På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

11. Sammandrag
I denna rapport granskas behovet av tilläggsutredningar
angående minskandet av belastningen från de sura
sulfatjordarna samt riktlinjer för motverkandet av de olägenheter
de åsamkar. Målsättningen med utredningen
är att gynna hållbara lösningar för markanvändning och
dränering samt att införa en praxis som innebär att surhets-
och metallbelastningen från de sura sulfatjordarna
blir möjligast liten.
De största förekomsterna av sura sulfatjordar i Europa
finns i Finland och ytan av de uppodlade sulfatjordarna
uppskattas vara mellan 50 000 och 336 000ha. De förekommer
som mest rikligt i sydvästra och västra Finland
mellan Mynäjoki och Limingoviken. De sura sulfatjordarna
har huvudsakligen uppkommit under Litorina-perioden för
över 4000 år sedan.
I rapporten konstateras att de sura sulfatjordarna länge
ansågs vara ett problem endast för jordbruksproduktionen.
Först senare har man konstaterat att de sura sulfatjordarna
har en märkbar påverkan på fiskeriekonomin, vattenförsörjningen,
skogsbruket, torvtäktsverksamheten samt på
yt- och grundvatten. De sura sulfatjordarna utgör ingen
miljörisk så länge som sulfitsedimenten hålls vattentäckta.
I fall sulfidsedimenten hamnar ovanför grundvattennivån
blir de oundvikligen sura.
Den försurnings- och metallbelastning som uppkommer
då de sura sulfatjordarna dräneras försämrar tydligt det
ekologiska och kemiska tillståndet hos ytvattnen på västkusten
och medför att de inte kan uppnå ett god ekologisk
status. Den mest synliga olägenheten, som orsakas av
dräneringen av de sura sulfatjordarna, är periodiskt förekommande
fiskdöd.
De skador som de sura sulfatjordarna åsamkar kan minskas
med flere olika metoder, som kan delas upp i två olika
grupper dvs a) att försöka stoppa eller minska oxideringen
av sulfidsedimenten och b) att försöka neutralisera eller
späda ut den uppkomna sura belastningen. Det är dyrt
att åtgärda redan uppkomna skador och därför bör man
i första hand försöka förhindra oxideringen av sulfidsedimenten.
I rapporten poängteras att de sura sulfatjordarna bör tas
i beaktande vid alla former av markanvändning och att
planeringen av markanvändningen bör baseras på en tillräcklig
kunskap om de sura sulfatjordarna och de risker
de innebär. Placeringen av nya verksamheter bör styras
så att man undviker att märkbart öka behovet av torrläggning
på de mest problematiska områdena. I fall sulfidsedimenten
är belägna nära markytan bör man undvika att
63
öka torrläggningsdjupet. I rapporten konstateras att man
på sådana områden bör övergå till att odla växter som
kräver mindre torrläggningsdjup. I en del extrema fall bör
man upphöra med jordbruk på området. I rapporten poängteras
ordnandet av odlingen och torrläggningen på
problemområdena förutsätter ytterligare forskning och en
förändring av stödsystemen. Även inom skogsbruk och annan
markanvändning bör man inom de mest problematiska
områdena undvika åtgärder som ökar torrläggningsdjupet.
I rapporten konstateras att de sura sulfatjordarna inte specifikt
har uppmärksammats i vatten-, miljö-, jordbruks- och
skogslagstiftningen. Även i fråga om nationella och regionala
program och handböcker har de sura sulfatjordarna
till stor del förbigåtts. De speciella åtgärder som behövs på
sura sulfatjordar uppmärksammas på ett varierande sätt
i de stödsystem som finns för bastorrläggning, jordbruk
och skogsbruk. I rapporten föreslås ett förtydligande av
lagstiftning, direktiv och handböcker. Det föreslås att stödsystemen
bör ändras så att de bättre beaktar de åtgärder
som behövs för att minska olägenheter orsakade av de
sura sulfatjordarna.
Förekomsten av sura sulfatjordar har karterats inom ramen
för olika projekt men de insamlade uppgifterna är inte lätta
att få tag på. Finland saknar enhetliga kriterier för hur dylika
områden skall karteras och kategoriseras. Med nuvarande
resurser skulle en kartering av de sura sulfatjordarna räcka
tiotals år. I rapporten konstateras att det finns ett akut behov
av en heltäckande och enhetligt utförd kartering av såväl
förekomsten av de sura sulfatjordarna som den risk för
belastning av vattendragen de innebär. En avsaknad av en
heltäckande kartering får dock inte förhindra att åtgärder
vidtas i områden där man redan vet var sura sulfatjordar
förekommer. De socioekonomiska konsekvenserna av de
sura sulfatjordarna har inte utretts.
I rapporten konstateras att mera kunskap behövs om de
sura sulfatjordarna och om de kostnader, nackdelar och
fördelar som de metoderna att motverka deras negativa
inverkan medför. Det finns även ett behov av hjälpmedel för
beslutsfattandet och av en interaktiv planering. I rapporten
poängteras vikten av rådgivning och skolning angående
de sura sulfatjordarna. I rapporten ingår en omfattande
litteratur-förteckning angående de sura sulfatjordarna.
I rapporten föreslås bl.a. följande åtgärder:
Lagstiftning, program och stödsystem:
• Lagstiftningen utvecklas så att de sura sulfatjordarna
beaktas som en utgångspunkt i projektplanering och
möjliggör att vattenskyddsåtgärder även kan utföras på
passiva delägares marker.