Fiskeri- och vilthushållningen i Finland (uppdaterad version)

Fiskeri- och
vilthushållningen
i Finland
Jord- och skogsbruksministeriet

Finland – ett land med stora fisk- och vilttillgångar
Finlands nordliga natur erbjuder utmärkta möjligheter för både arbete och fritid. Av vårt lands
areal utgörs 10 procent av sjöar. I förhållande till landets storlek fi nns det mer vattendrag i
Finland än i något annat land i Europa. Renskötseln i norra Finland har rötter som ligger stadigt
i den arktiska naturen. Som Europeiska unionens skogrikaste land erbjuder Finland goda
livsmiljöer för vilt.
Yrkesfiske – vattenburet
företagande
Finland har rena fi skevatten, naturliga fi skbestånd och
mångsidiga fi skemöjligheter. Det normala fi skbeståndet
omfattar 60 arter. Trots att förändringar i livsmiljön har
påverkat fi skbeståndet mår fi skarna bra.
Fisk är ett uppskattat livsmedel i Finland. Fiskkonsumtionen
har ökat och fi nländarna äter tredje mest
fi sk inom Europeiska unionen: cirka 13 kilo beräknat
i fi léer per person och år. Inhemsk fi sk utgör ungefär
hälften av hela konsumtionen.
Det fi nns nästan 1 000 yrkesfi skare i Finland och
cirka 2 000 personer har fi ske som bisyssla. Fiskarna
fångar årligen cirka 100 miljoner kilo fi sk ur havet och
sjöarna. Den största delen av fångsten i havsområdet är
strömming. Övriga huvudsakliga fångstfi skar är skarpsill,
torsk, abborre, sik, gös och lax. Insjöfi ske bedrivs
framför allt i norra och östra Finland. Den viktigaste
fångstfi sken i insjöarna är siklöja, men också abborre
och sik fi skas i stora mängder. De fi nska yrkesfi skarna
utnyttjar fi skbestånden enligt principen för hållbar användning.
Yrkesfi sket är inte bara ett näringsfång utan
också en livsstil och en viktig del av kustområdenas
kultur.

Fiske- och viltadministration
Jord- och skogsbruksministeriets fi ske- och viltavdelning
säkrar förutsättningarna för fi skeri- och
vilthushållningen samt renskötseln genom att styra en
mångsidig användning och vård av naturresurserna
som ligger till grund för dessa näringar.
Arbetskrafts- och näringscentralernas fi skerienheter
främjar fi skerihushållningen inom sitt område.
Renbeteslagens förbund utvecklar renskötseln och
renhushållningen, främjar forskning och försöksverksamhet
inom renskötsel samt -förädling.
Fiske- och viltadministrationen
NÄRINGS-, TRAFIK- OCH
MILJÖCENTRALERNA (15)
Fiskeritjänster
JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FISKE- OCH VILTAVDELNING
Vilt- och fi skeriforskningsinstitutet evaluerar,
förutser och statistikför fi sk- och viltbestånden och
fångsterna samt upprätthåller fi skstammarnas mångformighet.
Jägarnas centralorganisation, viltvårdsdistrikten
och -föreningarna främjar jakt och viltvård samt
utbildning och rådgivning inom området.
RENBETESLAGENS FÖRBUND VILT- OCH FISKERI-
JÄGARNAS CENTRALORGANISATION
FORSKNINGSINSTITUTET Viltvårdsdistrikten (15)
Viltvårdsföreningarna (298)

Vattenbruk ger
högkvalitativ matfisk
Vattenbruket har en förhållandevis viktigare ställning
inom fi skerinäringen i Finland än i andra EU-länder: värdet
på fi sk som odlas som livsmedel är större än värdet
på den totala fångsten inom yrkesfi sket. Vattenbruksprodukter,
framför allt rom, utgör den värdefullaste
delen av exporten inom Finlands fi skerinäring.
I Finland odlas cirka 13 miljoner kilo matfi sk per
år. En betydande del produceras i landets sydvästra
havsområde. Över 95 procent av den odlade fi sken är
regnbågslax. Det odlas dock allt mer sik, röding, öring
och stör. Också kräftan har under de senaste åren blivit
en vanligare odlingsart.
Utöver matfi sk producerar fi skodlarna mycket fi sk-
och kräftyngel för fortsatt odling och utplantering. För
vården av fi skbestånden har det redan länge funnits
omfattande och mångsidiga utplanteringsprogram.
Läckra fiskprodukter
Fiskförädlarna är i huvudsak små företag som ofta
bedriver verksamhet inom olika branscher. Majoriteten
av företagen ligger i kustområdena. Under de senaste
decennierna har förädlingsverksamhetens fokus fl yttats
från fryst och konserverad fi sk till färska och rökta
fi skprodukter. Största delen av den inhemska förädlade
fi sken är strömming och regnbåge. Finlands egen fi skodling
är viktig för fi skförädlingen.
Produktion milj. kg
20
15
10
5
Vattenbruksproduktion och dess realvärde
Inre vattenvägar Hav Produktionens realvärde
100
0
0
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008
© Vilt- och fi skeriforskningsinstitutet
75
50
25
Produktionens värde milj. euro

Fastna på fiskekroken!
Fritidsfi ske spelar en stor roll i fi nländarnas förhållande
till naturen. Nästan två miljoner fi nländare har fi ske
som hobby.
Över 80 procent av fritidsfi skarnas fångst kommer
från insjöarna. De viktigaste fångstfi skarna är abborre
och gädda, men också mört, gös, braxen och sik fastnar
på krokarna. Det vanligaste fi skeredskapet är metspö
som två av tre fi skare använder. De därpå populäraste
fi skesätten är kast- och pimpelfi ske.
I Finland tillhör fi skerätten i regel den som äger
vattenområdet; oftast ägs området gemensamt av byns
gårdar som bildar ett fi skelag. Fiskevattnen är alltså
vanligtvis samägda i Finland, vilket är ovanligt jämfört
med övriga Europa. Allmänna vattenområden utanför
fi skelagen tillhör staten.
Den omfattande allmänna fi skerätten garanterar
alla möjlighet att fi ska. Utgående från allemansrätten
kan alla pimpla och meta avgiftsfritt samt fi ska med
kastspö mot avgift. För övrigt fi ske behövs i regel tillstånd
av vattenområdets ägare.
Finlands natur erbjuder goda förhållanden för fi ske-
och naturturism. Under de senaste åren har tjänsterna
inom fi sketurismen ökat och blivit mångsidigare.
Fiskevattnen vårdas aktivt
De medel som staten får genom fritidsfi skarnas fi skevårdsavgifter
används till förmån för fi skare och
fi skevattnen. Uppskattningsvis en tredjedel av medlen
styrs direkt till vård av fi skevattnen, dvs. till utplantering
av fi sk, iståndsättning av fi skevatten och fi skearrangemang.
Fiskevatten iståndsätts bland annat genom
vårdfi ske och återställande av forsar så att de lämpar
sig för fi skarnas lek och för fi ske.

Skogen ger ny kraft
Jakt har alltid hört till den fi nländska livsformen. Det
fi nns cirka 300 000 jägare i Finland; i relation till befolkningsmängden
är det mer än någon annanstans
inom EU.
I Finland jagar man enligt principen för hållbar användning.
Villebråd får jagas bara under jaktsäsongen.
De vanligaste villebråden är skogshöns, sjöfågel, hare
och älg. Bytet från skogen är för många ett läckert tillskott
till den dagliga maten. Bytet är i alla fall inte den
enda orsaken att bege sig på jakt i skogen. Jakt är ett
utmärkt sätt att röra sig i naturen och för många är det
också en viktig social händelse. Framför allt i älgjakten
deltar ofta hela byn.
I Finland är det i regel markägarna som har jakträtt.
Markägaren kan arrendera ut sin jakträtt t.ex. åt en
jaktförening.
Viltvården garanterar
djurstammarnas livskraft
Jägarna tar hand om viltvård, räkning av viltstammarna
och de praktiska arrangemangen kring jakt. Största delen
av de årliga viltvårdsavgifterna som jägarna betalar
staten används till administration och rådgivning inom
vilthushållningen samt till att främja vilvården.
Viltvården genomförs bland annat genom jakt av
små rovdjur med främmande ursprung, såsom mink
och mårdhund, samt genom att förbättra viltets livsmiljö.
Viltvården är naturvård, och den inverkar i stor
utsträckning på andra djurs livsmiljö.
Storvilt som förekommer i Finland är björn, varg,
lodjur och järv. Dessa djur ökar i antal för närvarande.
Storviltbeståndet regleras med vårdplaner som beaktar
rovdjurens, medborgarnas och näringsidkarnas behov.

Förekomsten
av stora
rovdjur enligt
observationer
minst
observationer
fl est
observationer
Björn
Observationerna 2008
Framgångsrik renskötsel ger
välfärd och mat
Varg
Observationerna 2008
Renskötsel är en viktig näring i Finland. Renar och renskötsel
är en väsentlig del av norra Finlands livsmiljö
och kultur.
Finlands renskötselområde ligger i huvudsak i Lapplands
län, EU:s nordvästligaste del. Området omfattar
36 procent av Finlands hela landareal. Inom renskötselområdet
får renarna beta fritt.
Renskötselområdet är indelat i 55 renbeteslag. Enskilda
renägare är delägare i renbeteslaget som ansvarar
för renskötseln inom sitt område. Renbeteslagens
storlek och antal renar varierar. Ministeriet reglerar
renbeståndet genom att fastslå det högsta antal renar
som renbeteslagen får ha vid liv över vintern.
De naturliga betesmarkerna är grunden för renskötseln.
Vilt- och fi skeriforskningsinstitutet kartlägger och
följer upp betesmarkernas mängd och skick. Med hjälp
av undersökningarna kan antalet renar balanseras i
förhållande till betesmarkernas antal och produktivitet.
Den viktigaste produkten som fås från ren är kött.
Årligen produceras cirka två miljoner kilo kött. Renköttet
är en ren och hälsosam naturprodukt som passar utmärkt
till såväl gourmet- som vardagsmat. Av renarnas
skinn, ben och horn tillverkas bland annat prydnadsföremål
och kläder.
Turismen och renskötseln hänger nära ihop med
varandra; för många är renar i sig en exotisk sevärdhet.
Järv
Observationerna 2008
Lodjur
Observationerna 2008
Vilt- och fi skeriforskningsinstitutet/Rovdjursforskning

Jord- och skogsbruksministeriet
PB 30, 00023 STATSRÅDET
Tfn 09-160 01 Fax 09-160 542 02
www.mmm.fi
Design: Ilmari Hakala & Sanna Pyykkö, Photos: Comma Image, Lentokuva Vallas Oy, MMM, Pro Kala, P. Helo, E. af Hällström,
I. Kojola, A. Leinonen, M. Rikkonen, M. Saiha, R. Selén, J. Tikka, E. Viero, J. Vuorenmaa, Offset: Lönnberg Painot Oy 2009 •••