På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

More documents

Recommendations

Info

drag som sällan är sura. Det är skäl att utreda förekomsten av hotade eller i övrigt betydelsefulla arter i samarbete med vederbörande miljöcentral och fiskerimyndigheterna (Rantala 1991). Nedanför kalkstationen vore det skäl att i mån av möjlighet anlägga en sedimentationsbassäng som samlar upp kalk- och metallavlagringarna. I fall vattnets aciditet överskrider 2 mmol/l lönar det sig att använda en annan metod enär kalkens upplösningsgrad i ett så surt vatten är 20-25% (Weppling 1997). Då vattnets surhetsgrad är så hög blir direkt kalkning, i den omfattning att den skulle ha en effekt, oerhört dyr att förverkliga. Dessutom skulle metoden medföra att en stor mängd metallhaltiga sediment ansamlas på vattendragets botten. 8.2.2. Anaeroba kalkfilter 8.2.2.1. Nuläge Kvaliteten på dräneringsvattnet från sura sulfatjordar och de problem de förorsakar påminner om de problem som de sura vattnen från gruvor förorsakar. Detta innebär att man i princip kan använda samma metoder för att behandla båda typerna av vatten. Som en följd av den höga kostnadsnivån för kalkning av vattendrag, och andra motsvarande aktiva metoder, har man främst i USA fr.o.m. 1970-talet utvecklat olika metoder för att behandla vatten från gruvor. En av dessa metoder är anaeroba kalkfilter, vilka tar mindre plats än stora våtmarker och kan fungera som producenter av alkalinitet (Kustula et al. 2005a). I Rintalaområdet i Ilmajoki har man testat en anaerob kalkfilteranläggning (successive alkalinity producing system, SAPS, bild 15) för att neutralisera dräneringsvatten. Neutraliseringen baseras på den pH-höjning som mikro- Vatten Kompostskikt SAPS-bassäng Kalkstenslager Reglerbrunn Bild 15. En principskiss av en SAPS-anläggning (Kustula et al. 2005). 51 bernas reduktion åstadkommer. Försöket utfördes först i laboratoriemiljö och därefter som ett pilotförsök (i fält). Anläggningen planerades så att den bestod av tre parallella linjer, som vardera innehöll ett filter av organiskt material, ett kalkstenslager och en luftad sedimentationsbassäng. I två linjer fanns dessutom halmkompost (egentliga SAPSanläggningar) och i en av dem tillades gips. Avsikten var att neutralisera surheten i vattnet och fälla ut metallerna ur det. I fall vattnets syrehalt var för hög föll hydroxiderna ut på kalkstenens yta, vilket hindrade reaktionen mellan kalken och det vatten som skulle neutraliseras. Avsikten var att skiktet med det komposterade materialet skulle påskynda den biologiska reduceringen av svavlet och avlägsna syre ur det behandlade vattnet. Därefter leddes vattnet till sedimentationsbassängen där utfällningen av metallhydroxiderna skedde (Kustula et al. 2005 b). Anläggningen byggdes och togs i bruk år 2001 och försöket pågick ända till år 2004. De olika behandlingslinjerna kunde höja vattnets pH-värde och höja alkaliniteten. Aciditeten minskade märkbart vid alla behandlingsalternativ. Komposteringsbassängerna minskade effektivt på syrehalten men förmådde inte i märkbar mån sänka sulfathalterna. På basen av vattenkvalitetsmätningar kunde man inte konstatera att SAPS-filtrets funktion försämrades under de tre år som försöket pågick (Kustula et al.2005b). Kalla vintrar innebär problem för denna metodik. Åtminstone under vårflödet sker så gott som ingen mikrobaktivitet. Vattenvolymerna på våren och ibland även på hösten är så stora att man inte nödvändigtvis kan uppnå den behövliga behandlingseffektiviteten. Dessutom inverkar de stora pH-fluktuationerna negativt på de biologiska processerna. Metoden kunde lämpa sig för sådana objekt, som producerar små mängder mycket surt vatten, så kallade hotspot-områden. Sedimentationsbassäng Luftning Utlopppsbrunn
8.2.2.2. Riktlinjer för fortsatta åtgärder Utvecklingen av anaeroba kalkfilter och andra nya metoder borde fortsätta. Anaeroba kalkfilter har visat sig fungera bra i pilotförsök men många tekniska problem återstår att lösa innan metoden kan användas i en större skala. Anläggningen måste planeras så att metallutfällningar inte leds in i systemet och så att flödena kan hållas på en önskad nivå. Utförda i större skala kräver sedimentationsbassängerna en märkbar yta och anläggnings- och underhållskostnaderna kan bli märkbara. Jämfört med direkt vattendragskalkning är SAPS-metoden förmodligen en billigare och för miljön tryggare lösning. 8.2.3. Bottendammar och bäddar av kalkkross 8.2.3.1. Nuläge Bottendammar av kalkkross har används vid fiskeriekonomiska restaureringar av småvattendrag där avsikten har varit höja vattennivån och i viss mån även pH-värdet. Inga resultat från storskaliga undersökningar i områden med sura sulfatjordar finns att tillgå. År 1992 gjorde man en kalkning i försökssyfte i Kaltonjoki i sydöstra Finland. I två av bifårorna till Kaltonjoki var pH-värdet under vårflödet ofta under 5,0 som en följd av en hög belastning av luftburen försurning. Vid provkalkningen täcktes bägge bäckarnas botten på en 30 m lång sträcka med ett 15-20 cm tjockt lager med kalkstenskross (partikelstorlek 94,8%
Page 1 and 2: På väg mot kontroll av de sura su
Page 3 and 4: Publikationens namn: På väg mot k
Page 6 and 7: Innehåll 1. Inledning ............
Page 8 and 9: 1. Inledning Jord- och skogsbruksmi
Page 10 and 11: Bild 1. Största delen av de sura s
Page 12 and 13: Man bedömer att iståndsättnings-
Page 14 and 15: mycket problematisk med tanke på v
Page 16 and 17: vid godkännande av planer bland an
Page 18 and 19: Isojoki-Teuvanjoki, kusten och åar
Page 20 and 21: Programmet för utveckling av lands
Page 22 and 23: I programmet för utveckling av lan
Page 24 and 25: Vård av skogsnatur Det är möjlig
Page 26 and 27: erna på ett enhetligt sätt tillsa
Page 28 and 29: ibyråerna och andra sakkunniga ino
Page 30 and 31: 6. Förekomsten av sura sulfatjorda
Page 32 and 33: gjorde av samma material en annan t
Page 34 and 35: 6.1.5. Riktlinjer för fortsatta å
Page 36 and 37: Bild 8. Totalbedömning av ytvattne
Page 38 and 39: 6.2.2. Grundvattenområden och vatt
Page 40 and 41: på vissa ställen vid Bottniska vi
Page 42 and 43: 7. Förebyggande av uppkomsten av o
Page 44 and 45: 7.2. Dräneringssätt och dränerin
Page 46 and 47: andra dräneringar och muddringar.
Page 48 and 49: ings- och avrinningsvatten som rinn
Page 50 and 51: 8.2. Kalkning av vattendrag 8.2.1.K
Page 54 and 55: toden beror förmodligen inte på m
Page 56 and 57: 9. Förslag för att bemästra olä
Page 58 and 59: Motiveringar Direktiv och handböck
Page 60 and 61: istfälligt känd. Också i fråga
Page 62 and 63: 10. Konsekvenser av förslagen 10.1
Page 64 and 65: 11. Sammandrag I denna rapport gran
Page 66 and 67: 12. Litteratur angående de sura su
Page 68 and 69: Kivinen, E. 1950. Sulphate soils an
Page 70 and 71: Palko J. & Saari M. 1987. Lapväär
Page 72 and 73: Valtakunnallinen pintavesien ekolog
Page 74 and 75: Suomen Geotutkimus SGT Oy. 1989. De
Page 76 and 77: Bilaga 2. En förteckning över nat
Page 78 and 79: Bilaga 3. En bedömning av de socio
Page 80 and 81: Bilaga 4. En kalkyl över kostnader
Page 82 and 83: Bilaga 5. Catermass-projektbeskrivn
Page 84 and 85: Bilaga 6. Förslag till klassificer
Page 86: ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu) I

På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?