Text av Anna Lundström, forskningsassistent Moderna Museet

More documents

Recommendations

Info

made if it has not been exhibited, or published, or sold, that is to say as long as it stays in the studio? Duchamp: Yes, no name, not even ready-made, 1913. Never exhibited and lost after moving. Brevet författades med anledning av ett radioprogram om dadaism och modern konst som Hultén planerade att färdigställa året därpå. 1954 visades också utställningen Objekt eller artefakter: verkligheten förverkligad, arrangerad av Pontus Hultén och Oscar Reutersvärd, på Galerie Samlaren i Stockholm. Trots att utställningens undertitel utlovade såväl objects composés, konstruktioner, mobiler, objects trouvés, ready-mades och matematiska objekt visades inte ett enda verk av Duchamp. 2 Däremot ägnades Duchamp en ansenlig del av det temanummer av tidskriften Kasark som också fungerade som utställningskatalog. Under rubriken ready-made skrev Hultén att det handlar om ett engelskt begrepp som kommit att användas i det franska språket: ” Konsttermen ready-made fick betydelsen ’ett fabriksgjort föremål som utnämnts till konstverk genom konstnärens val’” , förklarade Hultén. 3 Utställningen Objekt eller artefakter kan tillsammans med ett antal mindre utställningar i Stockholm och Paris under 1950-talets andra hälft ses som upptakten till Hulténs första stora manifestation på Moderna Museet, Rörelse i konsten som öppnade 1961. 4 Även där innehade Duchamp en huvudroll. Roue de bicyclette (1913/1960), som omtalas i konversationen ovan och som ännu 1954 saknade titel, pryder utställningskatalogens omslag. 2 Utställningen visade verk av ett antal svenska konstnärer, arkitekter och kritiker: Sven Alfons, Ted Dyrssen, V. Enhult, Lars-Erik Falk, Göran Folcker, Martin Holmgren, Calle Lunding, Karl-Axel Pehrson och Lars Rolf. Ett antal verk visades också hors catalogue, alltså utanför utställningsrummet, exempelvis Sven Markelius och Bengt Lindroos som hade ” funnit och tolkat” taket i sessionssalen för FN:s ekonomiska och sociala råd i New York 1950. Kasark: Objekt eller artefakter. Verkligheten förverkligad, 1954:1, red. Pontus Hultén och Oscar Reutersvärd, (Stockholm: Galerie Samlaren, 1954). 3 I nästkommande nummer av Kasark förtydligade Hultén att beteckningen är Duchamps och definitionen André Bretons, Pontus Hultén, i Kasark: Den ställföreträdande friheten eller om rörelse i konsten och Tinguelys metamekanik, 1955:2, red. Karl G. Hultén, Hans Nordenström, Oscar Reutersvärd (Stockholm: Galerie Samlaren, 1955), s. 7. 4 Jag syftar på utställningar som Den ställföreträdande friheten eller om rörelse i konsten och Tinguelys metamekanik som visades på Galleri Samlaren 1955 och Le Mouvement som ägde rum på galleri Denise René i Paris samma år. Vad som skulle bli Den ställföreträdande friheten nämns i de brev Hultén skickade till Duchamp 1954. Ett brev daterat 20 augusti 1954 är en förfrågan om verket Boîte-en-valise (de ou par Marcel Duchamp ou Rrose Sélavy) och brevet från 1 december 1954 avslutas med ett Ps. där Hultén frågar om en kopia av La mariée som finns i den gröna asken samt om en uppsättning Rotoreliefs möjligen finns tillgängliga för utlån. Ambitionen var att inkludera dessa verk i utställningen på Galerie Samlaren 1955. I sin artikel ” Dubbel bindning. Moderna Museet som plats för tolkning av samtid och historia” diskuterar Hans Hayden de båda utställningarna mer utförligt, se vidare Historieboken. Om Moderna Museet 1958-2008, red. Anna Tellgren (Stockholm: Moderna Museet, 2008), s. 188-189.
I samband med utställningen gavs också en grammofonskiva ut i form av en av Duchamps Rotoreliefs (1935/1959). På grammofonskivan har ett antal uttalanden och dokumentära inspelningar från vad man kallar den ” rörliga konstens historia” samlats. Filippo Tomaso Marinetti läser sin dikt Stormningen av Adrianopel och delar ur det futuristiska manifestet medan Naum Gabo på ryska delger oss ett kort stycke ur Det realistiska manifestet som skrevs i Moskva 1920. På grammofonskivan återgavs också en inspelning från då Jean Tinguelys Självförstörande konstruktion nr 1 – Hommage à New York under en timme och trettio minuter härjade i Museum of Modern Arts skulpturpark, New York 17 mars 1960. Det var också till Rörelse i konsten som Ulf Linde gjorde den kopia av som nu finns i museets samling. Repliken signerades av Duchamp i samband med hans Stockholmsbesök i september 1961. Vi visar här det fem sidor långa dokument där Linde redogör för händelseförloppet i verket. Dokumentet översattes från svenska till franska och godkändes av Duchamp i februari 1963, med några smärre justeringar i marginalen. 5 Samtliga dokument som visas här är hämtade från Hulténs privata arkiv. Det donerades till museet tillsammans med Hulténs konst- och boksamling 2005, ett år innan Hultén gick bort. I personarkivet är det möjligt att följa Hulténs karriär, från 1950-talets galleriutställningar och hans engagemang i tidskrifter som Blandaren och Kasark, via verksamheten vid Moderna Museet 1957 – 1973 och sedan som chef för några av de större museerna för modern och samtida konst i Europa och USA. Arkivet vittnar om hur utställningar tar form likväl som om det dagliga museiarbetets göromål. Men arkivet är inte heltäckande, exempelvis har dokument från Hulténs verksamhet som chef för Centre Pompidou (1973 – 1981) förblivit där. Arkivet är en ganska egenartad väg in i konsthistorien. Efter en tid framträder de välkända namnen som personer, med vänner, familj, intressen och farhågor. Det är lätt att förlora sig i de personliga detaljerna och glömma att ett arkiv, såväl ett personarkiv som ett myndighetsarkiv också är en orkestrerad historia. Dokument har valts och valts bort, ordnats och strukturerats så att en viss historia framträder medan andra faller i skymundan. I arkivet har också avtrycket av konstnärens eller museimannens hand betydelse, handstilen eller signaturen bekräftar att informationen kommer från rätt källa. Inför ett konstnärskap av den 5 Lindes kunskap om verket baserades på de dokument som finns samlade i den så kallade gröna asken (som visas här intill). I sin bok om Duchamp berättar Ulf Linde om textens tillkomst, där finns också den svenska versionen publicerad. Se vidare Ulf Linde, Marcel Duchamp, Årsbok för statens konstmuseer nr 32 (Stockholm: Rabén och Sjögren, 1986), s. 14-19. Texten översattes från svenska till franska av Malou Höjer.
Page 1: Marcel Duchamp via Pontus Hultén I

Text av Anna Lundström, forskningsassistent Moderna Museet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?