På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

More documents

Recommendations

Info

på vissa ställen vid Bottniska vikens kuster har konstaterat att under regniga somrar som följer på många regnfattiga somrar har regnvattnen transporterat så mycket alun till vissa havsvikar att deras vatten har blivit alldeles klart, och samtidigt har fiskarna försvunnit. Redan i tidiga publikationer (t.ex. Kivinen 1938) 1) gavs rådet att inte sprida ut sulfidhaltiga dikesgrävmassor på åkrarna, 2) varnades för djup plöjning, som lyfter den sura jord som finns under bearbetningsskiktet till rotskiktet, 3) betonades betydelsen av en effektiv dränering för att från ytjorden hålla borta de salter som finns i kapillärvattnen, 4) odling av växter som tål surhet på dessa marker (råg, havre, potatis, gräs) och 5) kalkning av åkrar. Aarnio (1922) meddelade att på dessa områden är ett tryggt djup för grundvattenytan en meter. Fastän man i Laihela startade ett försök med kalkning av en sur sulfatjord redan år 1928 (Honkavaara 1951, Sillanpää 1978), gjordes en större serie försök med kalkning av sulfatjordar först under åren 1955–1956. I dessa konstaterades att man på okalkade rutor fick en spannmålsskörd på i genomsnitt bara 1 130 kg/ha, men kalkning med 8 ton/ha ökade skörden med i genomsnitt 38 %, en rikligare kalkning ännu mer. Även på sulfatjordar har täckdikning blivit en vedertagen metod för lokaldränering. Med täckdikning blir dräneringseffekten mycket större än med öppna diken. I Österbotten har man i enlighet med dessa riktlinjer med jordbruket som utgångspunkt genomfört många projekt där man målmedvetet har förbättrat dräneringsläget i odlingsjordar. Projektet inom vilket man gjorde kompletteringsdränering på Rintalaområdet torde vara ett av de mest betydande. Odling på sulfatjordar undersöktes igen först på 1980-talet, när man som en del av en studie om bekämpning av olägenheter orsakade av surhet fäste uppmärksamhet vid den i någon mån avvikande mineralsammansättningen hos odlingsväxterna på Limingoområdet (t.ex. Palko 1988,1994). Mängden skördade odlingsväxter har bestämts åtminstone i de dikningsförsök som gjorts på Tupos försöksområde (Palko 1988) och på ett område med reglerbar dränering i Ilmola (Bärlund m.fl. 2004), men även i dessa försök låg huvudvikten vid undersökning av de problem som de sura avrinningsvattnen orsakar. I projekt som gällt reglerbar dränering och reglerbar underbevattning har utöver urlakningen av kväve även skördarnas storlek varit ett centralt undersökningsobjekt. Dessa undersökningar har dock inte främst varit inriktade på de sura sulfatjordarna, fastän de nog har funnits med bland försöksplatserna. Åtminstone på Söderfjärdens område (Vasa/Korsholm) har några odlare enligt dräneringstekniker Rainer Rosendahl (uppgiften gavs muntligt 10.9.2008) med hjälp av reglerbar underbevattning och återanvändning av avrinningsvatten fått större skördar efter att på sommaren ha pumpat in mera vatten via regleringsbrunnarna. Systematiska undersökningsdata finns emellertid inte om hur mycket större skördar man har fått, med vilka 39 växter det skulle löna sig att använda metoden och hur stora kostnader metoden medför. Eftersom förbättring av dräneringsläget i sulfatjordar har lett till större skördar och ökad odlingssäkerhet kan man dra den slutsatsen att åtminstone en betydande minskning av dräneringen skulle medföra problem för växtodlingen på sulfatjordar. Många odlingsväxter skulle igen börja lida av ett för högt grundvattenstånd och därmed av det salta och sura kapillärt stigande vatten som når rotzonen. Det finns inga forskningsdata om hur mycket dräneringen eventuellt kunde minskas och med vilka växter det vore möjligt. De observationer som gjorts vid reglerbar dränering och reglerbar underbevattning stöder den uppfattningen att åtminstone ett visst mått av minskning och reglering av dräneringen är möjlig. 6.2.5. Skogsbruk Om de sura sulfatjordsskiktens påverkan på skogarnas tillväxt vet man ganska litet. De sura sulfatjordarna ligger i allmänhet på myrmarker med ett tunt torvlager, på vilka virkesproduktionens förutsättningar med avseende på vatten- och näringshushållningen kunde vara goda. Å andra sidan vet man att det är svårare att anlägga plantbestånd på sura sulfatjordar än det i genomsnitt är på andra skogsmarker, men om effekter på äldre träds tillväxt har man nästan ingen kunskap och eventuella effekter är svåra att skilja från andra miljöfaktorers effekter (Kubin 1999, Svensson m.fl. 2000, Merilä m.fl. 2002, Lindroos m.fl. 2007). Det är möjligt att trädbeståndets rotsystem blir skadat om vattnet kring rotsystemet är mycket surt. Detta betyder att växtförluster i trädbestånd kan förekomma även i äldre skogsbestånd. Det finns inte tillräckligt med forskningsdata om växtförluster, och det är möjligt att den sämre tillväxten också beror på en oförmånlig vattenhushållning och/eller obalans vad gäller jordmånens näringsämnen. Effekterna av dessa förhållanden kan inte skiljas från effekterna av sura sulfatjordar. Å andra sidan påverkar de svavelpartiklar som är bundna till jordpartiklar inte nödvändigtvis alls trädbeståndens tillväxt om de inte kan reagera med syre och vatten. 6.2.6. Torvproduktion Torvproduktionsområdena ligger på myrar som har ett tjockt torvlager och i vars bottenjord det kan finnas sulfid. Förekomsten av sulfidsediment på myrbottnen har ingen betydande inverkan på torvproduktionen. Däremot kan efteranvändning av produktionsområdet för åkerodling eller skogsbruk medföra de olägenheter som beskrivs i de punkter där jord- och skogsbruket behandlas. Vattnen som finns utanför torvproduktionsområdena leds förbi produktionsfälten. Dräneringsvattnet från produk-
tionsområdena leds via vattenskyddskonstruktioner bort från produktionsområdena. Kantdikena, liksom också produktionsfältens utloppsdiken, når ofta ända ner till mineraljorden. På produktionsfält når tegdikenas dräneringseffekt ända ner till den underliggande mineraljorden i allmänhet först i slutskedet av produktionen. Den dräneringseffekt som dikningsarrangemangen i samband med efteranvändning har kan nå ännu djupare i bottenjorden, varvid riskerna för surhetsbelastning blir stora där det finns sulfidsediment. 6.2.7. Riktlinjer för fortsatta åtgärder Man känner ganska väl till de allmänna olägenheter som dränering av sura sulfatjordar medför för jordbruksproduktionen och ytvattnens status. Mindre kända och undersökta är de surhetsproblem som sulfatjordarna medför för skogsbruket, för efteranvändningen av de områden som frigörs efter torvproduktion och för grundvattnen. Man borde inleda en studie om sulfatjordarnas eventuella påverkan på skogens tillväxt. Den eventuella påverkan av surhet i jordmånen på grundvattenkvaliteten borde utredas. Likaså borde man undersöka den påverkan som torvproduktion på områden med sulfatjord och eftervården och efteranvändningen av områdena har på surheten i yt- och grundvatten. Kunskapen om den påverkan som surhet från sulfatjordarna har på ytvattnens ekologiska och kemiska status borde breddas. I den riksomfattande övervakningen av vattnens status borde man få med tillräckligt med objekt på områden med sulfatjordar och det behövs mera övervakningsdata över halterna av lösliga metaller i vattendragen. När det gäller fiskerinäringen behövs en systematisk observation 40 av fiskdöd, och för detta ändamål borde ett fiskdödsregister upprättas. Även på andra sätt borde man utreda den påverkan surheten i jordmånen har på fiskerinäringen. Man borde i betydligt större utsträckning än nu satsa på undersökning av sulfatjordarnas ekonomiska och sociala effekter och utveckla stödsystem för beslutsfattandet. Kostnaderna för att förebygga och bekämpa olägenheter orsakade av sura sulfatjordar borde utredas. Man borde särskilt utreda de kostnader, den nytta och de olägenheter som dränering av sura sulfatjordar medför för fiskerinäringen, rekreationsmöjligheterna och vattenförsörjningen. Dessutom borde man bedöma den sociala betydelsen av och acceptabiliteten för förebyggande av surhetsproblemen och uppkomsten av dem och för bekämpning av olägenheter, och man borde använda planeringsprocesser som möjliggör delaktighet för att göra upp prioritetslistor över de objekt där åtgärder primärt borde vidtas. Det främsta ansvaret för studier av de olägenheter som sulfatjordar orsakar har universiteten och forskningsanstalterna, såsom Finlands miljöcentral, Geologiska forskningscentralen, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Helsingfors universitet och Åbo Akademi. Dessa aktörer har de facto tillsammans planerat ett projekt inom vilket man under åren 2010–2012 skulle utreda sulfatjordarnas påverkan på vattnens status och fiskerinäringen och bedöma vilka socioekonomiska effekter surheten i jordbruksområden har. Utöver detta behövs också andra undersökningar av de olägenheter som orsakas av sulfatjordarna. Sådana projekt har delvis redan startats, men ytterligare satsningar skulle behövas åtminstone inom skogsbruket, torvproduktionen och vattentjänsterna.
Page 1 and 2: På väg mot kontroll av de sura su
Page 3 and 4: Publikationens namn: På väg mot k
Page 6 and 7: Innehåll 1. Inledning ............
Page 8 and 9: 1. Inledning Jord- och skogsbruksmi
Page 10 and 11: Bild 1. Största delen av de sura s
Page 12 and 13: Man bedömer att iståndsättnings-
Page 14 and 15: mycket problematisk med tanke på v
Page 16 and 17: vid godkännande av planer bland an
Page 18 and 19: Isojoki-Teuvanjoki, kusten och åar
Page 20 and 21: Programmet för utveckling av lands
Page 22 and 23: I programmet för utveckling av lan
Page 24 and 25: Vård av skogsnatur Det är möjlig
Page 26 and 27: erna på ett enhetligt sätt tillsa
Page 28 and 29: ibyråerna och andra sakkunniga ino
Page 30 and 31: 6. Förekomsten av sura sulfatjorda
Page 32 and 33: gjorde av samma material en annan t
Page 34 and 35: 6.1.5. Riktlinjer för fortsatta å
Page 36 and 37: Bild 8. Totalbedömning av ytvattne
Page 38 and 39: 6.2.2. Grundvattenområden och vatt
Page 42 and 43: 7. Förebyggande av uppkomsten av o
Page 44 and 45: 7.2. Dräneringssätt och dränerin
Page 46 and 47: andra dräneringar och muddringar.
Page 48 and 49: ings- och avrinningsvatten som rinn
Page 50 and 51: 8.2. Kalkning av vattendrag 8.2.1.K
Page 52 and 53: drag som sällan är sura. Det är
Page 54 and 55: toden beror förmodligen inte på m
Page 56 and 57: 9. Förslag för att bemästra olä
Page 58 and 59: Motiveringar Direktiv och handböck
Page 60 and 61: istfälligt känd. Också i fråga
Page 62 and 63: 10. Konsekvenser av förslagen 10.1
Page 64 and 65: 11. Sammandrag I denna rapport gran
Page 66 and 67: 12. Litteratur angående de sura su
Page 68 and 69: Kivinen, E. 1950. Sulphate soils an
Page 70 and 71: Palko J. & Saari M. 1987. Lapväär
Page 72 and 73: Valtakunnallinen pintavesien ekolog
Page 74 and 75: Suomen Geotutkimus SGT Oy. 1989. De
Page 76 and 77: Bilaga 2. En förteckning över nat
Page 78 and 79: Bilaga 3. En bedömning av de socio
Page 80 and 81: Bilaga 4. En kalkyl över kostnader
Page 82 and 83: Bilaga 5. Catermass-projektbeskrivn
Page 84 and 85: Bilaga 6. Förslag till klassificer
Page 86: ISBN 978-952-453-495-6 (Painettu) I

På väg mot kontroll av de sura sulfatjordarna - Maa- ja ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?