpliga
bilderna har en allvarlig överton. De reflekterar över de sociologiska villkoren för ”det
afrikanska” – de lokala och globala frågorna och förhållandena som påverkar känslan av
en egen afrikansk identitet.
FRÅGOR
• Motsvarar Fossos bilder din bild av hur en afrikansk man kan se ut i idag?
• Skulle du uppleva bilderna annorlunda om det var en vit man på bilderna?
• Vilken kliché skulle du vilja fotografera dig själv som?
• Vilka saker är viktiga när du skall tala om och beskriva vem du är?
1, Den så kallade fotobaserade konsten utvecklades i Europa och USA under 1980-talet mot bakgrund av de postmoderna och
teoretiska diskussionerna om konst och konstbegreppet. Konstnärer som kommenterade konsumtionssamhället, köns- och makthierarkier
och identitetsskapande använde fotografi och massproducerad bild i sina verk. Utställningen Implosion – ett postmodernistiskt
perspektiv som visades på Moderna Museet 1987 utgjorde ett genombrott för den fotobaserade konsten i Sverige.
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
ENTRÉ
Han som sålde Afrika till kolonisatörerna, 1997
© Samuel Fosso. Courtesy of J.M Patras, Paris
7

WANGECHI MUTU
Född i Nairobi, Kenya
Bor och arbetar i New York, USA
[K & S]
Wangechi Mutu är utbildad i Storbritannien och vid
Yale, USA. Hennes verk uppmanar betraktaren att
ifrågasätta föreställningar om etnicitet, genus, historia
och skönhet. Hennes collage är fyllda av visuella
metaforer och referenser och kan tolkas som
kommentarer till objektifieringen av den icke västerländska
kvinnan. Hon hämtar material från modemagasin
och böcker om afrikansk konst likaväl som
från National Geographic.
I verket En flyktig tanke vilken otäck efterapning
[A passing thought such frightening ape], från
2003 ställs frågan om identitet på sin spets: vem
efterapar vem och utifrån vilka ideal? ”Det har
förekommit så mycket skevt antropologiskt och
dokumentärt arbete i Kenya att det är svårt att bortse
från hur det påverkar ens identitet”, säger Mutu.
”I mitt arbete återkräver jag en tänkt framtid, och
collaget underlättar i återskapandet av min historia
och mina minnen.” Mutus gestalter framstår som ett
förkroppsligande av de motsägelsefulla aspekter
som utgör det moderna Afrika, fångna i västerländska förutfattade meningar, inre uppror,
uråldriga traditioner och hoppet om framtiden.
Mutu utgår från uppfattningen att kvinnor i högre grad än män är bärare av sin kulturs sår,
språk och nyanser. Det inkluderar allt från det våld som begås mot oskyldiga civila i krigszoner
till de modifikationer av kroppen som krävs för att kunna följa senaste mode. ”Begär
och avsky projiceras alltid på kvinnokroppen”, hävdar hon. Den kvinnliga sexualiteten
gestaltar Mutu som en slags kvinnlig totalitet, glödande och samtidigt frigjord. Ansiktet blir
förvridet av konflikten mellan inre självuppfattning och det vita skönhetsidealet som måttstock.
Mutus verk kan ses som en undersökning av splittrad kulturell identitet med referenser
till den koloniala historien, till modevärldens skönhets- och livsstilsideal, till nutida
afrikansk politik. Hon kan utgå från traditionellt afrikanskt hantverk och dess estetik, men
hon skapar sin egen form av historieberättande, en slags dokumentation av nutida mytskapande
kring ett hotat kulturarv.
FRÅGOR
• Vilket intryck ger kroppsspråket? Är gestalterna i Mutus bilder starka eller svaga?
• Är det skillnad på de ideal som tillskrivs kvinnokroppar respektive manskroppar?
• Hur påverkar de manliga skönhetsidealen vår bild av mannen?
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
Kenya
ENTRÉ
En flyktig tanke vilken otäck efterapning, 2003
© Wangechi Mutu, Collection of Jeannie Greenberg
Rohatyn, New York, Courtesy of the artist and
Susanne Vielmetter Los Angeles Projects
8

GHADA AMER
Född 1963 i Kairo, Egypten
Bor och arbetar i New York, USA
[K & S]
Som 11-åring flyttade Ghada Amer med
familjen från Kairo till Paris. 1989 utexaminerades
hon från konsthögskolan i
Nice, där hon även träffade sin konstnärlige
partner Reza Farkondeh (RFGA i verktiteln
RFGA–tapet från 2003 är de bådas
initialer). Senare flyttade Amer till USA
och är numera amerikansk medborgare.
I sina målningar, teckningar och skulpturer
undersöker och ifrågasätter Amer de roller
som tillskrivs kvinnan och förhållandet
mellan manligt och kvinnligt, populär- och
finkultur, islam och kristendom. Hon är
mest känd för det sätt hon använder de
områden som varit och är måltavlor för feministisk kamp: broderi som ”kvinnoarbete”,
hårdporr och religiös fundamentalism. Dessutom utforskar Amer teman som kärlek, sexualitet
och begär. I sina målningar har hon till exempel både bejakat och utmanat ungdomars
kärleks- och sexfantasier genom att blanda sagornas visuella språk och pornografins
bilder.
De sexuella bildinslagen har alltid funnits mer eller mindre uttalat i Amers verk. Hon växte
upp i ett strikt hållet hem, där hon förbjöds att ha pojkvänner. Mötet med pornografi innebar
ett genombrott för Amer, eftersom allt som hade med sexualitet att göra varit tabu. Den
religiösa miljön tillät inte ett bejakande av kvinnokroppen som något vackert. Pornografin
fungerade för Amer som ett sätt att fördriva denna negativa hållning: hon ville gestalta
njutning – men det är det svåraste som finns, har hon sagt.
På avstånd ser hennes verk med dess monumentala skala ut som en blandning av abstrakt
1
expressionistiskt måleri och orientaliskt influerad dekoration. Vid närmare betraktande
framträder det underliggande broderiet där gestalterna bjuder ut sig till betraktaren med
öppna munnar och särade ben. Men broderiets brutna linjer och de ofullständiga kropparna
gör dem svåra att urskilja, de framträder och försvinner genom trådarnas matta.
FRÅGOR
• Är det skillnad på manlig och kvinnlig njutning?
• Amer använder broderi som anses vara typiskt kvinnligt. Finns det manliga tekniker?
• Är Amers bilder pornografiska?
• Skulle du uppleva verket annorlunda om konstnären var en man?
1, Abstrakt expressionism är en amerikansk konstriktning under 1940- och 50-talen, även om termen använts tidigare under 1900talet.
Bland de mest kända är Jackson Pollock som kastade, stänkte eller droppade färg på duken som låg utbredd på golvet (action
painting). Andra konstnärer arbetade med häftiga penseldrag och tillät också föreställande inslag.
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
Egypten
ENTRÉ
RFGA–tapet (detalj), 2003
© Ghada Amer. Courtesy of the artist and Gagosian Gallery, New York
9

BODYS ISEK KINGELEZ
Född 1948 i Kimbembele Ihunga,
Demokratiska Republiken Kongo
Bor och arbetar i Kinshasa,
Demokratiska Republiken Kongo
[S & L]
Kingelez saknar formell konstnärlig
utbildning. Han har sedan 1970-talet
arbetat med modeller av städer i papp,
kartong, plywood och diverse packmaterial.
Form och färg är del av den
påhittade arkitektoniska framtidsvisionen.
Modellerna kan ses som en reaktion mot
västvärldens försök att göra Afrika
civiliserat, men också mot den så kallade
afro-kitschen, som huvudsakligen tillverkats
för de västerländska turisterna.
“Jag vill att min konst skall tjäna det
samhälle som skall pånyttfödas för att
skapa en ny värld, eftersom njutningarna
i våra jordiska liv är beroende av
Demokratiska
Republiken Kongo
Läkemedelsstaden [Medicaments city] 2003
© Bodys Isek Kingelez, agnès b Collection Paris
människorna som bebor den. Jag skapade dessa städer så att där skulle vara bestående
fred, rättvisa och universell frihet. De skall fungera som små sekulära stater med sin egen
politiska struktur, och där inga poliser eller någon armé behövs”.
Så har Kingelez formulerat sig kring de utopiska städer som han skapat, inspirerad av den
verkliga staden Kinshasa i kombination med hans egen subjektiva bild av verkligheten.
Arkitekturmodellerna har drag av både afrikansk och kolonial arkitektur. De är detaljerade,
tekniskt komplexa och färggranna, de representerar storstadens modernitet och snabba
tempo i motsats till landsbygdens tradition och förfädernas visdom.
Verket Läkemedelsstaden [Medicaments city] från 2003 kan också ses som en politisk
kommentar: här finns de stora läkemedelsföretagens varunamn på skyskraporna, samma
företag som begränsar licenserna för vissa delar av världen i profitens namn och därmed
cyniskt leker med människors liv.
FRÅGOR
• Se närmare vad är modellen är byggd av. Vilka material skulle du använda för att bygga
en modell av framtidens Stockholm?
• Vem bor i Kingelezes stad?
• Hur ser landsbygden ut utanför Kingelezes stad?
• Består framtidens stadskärnor av företag eller bostäder?
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
ENTRÉ
10

EL ANATSUI
Född 1944 i Anyako, Ghana
Bor och arbetar i Nsukka, Nigeria
[S & L]
El Anatsui är utbildad i Ghana och verksam i
staden Nsukka i Nigeria, där han vid sidan om
sitt konstnärskap arbetar som professor och
undervisar på University of Nigeria.
Ghana
Anatsui arbetar i olika material som till exempel
trä, lera och metall. I många verk berör han
ämnen kopplade till Afrikas historia: hur externa
krafter har lett till att nedärvda traditioner sönderfallit,
urholkats och transformerats. I hans verk
möts olika historier och traditioner. Anatsui har
studerat skulpturtekniker i en västerländsk
akademisk tradition och utforskat afrikanska
skulpturtraditioner i Nsukka. Modern konst kan enligt El Anatsui inte göra anspråk på att
vara äkta om den inte är baserad i ens ursprungliga konsttraditioner och kultur. De bildar
en utgångspunkt att sedan försöka tillämpa främmande idéer och tekniker på.
I verket Sasa från 2004 har Anatsui använt metallöverdragen från olika flaskkorkar som
han plattat ut och sammanfogat till ett stort glimmande tyglikt sjok. Föremål med olika
struktur och storlek utgör i verken en enhet. I andra verk har han på samma sätt återanvänt
korkar från spritflaskor, som refererar till handeln mellan Afrika och Europa. Socker
och sprit var två varor som i stor utsträckning exporterades till Europa under kolonialtiden
där även slavar ingick i handelsutbytet.
“Hela processen startade när jag upptäckte högar av tomflaskor som hade slängts. Jag
tänkte att de kunde användas till något, så jag började utforska dem. Till slut fick jag idén
om att locken är väldigt mjuka och enkla att riva isär och platta ut. Efter att ha sträckt ut
dem kände jag att det bästa vore att foga samman dem till serier för att skapa ett sjok, att
tona ner skönheten i varje enskild del genom att svetsa samman dem till ett massivt
stycke. Det var så jag började”.
Det är inte frågan om återvinning, utan om konstnärens sätt att hitta nya material och
tekniker i sitt konstnärskap. Anatsuis färganvändning anknyter till och omarbetar både
traditionella mönster och hantverksmässiga kunskaper. El Anatsui har undervisat och ställt
ut på många platser i Europa, Västafrika och USA, och har inspirerat många skulptörer i
Västafrika. Han representerade Afrika på Venedigbiennalen 1990.
FRÅGOR
• Anatsui använder sig av de material han kan hitta där han bor. Vilka material skulle du
använda om du inte hade tillgång till konstnärsmaterial som till exempel färg och lera?
• Går det att jämföra Anatsuis arbete med färg och komposition med måleri?
• Vad känner du när du står framför Anatsuis verk?
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
ENTRÉ
Sasa, 2004
© El Anatsui. Collection of the artist, October Gallery,
London
11

Berry Bickle
Född 1959 i Bulawayo, Zimbabwe
Bor och arbetar i Harare, Zimbabwe
[S & L]
Simmare, 2004
© Berry Bickle, Courtesy of the artist
Zimbabwe
Berry Bickle är utbildad i Sydafrika och började som målare och keramiker. Hon undersöker
Zimbabwes historia utifrån hur den nedtecknats av dess kolonisatörer såväl i officiella
dokument som i personliga vardagsanteckningar, kokböcker, klippböcker och almanackor
från de generationer av afrikaner som levde under kolonialstyret. Hon har bland annat
gjort storskaliga installationer med lager på lager av fragmentariska berättelser, poesi,
dagboksutdrag m.m. Hon arbetar också med videoprojektioner och fotografi. Hennes
konstverk är en slags arkeologiska undersökningar, där hon vill väcka frågor hos betraktarna
om deras uppfattningar kring minne och historia. Hon är särskilt intresserad av
vilken betydelse texter har, och i en del verk har hon skrapat, klottrat och till och med
bränt in textfragment på bildytorna.
Verket i utställningen här, Simmare [Swimmer] från 2004, är bilder av elefantfoster i fyra
olika utvecklingsstadier av de 22 månader som elefanter bär dem. Fostren finns på Naturhistoriska
museet i Maputo, Moçambique och härrör från ett jordbruksprojekt under första
världskriget som aldrig kom att genomföras. Den koloniala administrationen röjde då ett
landområde avsett för projektet och 2 000 elefanter slaktades. Från dem bevarades fjorton
foster. Berry Bickle såg samlingen i Maputo efter att själv ha blivit tvingad bort från
Zimbabwe. Tanken bakom verket kommer från de tragedier som kolonialismen förde med
sig. För Bickle representerar Swimmer naturens balans och livets mirakel motsatt den
enorma obalansen i världens maktfördelning.
FRÅGOR
• Var och när har du sett de föremål och bilder som starkast påverkat din bild av Afrika?
Vilka var de?
• Vad tycker du är viktigt att bevara och minnas?
• Vem bestämmer vad som ska bevaras och minnas?
• Hur nära eller långt borta i tiden blir något historia?
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
Plan 2
12

JANE ALEXANDER
född 1959 i Johannesburg, Sydafrika
Bor och arbetar i Kapstaden, Sydafrika
[I & H]
Alexander utbildade sig till konstnär i Johannesburg.
Hon arbetar i olika tekniker såsom skulptur, fotomontage
och video. I installationen Afrikanskt äventyr
[African Adventure] från 1999–2002 bearbetar hon
Sydafrikas officiella historieskrivning. Alexander har
befolkat sina installationer med gestalter som är
hybrider av människor och djur. Figurerna är uppbyggda
av gips på olika underlag, och ibland lägger
hon till upphittade saker som ben eller horn. Alexander
använder en del av de skulpterade figurerna också i
sina fotomontage och videor, och då formas en annan
historia kring dem.
Sydafrika
Afrikanskt äventyr gjordes ursprungligen för ett rum i Castle of Good Hope i Kapstaden,
den äldsta byggnaden i Sydafrika, som uppfördes av det Holländska Ostindiska kompaniet
på 1600-talet. Slottet blev brittiskt militärhögkvarter i början av 1800-talet, och rummet
som nu kallas Brittiska officersmässen ligger i den äldsta delen av slottet. Slottet ligger
vid Long Street, en gata där Alexander också bor. Där finns många gatubarn, och en del
av hennes figurer i tidigare verk är referenser till dem och deras liv.
Alexander lämnar sitt verk öppet för tolkningar, men man kan hitta saker i det som kan
utforskas. Med tanke på titeln skulle det kunna vara en safari, som en kommentar till
turistresorna till Afrika. Den röda jorden som scenen utspelar sig på kommer från Bushmanland,
och refererar till hur viktig jorden är för ursprung och identitet. Fördelningen av
landområden är också en uppslitande fråga i Afrika idag både för svarta och vita. Karaktärerna
har roller som på olika sätt refererar till både historia och nutid. Bland dem finns
figuren i bilen som är en nybyggare, och den på tunnan som är en budbärare. Mannen i
huvan håller en panga, som är en sorts machete, i sin hand. Han kallas också för Pangamannen,
som i folkmun har kommit att gestalta en farlig, svart man. Macheten kan användas
på flera sätt, både som jordbruksredskap och som mordvapen, till exempel så som
den användes i Rwanda. Det är en skräckinjagande gestalt, men Pangamannen i Alexanders
verk ser inte hotande ut. Efter sig drar han ett släp av både machetes och skäror,
traktorer och vagnar, saker som hänvisar till bruket och beroendet av jorden. Mannen bär
hela bördan av det fysiska arbetet.
FRÅGOR
• Hur upplever du stämningen i Alexanders installation?
• Kan du identifiera dig med någon av karaktärerna?
• Vad kan ha utspelat sig i rummet precis innan du kom in i det?
• Vad betyder den svenska jorden för dig?
LÄRARHANDLEDNING AFRICA REMIX
Afrikanskt äventyr, 1999-2002
© Jane Alexander. Courtesy of the artist
Plan 2
13