Surrealismen & Duchamp - Moderna museet

KONSTVERK – SURREALISMEN
Salvador Dalí, Wilhelm Tells gåta, 1933
Wilhelm Tells gåta (L’enigme de Guillaume Tell)
innehåller en rad av de symboler som vi förknip-
par med surrealismen: ett öde sceniskt bildrum,
en smältande klocka, ett par kryckor och dolda
sexuella anspelningar. Tematiken, där mar-
drömslika maktförhållanden står i centrum,
är typisk för Dalí.
I en valnötsvagga vid en jättelik fot vilar en
mycket liten människa som hotar att bli kros-
sad. Dalí har själv sagt att det är hans älskade
Gala medan mansgestalten är Dalís far. Dalí
har gett Wilhelm Tell Lenins drag och mössa;
kanske för att surrealisterna sympatiserade
med marxismen, eller så såg Dalí både Lenin
och fadern som despoter. Den karakteristiska
arbetarmössans skärm är alldeles förvuxen och
hotar att skymma sikten om den faller ner från
sin krycka. Salvador Dalí själv finns med i bil-
den som det lilla barn som vilar på faderns arm.
Barnet har en rå kotlett på hjässan, istället för
det äpple som Wilhelm Tell enligt legenden
placerade på sin sons huvud. Tell sköt med arm-
borst på äpplet, och utsatte därmed sin son för
livsfara. I målningen är mannens mun farligt
nära kotletten på barnets oskyddade huvud.
Känslan av hot förstärks. En liten grönaktig bit
tycks ha ramlat ur faderns rygg och landat på
den groteskt utdragna, falliskt formade skin-
kan. Biten påminner om en äppelklyfta och
verkar inte komma från en mjuk kropp av kött
och blod. Kanske kan den ses som ett tecken på
att fadern är omänsklig, monstruös. I alla tre
porträtten – det av Dalís pappa, Wilhelm Tell
och Lenin – framställs fadersgestalten som
ett hot mot det lilla barnet (eller den lilla
människan).
Salvador Dalí, Wilhelm Tells gåta, 1933
© Salvador Dalí. Foundation Gala-Salvador Dalí/BUS, Stockholm 2013. Foto: Moderna Museet/Albin Dahlström
14